Har binge-tittat på Ousbäcks filmer, och blir allt mer övertygad över att han rätt tolkning av ristningarnas innebörd.
Sedan kan jag tycka att han galopperar iväg lite väl mycket när han försöker förklara alla detaljer i runorna, men jag tror att Brage den gamle var en lite besvärlig, flugsvampstuggande, kreativ poet för sin tid. Lite av den tidens psykedeliske Dylan, Syd Barrett eller Jim Morrisson. Så hans alster är nog lite svårtolkade.
Men all logik bjuder att svearna försökte monopolisera östhandeln med frankerriket via Gårdarike, Östersjön och Götaland. En win-win-situation för såväl götar som svear och något som var en början till vår nationella fusionen.
För givetvis var det bättre att skeppa ut godset landvägen över Bråviken/Slätbaken=>Motala ström/Svartån/östgötaslätten=>Vättern=>västgötaslätten=>Vänern=> Göta älv. Att skeppa neråt runt Öresund var ju mycket svårare, det kryllade av danska och vendiska pirater som ville åt godset.
På det här viset så knöts den öst-västliga handeln ihop och en vikingatid kommunikation från Gårdarike ut mot England blev ett faktum.
Ska gnugga vidare i den här tidens historia och se om Ousbäcks teorier håller!
Vad kul att ni är fler som fastnat för Fredrik Ousbäcks intressanta tolkning. Härlig känga mot alla som med nutida agendor ska tolka stenen att handla om alla möjliga stolligheter. Fullt stringent och logiskt.
Han har idag publicerat en ny video med en fin sammanfattning av sina idéer:
...järnåldern i Norden varade ju från 400 fKr. till 1050 eKr., och i mitten av den perioden kan ju ett förändrat begravningsskick, införsel av runskrift och förändring av järnteknologin fått genomslag inom samhällets hierarki och åtföljts av en förändrad mental föreställningsvärld vilken till slut även ristats in i rökstenen...
536-549 var den värsta svältkatastrofen i nordens historia. På grund av en serie vulkanutbrott med efterföljande temperaturfall.
Att en ny politisk centralort etableras årtiondena efter detta är troligtvis ej en slump.
Ousbäck håller inte med om att Gunns häst är en kenning då. ”Det säger jag som det tolfte var Gunns häst ser föda på slagfältet, där tjugo konungar ligger”
Han menar på att det är valkyrian Gunn på sin häst som åsyftas och som får syn på en krubba på slagfältet, och inte (strids)varg. Ändå var det den åldriga i Järnskogen som framfödde en massa vargungar som livnärde sig på döda, fallna mäns kroppar på stridsfältet vid Ragnarök.
Och hur lyckas han klämma in påsken mitt i allt?
Sen drar han likhetstecken mellan ledungen och Uppsala öd. Men öd har med jordagods att skaffa. "Uppsala öd omnämns därefter i yngre Västgötalagen (1280-tal). Enligt §8 bestod jordagodsen ursprungligen av 8 gårdar i Västergötland (Västergötlands bon). Den ensidiga kopplingen till Västergötland gör namnet Uppsala öd svårförklarat, eftersom inget samband finns med Uppsala i Uppland (Billingsson 1997). Av Nordens ca 200 platser med namnet Uppsala finns dock flest i Västergötland och framförallt på och runt Kinnekulle. Med ett något modernare uttryck skulle godskomplexet kunna kallas statlig egendom." https://sv.wikipedia.org/wiki/Uppsala_%C3%B6d
Att dessa "bo" skulle ligga under en kung redan på järnåldern finns det inga belägg för. Mest troligt låg dessa godskomplex under olika stormannaätter.
Hittade Östergötlands runinskrifter, visserligen gammal men fortfarande med matnyttiga förklaringar. Ousbäck anser att itu betyder krubba och inte föda.
d I 16—28, II 1—34, III 1—7 huar histR si kunaR itu
uit uoki on kunukaR tuaiR tikiR suaþ o likia 'var Gunns häst
(valkyrians häst = vargen) ser föda vida på fältet, så at#
tjugu konungar ligga därpå'.
Då satsen är en indirekt frågesats, måste dess verb, som annars uti
inskriften, stå i konj., och en sådan finnes blott i si, som Bugge, Iiök I, 50,
uppfattar som pres. konj. av verbet' se' med itu till obj., som här måste
betyda 'föda'. Subj. måste histR kunaR vara, som Bugge ib. förklarat
som en omskrivning för 'vargen'. Bugge medger, att i fornnordisk poesi
vargen betecknas som trollkvinnans, jättekvinnans häst, icke som valkyrians, men tänker sig möjligt, att man understundom tänkt sig valkyriorna i mera skräckinjagande gestalt rida till striden på ulvar, och hänvisar Rök III, 63 dels till att ags. wœlcyrige Hunnestadstenen i Skåne.
återgives med Erinys, Tisiphona, Alecto, Bellona, dels till bilden på Hunnestadstenen i Skåne (Wimmer,
De danske runemindesm. III, 24 f.) av en kvinna, som rider på en varg med en orm som tygel. Att uttrycket är en omskrivning för 'vargen' är uppenbart; måhända kunde en sådan ock vinnas genom att fatta kuiläR som gunnar, gen. sing. av gunnr f. strid, så att he sta gunnaR 'stridens häst' betecknade vargen, liksom gunnar már 'stridens mås' Geisli 52 'korpen'.
Och att Vitvangi inte kan betyda slagfält.
Förbindelsen uituoki on uppdelades av Bagge, Rök I, 51, uit uoki 011 vitt vangi d 'vida på fältet', vartill
han anför goda motstycken ur skaldedikter, Rök II, 27 upptager han med tvekan efter Rosenberg. Nordb. Aandsliv I, 101 och Noreen, Ark. f . nord. fil. III, 25, not 1, delningen uituoki 011 'på slagfältet' a v véttvangr 'dråpställe'; den äldre tydningen ger lika god mening som den senare, och vilkendera är den riktiga, kan ej avgöras.
Jag blev förvånad över att han inte känner till historiskt presens.
Pres. konj. si överensstämmer till tiden med ind. likia i den följande bisatsen, Bugge, Rök I, 53, III, 66 förklarar dem båda som presens historikum. Alexander Bugge tänker sig enligt Rök III, 94 presens härröra från att ett träsnideri framställt de skildrade händelserna, som sålunda kunde sägas tilldraga sig under läsarnas ögon, genom vilket antagande ock en annan egendomlighet förklaras, se s. 250.
Kan inte varit många som ens i samtiden kunnat tolka texten särskilt noga. Kanske spelade det ingen större roll. Kung Björns beställning kan ha sett ut något i stil med:
Hitta en stor sten formad som en harpa knacka in lite referenser till de lokala maktindelningen i form av verikala strängar. Vem det är som spelar på harpan är såklart samma person som betalat för stenen, det begriper även de som inte kan läsa runorna.
Sedan får någon kändisskald fritt fram att fylla ut resten, vad det står är mindre viktigt, det är ingen roman. Det viktiga är att folk på långt håll kan påminnas om att de nu ingått i något slags avtal med sveakungen.
Hittade en podd där Henrik Williams berättar om arbetet med tolkningen av Rökstenen. Williams är runolog, filolog och professor i nordiska språk. Mycket intressant lyssning om hur han tänkte vid analysen av runorna. Tillsammans med Bo Gräslund (professor emeritus i arkeologi), Per Holmberg (professor i svenska språket) och Olof Sundqvist (professor i religionshistoria) arbetade han fram tesen att texten innehöll ett antal gåtor och även var en faders minne över sin dödsmärkte son. Varför sonen var dödsmärkt avslöjas i podden. (varning för en hel del reklam i inslaget)
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
