Inga vänner - påföljder?

Kille, 25 år, inga vänner kvar.
Haft social fobi hela skoltiden och skaffade ej vänner mer än de 2 jag hade från grundskolan där ena flyttade och där ena blev tillsammans med mitt ex och valde bort mig.

Fortsatt ej plugga efter gymnasiet då jag var helt osäker på vad jag ville fortsätta studera. Det jag hade studerat på gymnasiet tappade jag gnistan för.

Sociala fobin har blivit mycket mindre pga jobb, det 4 år förhållandet osv.
Mina dagar består i stort sett nu utav: Vakna - gymma - jobba - hem/äta - cykla/dator eller dylikt - sova.

Är med på en sida där folk som reser kan möta upp mig, har mött flera stycken och detta har också hjälpt mot divese social fobi osv, men oftast är det väldigt ytliga möten och endast någon dag man träffar dem. Så HELT ensam är jag ej.


Det jag undrar är i alla fall vad risken är psykiskt utav att leva ensam? Under gymnasiet var jag mycket ensam men ändå hade jag en polare att hänga med ibland (hände i perioder att vi var med varandra mycket då vi hade liknande intressen).
Men just nu känner jag mig att jag inte bryr mig SÅ pass mycket om att vara ensam, känns en aning skönt.
Jobbiga pressen jag tycker dock är när man får frågor om sina vänner, när man i stort sett ej har några vänner.
Det känns som att samhället idag när man blir frågad angående sina vänner, att om man säger att ma nej har vänner, så menas det att man ej är bra som person? Eller är det bara nå hjärnspöke jag har?

Visst känns det jävligt trist ibland, men så länge jag har jobb och upptagna dagar så tror jag man kan klara sig långt utan vänner(?)

Har inte svar på dina frågor men är också ensam utan vänner. 20 år. Resulterar i att jag blir väldigt passiv och blyg/rädd för allt. Vet inte hur man ska knyta nya band. Önskar att det fanns någon jag kunde prata med.

Titta då har ni ju varandra?

Ibland måste man våga hoppa om man inte ska stå kvar på samma ställe jämt.

Har du inga arbetskamrater du skulle kunna umgås med då? Gå ut och ta nån bira en kväll eller nåt.

Nej, skaffa dig en livslång hobby... Träna tillex. Löpning eller bygga muskler, cykla, slalom,

Djur är också en livslång hobby. Fågelskådare.

Sånt som upptar hela din fritid. Snickare har också en livslång hobby. Din dator. Vad som helst.

Frågar folk om vänner så svarar du har inte så mycket tid, eftersom du är intresserad av ( din hobby )

Jag har väldigt få vänner och det känns som att folk blir misstänksamma mot en på ett helt annat sätt. Som att de tänker "varför har han inga vänner? han måste vara seriemördare eller något."

du blir antingen otroligt stark i att vara helt själv , eller så knäcker det dej totalt tillslut .... skaffa dej en riktig hobby du verkligen gillar så kommer du uppskatta ditt liv mycket mer , sedan är det inga hinder att få nya vänner i framtiden för någon !!!!!!

Dra till krogen varje helg.. tills du har 3 tjejer.. du kommer vara upptagen som fan.

Har inte heller några vänner i princip, har en kompis som jag umgås med relativt sällan. Ska säga att min situation delvis är självvald, men delvis beror det på tråkiga saker som hänt mellan mig och f.d vänner.

Tycker det är skönt att vara själv, blir stressad och psykiskt trött av att vara runt folk hela tiden. Däremot kan jag ibland känna att jag vill vara social med någon, men det är ändå rätt okej för jag bor på en ganska liten ort och går man bara ut så möter man folk man känner lite ytligt, man kan prata lite och sen gå hem och sköta sitt igen.

Jag kanske har blivit mer asocial i.o.m att jag inte träffar folk så mycket, men som jag sa så tycker jag samtidigt det kan vara rätt skönt många gånger. Jag vill inte vara en sån som bara följer strömmen och göra som andra vill för att inte ''verka tråkig''...

Precis. Det där är nåt jag själv tänker på rätt ofta. Är också ensam men ensamhet är så tabu, så man pratar inte om det hursomhelst, eller med vem som helst. Är man ensam så blir det nästan som ett inre fängelse - först själva ensamheten, men sen också "förbudet" att öppna upp och prata om det.

Folk vågar skriva på nätet om sin ensamhet. Det är bra. Men jag önskar att man slapp vara så rädd för vad folk tänker om en... Är inte Sverige nordens/Europas ensammaste land, typ? Det är massor som känner sig ensamma, men som sagt.... Ingen säger nåt. :/

Mvh.

Har samma problematik som du, är 24 år och har social fobi.
Så länge du själv mår bra av att ha en smal skara vänner så borde du försöka tänka bort vad andra tycker om saken, men jag håller med dig till fullo på det du säger - det är jobbigt när man får frågan om ens vänkrets och man ej har en hel bibel full av ytliga bekantskaper att ta till med. Folk undrar vad det är för fel på en för att man inte umgås med andra hela tiden.

Tänker att det beror mycket på att samhället är utformat för att man ska vara extrovert och att introverta hamnar i skymundan och anses annorlunda för att de ej har samma behov av att umgås med andra människor.

Du klarar dig säkerligen fint utan vänner men då tror jag det är viktigt att få känna gemenskap någon annanstans, på internet, i någon förening eller liknande.

mm håller med helt, det är liksom som ett eget personligt fängelse att vara helt ensam liksom, man kan ju inte bara gå iväg till folk o börja surra eller nåt då tror dom ju att man är helt psyko.. jag känner samma sak, man vill ju liksom inte just börja prata med nån om nån börjar prata att man känner sig jätteensam ju, det skulle ju vara riktigt skumt. ibland vill man innerst inne ändå, det är inte kul att inte ha vänner..
jag hade massa "vänner" men bröt med dessa förrut när jag ville ändra mitt liv, o nu känner jag verkligen att jag inte passar nånstans alls, varken hos kriminella eller vanligt folk..
som man bäddar får man ju ligga, o jag ångrar inte jag la ner buset, men jag saknar sällskapet, ensam hela tiden nästan numer..