Ja, jag tycker att aborter har vinklats till att vara någon slags rättighet, vilket är vidrigt beroende på hur man ser det. Jag har själv varit på andra sidan av det här ämnet, när jag växte upp var det ingenting jag brydde mig om överhuvudtaget.
Jag tyckte att det var ballt på något sätt att jag aldrig använde kondom och hade noll känslor gällande aborter. Hade hört och tänkt på argumentet någon gång om en våldtagen kvinna och känslomässigt "vunnits över" och tyckt att det är klart, svart och vitt, kvinnan ska bestämma.
Jag hade dock aldrig tänkt på, eller ens funderat över möjligheten att det var ett liv, för mig var det något mer abstrakt, något bekymmer som man tar en medicin mot eller något liknande.
Av kanske uppenbara skäl är det en helt annan fråga om det rör sig om ett liv, det kan inte enligt mig vara en rättighet i någon slags generell och universell mening.
Idag har jag en agnostisk inställning till ämnet, jag vet inte när det blir ett liv, jag kan inte ärligt säga att jag vet att det skulle vara ett liv, mer eller mindre, baserat på veckor eller fysiska attribut.
Det har lett mig till slutsatsen att det, om det inte går att utesluta att det är ett liv, är helt moraliskt förkastligt att utföra aborter som någon slags rättighet.
Jag har helt svängt i den här frågan och hade inte tänkt igenom det här på djupet tidigare, när jag var yngre var jag också mycket mer egoistisk och hade inte förmågan att överväga mina instinktiva åsikter, känslan av att jag hade rätt var ofta tillräckligt, jag vet, vidrigt.
Jag tyckte att det var ballt på något sätt att jag aldrig använde kondom och hade noll känslor gällande aborter. Hade hört och tänkt på argumentet någon gång om en våldtagen kvinna och känslomässigt "vunnits över" och tyckt att det är klart, svart och vitt, kvinnan ska bestämma.
Jag hade dock aldrig tänkt på, eller ens funderat över möjligheten att det var ett liv, för mig var det något mer abstrakt, något bekymmer som man tar en medicin mot eller något liknande.
Av kanske uppenbara skäl är det en helt annan fråga om det rör sig om ett liv, det kan inte enligt mig vara en rättighet i någon slags generell och universell mening.
Idag har jag en agnostisk inställning till ämnet, jag vet inte när det blir ett liv, jag kan inte ärligt säga att jag vet att det skulle vara ett liv, mer eller mindre, baserat på veckor eller fysiska attribut.
Det har lett mig till slutsatsen att det, om det inte går att utesluta att det är ett liv, är helt moraliskt förkastligt att utföra aborter som någon slags rättighet.
Jag har helt svängt i den här frågan och hade inte tänkt igenom det här på djupet tidigare, när jag var yngre var jag också mycket mer egoistisk och hade inte förmågan att överväga mina instinktiva åsikter, känslan av att jag hade rätt var ofta tillräckligt, jag vet, vidrigt.