Citat:
Ursprungligen postat av
Redoxreaktion
Ett byggföretag gör slut på tonvis med dynamit på ett år. Bomberna är på som mest några kg. Det är extremt svårt att ha sådan järnkoll utan att det blir olidligt att arbeta som sprängare.
Ännu svårare är att hålla koll på allt sprängämne som förbrukas vid gruvdrift och stenbrytning. Laddningarna torde mest bestå av relativt lågexplosiva sprängämnen som ammonit (en blandning av ammoniumnitrat och diesel); men även sådant som trotyl och pentyl förekommer tydligen, enligt vad jag kunde utläsa av de bortkastade kartongerna vid ett stenbrott några mil från min bostadsort!
Att enstaka laddningar blir blindgångare torde höra till vardagen. Och förmodligen avstår man då av säkerhetsskäl från att försöka skrapa ut dem, utan räknar med att de detonerar vid nästa sprängning!
(Att sprängglada ungdomar på annan ort på sin tid lyckades komma åt en del aktivt material har jag bekräftelse på från min gymnasietid, då jag på en skolresa träffade en från Dalarna, som gav en livlig skildring av hur han i glatt sällskap lyckats spränga en hel nedlagd transformatorstation i luften!)