Citat:
Ursprungligen postat av
Tom.Of.Finland
Någonstans måste det finnas en brytpunkt där alla såg likadana ut? När var det?
LUCA, eller senast universella gemensamma förfadern, cirka 3.5–3.8 miljarder år sedan.
Taxonomin för människa ser ut så här:
Natura Biota (Archaea Proteoarchaeota Eukaryomorpha) + (Bacteria Proteobacteria α-Proteobacteria) → Eukaryota Orthokaryota Neokaryota Scotokaryota Podiata Unikonta Obazoa Opisthokonta Holozoa Filozoa Choanozoa Animalia Eumetazoa Parahoxozoa Bilateria Nephrozoa Deuterostomia Chordata Olfactores Craniata Vertebrata Gnathostomata Eugnathostomata Euteleostomi Sarcopterygii Rhipidistia Tetrapodomorpha Eotetrapodiformes Elpistostegalia Stegocephalia Tetrapoda Reptiliomorpha Amniota Synapsida Eupelycosauria Metopophora Haptodontiformes Sphenacomorpha Sphenacodontia Pantherapsida Sphenacodontoidea Therapsida Eutherapsida Neotherapsida Theriodontia Eutheriodontia Cynodontia Epicynodontia Eucynodontia Probainognathia Chiniquodontoidea Prozostrodontia Mammaliamorpha Mammaliaformes Mammalia Theriiformes Holotheria Trechnotheria Cladotheria Zatheria Tribosphenida Theria Eutheria Placentalia Boreoeutheria Euarchontoglires Euarchonta Primatomorpha Primates Haplorhini Simiiformes Catarrhini Hominoidea Hominidae Homininae Hominini Hominina Homo sapiens sapiens
Varje term i släktträdet motsvarar den utveckling du efterfrågar. Exempelvis Opisthokonta (-1300 Ma) indikerar förekomsten av celler med en enskild flagell, vilket hos människan motsvaras av spermier.
Bilateria (-560 Ma) denoterar organismer med två symmetriska kroppshalvor, vilket är varför vi har dubbla uppsättningar organ. Sådan symmetri ger även en matsmältningskanal, i vilken anus kan befinna sig i endera änden. Människor hör här till Deuterostomia (-540 Ma).
Vi hör vidare till Chordata (-535 Ma), eller ryggsträngsdjur. Vår utveckling via fiskar ger oss kranium Craniata (-535 Ma) och ryggrad Vertebrata (-520 Ma), samtidigt som käkapparaten tar form Gnathostomata (-462 Ma).
Våra fyra lemmar stammar från Tetrapodomorpha (-409 Ma), fiskar som utvecklade små ben för att fiska i grumligt vatten och i bottenmiljö. Övergången till Tetrapoda (-370 Ma) i landmijö är given.
Äggläggning på land är svårare än i havet, varför mekanismer för detta utvecklades i Amniota (-330 Ma). Amnioter inkluderar kräl- och groddjur, men vi befinner oss p åen annan gren, Synapsida (-312 Ma), eller stamdäggdjur med endoterm reglering, protopäls och mjölkkörtlar.
De fyra lemmarna förskjuts sedermera till underwsodan av kroppen i Therapsida (-275 Ma), för bättre rörelseförmåga. Hundtänderna kommer med Cynodontia (-260 Ma), som betyder just hundtänder, och det är med denna utveckling det blir möjligt att tugga och andas samtidigt!
Däggdjursliknande djur i Mammaliaformes (-225 Ma) följer, och småningom även verkliga Mammalia (-225 Ma), varvid fertiliseringen sker internt istället för i externa ägg. Med Eutheria (-161 Ma) föds levande ungar, och med Placentalia (-66 Ma) uppträder moderkaksdjur.
Vi lever då i träden som Boreoeutheria (-65 Ma), med utveckling åt Primatomorpha (-65 Ma) och senare Primates (-55 Ma), det vill säga primater. Speciellt hör vi till de högre primaterna i Haplorhini (-50 Ma), och vi är smalnäsor eller Catarrhini (-35 Ma), ur vilken ordning Hominoidea (-21 Ma) stammar.
Resten är så att säga mer eller mindre historia.