Citat:
Ursprungligen postat av
Kirev
Very well then , please feel free to teach the ignorant
Inte riktigt så det fungerar. Det finns en anledning till att varför saker är som det är, varför 'mystik' är jobbigt att nå. För likt filosofi, så kan de ifrågasätta saker vi idag tar förgivet. Och om du vet någonting om samhället, så är det folks ovilja att tänka i nya banor. Vi är generellt, för att använda ett engelskt uttal, "scared of the unknown". Och detta gör att vi gärna stannar i de tankar, idéer och annat vi har, för vi vet VAD vi har. Detta är något som är djuprotat inom oss på grund av vad vi har fått stå ut med långt, långt tillbaka i tiden. Vi säger ofta "men vi har alltid gjort så", "det har funkat för oss i X antal år/decennium" etc.
Vi finner liknande idé när det kommer till saker som nationalism. Och när jag säger liknande, så menar jag något som har "uppfanns" för en längre tid sedan och som sedan är blivit djuprotat i oss till en nivå där det möjligen har blivit mer destruktivt än produktivt. Nationalitet var en stam [eng. 'tribal'] idé som var behövlig förr i tiden, men som inte längre behövs, i min mening. Idén om att du skall 'fightas' och känna tillhörighet till enbart den nationaliteten du har, är för mig ganska fånigt då du slumpartat växte upp i det landet, vilket det än må vara. De betyder inte att den kulturella aspekten inte är viktig. Kultur och nationalitet är två helt olika saker. Sedan menar jag inte att nationalitet är dåligt per say. Men att tro blåögt på det över andra mer vitala saker är för mig än gåta. Det är lite som de folk som råkar köra helt käpprätt åt helvete med sin bil, för att det litade mer på sin GPS än vad dem kunde se framför sig. Vi har sett storys där bilister har kört ner i vattnet för att dem "åkte dit GPSen visade". Du kan se liknande tendenser i till exempel politik och då blir den amerikanska politiken lite mer lättare att poängtera på grund av deras två parters politik system. Väldigt många tenderar att endast rösta blått/rött och det blir en idé om "vi mot dom" snarare än "hur skall vi kunna förbättra landet".
Dessa är några av anledningarna till varför mystik har blivit något åsidosatt. De facto om att vi är väldigt fast stadga i vad vi tror på och håller kärt.
Väljer du att vandra i denna riktning och fördjupa dig kring detta område, så är det en svår väg att vandra och ofta hamnar folk på villovägar. Mystik är lite som en skog utan skogsled-/vägar. Det är lätt att gå runt i cirklar, gå vilse och när du väl på rätt väg så måste du kunna vara kapabel att fortsätta på rätt väg, utan att ha någon skogsled att leda dig dit. Så när det kommer till mystik så finns det många vägar att gå. Nio av dessa tio vägar går åt fel håll. Lyckas du hamna på rätt väg, så betyder det inte att du är bortom 'fara'. Du måste kunna vara kapabel att navigera korrekt genom tät skogsterräng för att kunna ta dig genom och ut till mera glesna partier.
Så när det kommer till mystik så är vi inte där, samhällsmässigt. För du gör frågeställning huruvida ett helt samhälle är kapabel till ändra ställning till något dem har haft under årtionden eller längre tidsperspektiv. Och du förväntar dig att dem skall det över en natt. Det är inte realistiskt. Och när det kommer till individnivå, så ligger det väldigt mycket på individen själv. Och endast individen själv vet om han/hon/hen är kapabel till att ta sig genom skogsterrängen. Och ofta är de endast de som är mest fundersamma, eftertänksamma och de som tar sig genom skogsterrängen långsammast, som tar sig fram till slutmålet. Det finns en anledningen till att det finns säget 'patience is a virtue'.
Vi ser samma idé i den grekiska mytologin 'Oedipus the king'. Oedipus, vars namn betyder 'svullna fötter', vart piercad i sina fötter efter han blivit född. Idén här var att med svullna fötter så kan man inte hasta sig fram och kanske var anledningen till att han var kapabel till att lösa gåtan från Sphinx.
Så när det kommer detta område så är det ganska känsligt. Om du hade vetat om slutmålet så hade du även vetat om varför det är som det är.
Om vi går tillbaka till skogsallegorin; Personer med kunskaper i detta område kan guida folk i rätt riktning, kanske till och med hålla handen och gå med dem. För att detta skulle ens funka så skulle det mena att följaren väljer att lita på en, vilket är betydligt lättare sagt än gjort. Sedan har du den senare aspekten att, om folk väljer att tro på en och följer med en i rätt riktning, så betyder det inte att personen är kapabel till att navigera i de mera glesna delarna av skogspartiet. För kanske har dem endast slutmålet i fokuset och glömmer därmed lärdomarna som kommer längst med vägen. Lärdomar som är vitala för att kunna navigera kring alla skogsparti, täta som glesna. Många vill ha svaren på en gång utan att kämpa för det. Ett svar utan kämpa för det leder ofta till ett resultat utan kontext. Och kontext är allting. Utan kontext så är resultatet utan mening. Av denna anledning behövs vägen vandras.