Ödet var min väg?! Rätt lång läsning.

Hej!
Jag vet inte om detta är rätt ställe att posta - moderatorerna får ändra.
Så här är min historia. Det kan låta väldigt märkligt, naivt och konstigt.
Men det är en kille jag inte kan få ur mitt huvud på riktigt.
Ska försöka göra en lång historia kort.
Jag behöver verkligen få lite input.
Jag bodde utomlands i över ett år och träffade en svensk tjej Tjej E - med syster G.
E och jag hade väldigt trevligt och var väldigt mycket inne på det här med astrologi och stjärnor.
Redan första kvällarna hade Syster G med sin pojkvän S och åt middag.
Och innan jag träffat honom så visste jag hur han såg ut, hur han var, hur han skulle bette sig. Och det stämde, det kändes som vi träffats förut.
Vi umgicks rätt mycket och jag fick första kramen av alla på nyår, vilket gjorde syster G, rasande.
Kompis E läste om stjärnor och sade att det är en på tiotusen eller ngt att stjärnorna skulle stå som dom gjorde när pokvän S och jag var födda. Han = ett tecken som fungerar bäst med mitt. Det roliga är att vi har vårt måntecken samma också, fast bakvägen så att säga. Jag är tvilling i vanligt tecken, han är vattuman. Jag är vattuman i måntecken, han tvilling.... Det var märkligt, det var liksom en sån magi att det går inte beskriva, har nog aldrig upplevt något liknande.
Vi hamnade på en bar och började prata rätt mkt, tills tjejen drog honom i väg, rasande.
Åren gick och jag kunde liksom glömma det där, jag flyttade hem och checkade upp honom någon gång i halvåret, för att se var han bodde. INget mer. De gjorde slut och jag flyttade tillbaka utomlands och han var också abroad i ett annat land just då. Men dagen jag flyttade tillbaka, lade han till mig som vän på fb och vi började prata ganska mycket och länge, flera timmar på nätterna. vi är alltid vakna på nätterna båda av oss. Vi skulle ta en fika och öl, men det blev aldrig av.
Vi träffades aldrig, och jag ingick i en annan relation, och han med. Vi hördes inte på ett par år. Men den dagen jag annonserar att jag är i en relation, så gillar han det och skriver ett brev. Då har jag inte hört av honom på något vis, för han har fått barn etc. Ja - vi har exakt samma rut som vi vill göra när vi ska tågluffa etc.

Så jag kollar nummerologin, och vi har en match på 95% som säger:

Det här är en utmärkt kombination. Vanligtvis brukar ett förhållande där två litet blyga personer ingår bli tråkiga och händelsefattiga. I det här fallet är det snarare tvärtom. De lika personligheterna har en mycket stärkande effekt och strävar åt att båda parterna försöker överglänsa varandra i att hitta på roliga och intressanta aktiviteter. Utåt sett kan förhållandet verka litet stelt men på insidan är det en av de bästa kombinationerna med glödande passion. Allra bäst fungerar förhållandet om det inte uppstår för tidigt i livet, och om de båda har haft ett förhållande tidigare.
Samstämmighet: 95%

Hm - nu ska jag på semester dit. Jag vill inte stalka honom så jag tänker inte skriva något eller höra av mig. Jag vill visa min respekt inför förhållandet han har. Jag är oftast med fötterna på jorden, men detta är för mkt som jag inte kan förklara. Det bara säger att det är min man på något vis, vilket jag redan visste när jag träffade honom. Är jag helt psycowhitetrash?

Gosh H J Ä L P.

Ni som är insatta - hur göra?

Är det meningen att det ska bli ni två så kommer det att ske annars inte. Ibland är det så man träffar en person som lämnar stora fotspår i ens hjärta men läget stämmer aldrig. Been there done that got that T-shirt. Försök släppa honom då han har en ny relation med barn osv, tar det slut och tiden stämmer så träffas ni tids nog ändå.

Ser inget paranormalt i ditt inlägg, skulle nog vara på livsstil eller så.

Det övernaturliga är att hon faktiskt tror på sån skit som astrologi och numerologi.

Du tror säkert på något annat som hon tycker är skit. Undrar varför de som inte tror eller är intresserade av de parnormala dras som magneter till inlägg av den här typen?

Det du säger är ganska beklämmande...

Så fruktansvärt meningslöst era liv måste te sig. Om allting som sker är förutbestämt så är ju all strävan och umbärande helt meningslösa. Varför ens bemöda sig med något om ödet ändå har stakat ut ens framtid?

Är det kanske därför "troende" inte direkt håller till på universitetsområdena...? Onödigt att "kasta bort" tid i skolbänken i onödan eftersom ödet ändå bestämt framtiden...

På samma sätt kan det då vara att de troenden trängs på universitetsområderna för att ödet har bestämt det...


Själv har jag iofs jobbat på ett universitet i kalifornien, det kanske var ödet som hade ett finger med i spelet.








Öppet sinne.

Nej det är inte "på samma sätt". Eftersom personer på universitetsnivå i regel har skarpare intellekt än hokuspokus-folket så är dessa ställen förskonade från sådant.


Om du framhärdar med att sätta det ockulta före vetenskapen så förstår jag att du har jobbat på ett universitet.

Självklart är det oförklarliga intressantare än det förklarliga! Om du ägnar dig bara åt det förklarliga då stangerar du i din mentala utveckling.








Öppet sinne.

Att syssla med forskning är ju att försöka förklara sådant som tidigare inte var förklarat. Det som redan har förklarats fullt ut kan ju forskningen lägga därhän. Så vad menar du...?

Kan du förklara varför det som är oförklarigt nästan alltid måste vara något paranormalt?

Det finns bara en massa elaka skeptiker på det här forumet numera, så det är ingen större idé att lägga upp trådar här längre.

Men jag ska försöka ge ett seriöst svar på din fråga. Det kan vara en fullt naturlig dragningskraft er emellan men det kan också vara att era själar känner igen varandra och vilket det är kan bara du svara på.
Jag har träffat en man som kanske var en självfrände men påverkan blev för häftig för att vara nyttig, så jag inledde ingen relation med honom. Vi skulle ha svävat iväg i det blå om vi var tillsammans, struntat i jobb och vänner och bara gått upp i varandra, kände jag.
När jag såg honom första gången var jag mitt på dansgolvet. Musiken försvann och tiden stannade, så kändes det, som om jag suttit i en glasbubbla. Helt sjukt.
Efter att ha pratat en kort stund kändes det som att vi hade känt varandra hur länge som helst, han var den som påpekade det.

Men som sagt, jag fick ingen bra känsla av det. Det var för intensivt. Jag har i efterhand läst en bok som ett medium skrivit och hon beskrev just sådana här relationer som destruktiva i längden, just för att man går upp för mkt i varandra.
Hon berättade att det kan bli katastrofalt om den ena parten vill dra sig ur den uppslukande relationen, det är vanligt att den andra inte kan släppa då.

Men återigen, det kan bara vara en normal dragningskraft och om jag vore du skulle jag inte bry mig så mkt om matchningssiffror och astrologi utan bara gå på magkänsla och intuition.
Ytterligare vill jag tillägga att om han har barn så tycker jag att det är lite tokigt att blanda dig i hans relation eftersom du inte har enbart vänskapliga avsikter. Alla relationer går upp och ner, hon kanske är gravid och tråkig. Han kanske avbryter ett i övrigt bra förhållande för dig och då drabbar det ju givetvis hans barn.
Lycka till..

Det här med öde = slump? =synkronicitet? etc är intressant.
Jag lägger gärna in ordet "öde" mest på slarv när saker verkar sammanfalla.
Lite mer jordnära var nog killen jag stött på på pub efter pub för nåra år sen.
Efter tionde puben på kort tid sade jag:
"Du, det här måste vara ÖDET!"
"Nä...inte ÖDET..ÖLET!"