Vad borde jag göra nu när jag är hemlös?

Långhistoria kort. Har en psykiskt sjuk mamma som är alkoholist och en missbrukare till pappa. Har bott själv sen 15 hos en pojkvän för jag blev utkastad hemifrån men vi gjorde slut för ett år sedan och jag fick flytta hem till min mamma i ett år, stort misstag då jag står här igen utkastad utan jobb och hem. Jag går i skolan fortfarande. Min fråga är bara, vad borde jag göra nu? Borde man ta hjälp av soc?

Jag har ingen aning längre och min livslust har försvunnit helt, har alltid varit skötsam, fått stå på egna ben sen liten pga av mina föräldrar, tagit hand om min familj för dom inte kan ta hand om sig själva, fått utstå så mycket misshandel både psykiskt och fysiskt. Jag har aldrig haft ett hem, iaf inte ett tryggt hem och det är min enda önskan. Vill inte köra någon stryfthistoria på er men orkar inte hålla all skit inom mig längre...

Har du jobboch är psykisk frisk samt inga drog eller kriminalitet så kan du alltid bli någons inneboende

eller så skaffar du studentbostad är du 18 så borde du kunna få csnbidrag o lån

Har inte alla svenska medborgare rätt till arbetslöshetsunderstöd? och bostadsstöd? Sök en billig bostad i en stad där inte hyrorna är skyhöga, börja studera, sök jobb.

Ursäkta, jag missade att du gick i skola. Men man har väl rätt till "studiebidrag" samt "bostadsbidrag"
Bor själv i Finland så det kan skilja en aning, men det borde väl vara lika bra ställt i Sverige?
Jag har svårt att tro det när jag läser om vissa som påstår sig vara hemlösa, hur kan det komma sig i dagens samhälle, vad är fel hos dom? Är du arbetslös här så tror jag minsta du kan få är 400€ + 80% av hyran betald, är inte 100, men nåt i den stilen. Och det borde man väl klara sig på, inget lyx direkt men man behöver inte bo på gatan och äta stenar.

Hur gammal är du?

Skaffa dig någon slags vän/coach/psykolog, som kan få dig på rätt bana. Plugga och bo har alla råd med i det här landet tack vare csn.

Välj stad med omsorg... Förslagsvis inte sthlm! MVH

Vänd dig till skolans kurator eller direkt till soc om du inte har någon släkting eller kompis du kan bo tillfälligt hos.
Även om soc inte är det bästa att hamna hos så är det för såna här situationer de behövs.
Att ta ett snack med kuratorn först kan var bra för att gå igenom din situation, lägga upp en strategi och ha med sig nån i processen.

Går man i gymnasiet finns det ingen möjlighet att leva på studiebidrag och bostadsbidrag.
Läser man någon sorts av komvux och liknande och är över 20 år så går det kanske att leva på dom bidragen man får.
Du kan ju alltid söka kvälls/helg jobb ser man okej ut, är utåtriktad, trevlig och kan något om det området man söker så är de lättare än vad många verkar vilja få de att låta att jobba lite extra.

Som absoluta utväg är ju då soc om man inte kan få det att funka på annat sätt. Bokar du möte hos dom och säger som det är och det visar sig vara så, så blir de nog inga problem att få försörjningsstöd. Men räkna med att det kan bli en jobbig process då det kan bli hem besök hos dina föräldrar o massa möten.

Så vad ska hon göra, plugga till något halvhjärtat och ta csn för att överleva? Det är inget vidare liv...

Det är inget vidare liv att bo med sin morsa heller i det stadiet. Jag tror jag hellre hade åkt bort och pluggat något halvhjärtat om jag fått välja själv. Men det är ju jag...

Jag växte också upp utan eget hem så kan relatera till det...Soc kan hjälpa dig, de hjälpte mig innan jag fick jobb, hade typ 3000 att leva på men det går ju iaf. Gick samtidigt i skolan så vet att man kan få hjälp, så låt inte livströttheten ta över utan samla kraft till ett telefonsamtal till socialförvaltningen i din stad så kommer vissa saker att ordna sig till slut.

Nu 2024 är det omöjligt att få hjälp av socialen med boende om du inte är utsatt kvinna eller kvinna med barn. Eller kanske flykting.
Förr hjälpte man missbrukare och psykist svaga med träningslägengeter men det finns inga lägenheter tyvärr. Hoppet ligger i små bruksorter. Social dumpning och aktiv segregering är idagsläget oundvikligt.

Bättre förr.

Det framgår inte hur gammal du är, men jag gissar att du är i gymnasieåldern. Om du studerar på gymnasiet så har dina föräldrar försörjningsansvar för dig under studietiden, dock längst tills du fyller 21 år.

Om föräldrarna inte uppfyller sitt försörjningsansvar bör du vända dig till Socialtjänsten i din kommun.

Oops! Nu såg jag att trådstarten var från 2012! Hoppas att det ordnat sig för TS.