Antinatalism

Flertalet av er kanske aldrig hört talas om termen. Därför anser jag att det vore en bra idé ifall vi från första början definerar termen - och vad är bättre än första bästa google-resultatet som kommer upp?

http://en.wikipedia.org/wiki/Antinatalism

Jag har understundom vilat tankar på dessa frågor, har under den senaste perioden tagit ett steg längre och snuddat vid argumenten närmare. Det fick bli flera sidor från David Benaters bok (jag har inte läst hela) - David Benatar böcker är kända för att argumentera för antinatalism, de är en uttömmande avhandling, och jag har inte för avsikt att ta skalpellen från varje filosofisk fin-punkt, han framför. Min avsikt är att ge er en liten smak av gräddet, och lämnar dig för att skaffa en egen pudding.


För att underlätta oss i hans argument om att existensen alltid är en skada, öppnar Mr Benatar boken med frågan, "är att komma till stånd någonsin en skada?" Med andra ord, är det någonsin en agglomeration av ofördelaktiga livsvillkor under vilka det kan vara rimligt att hävda "det hade varit bättre om den eller att ett sådant liv aldrig hade börjat?" Konkreta exempel citeras för att komplettera denna frågan. Han fortsätter sedan med att ta itu med "icke-identitets problemet", vars förespråkare skulle hävda att den gör frågan meningslös, eftersom jämföra en existerande enhet till ett fiktivt & obefintlig enhet är ogiltig. Denna premissen vederläggs genom några ganska fiffiga argumentationer. Han fortsätter sedan att beskriva skillnaderna mellan "att start liv" i motsats till "fortsätta liv", som på ytan kan verka onödigt, men det har varit min erfarenhet att en hel del folk ofta verkar få dessa idéer att blandas ihop, till exempel: "Om du är emot att föra liv till existens, varför begår du inte självmord''? Således hoppas jag att dessa argument inte kommer upp i tråden.

Slutligen kommer vi till frågeställningen:
Vad tycker ni, personligen om denna positionen?
Vilka argument har ni för och emot?

Be my guest...

Den enda anledningen till att folk skaffar barn i vårt samhälle är att dom vägrar tänka efter.

Så fort man tänker över det en minut inser man idiotin med att skaffa barn. Tidigare i historien har det dock varit annorlunda ofta.

Jaså? Är det så? Jag vet inte... Jag tycker ändå att du ska utveckla resonemanget, ifall du har några. Som utgångspunkt, borde uttalanden likt detta ha ett filosofiskt åtagande som du söker stöd ifrån.

Till exempel: ''Du'' kan välja att vara vegetarian. Kanske känner du att grönsaker är bättre än kött, eller kanske att kött håller med din matsmältning. Man kunde ärligt säga: "Jag har blivit vegetarian eftersom jag bara kände för det." (detta liknar dina fnuttiga meningar) men snart skulle någon säga, "Du bör ha skäl för ditt beslut förutom" bara känna sig för det". Du kanske skulle tänka lite och säga: "Ja, visst. Jag är vegetarian eftersom morötter och äpplen smakar bra." Någon i publiken skulle då säga, sanningsenligt, "kyckling smakar bra också." - Då skulle du tänka igen och hävda något i stil med ''Men, de är levande varelser, jag vill minska lidandet i världen'' etc, och se där! Då kommer du se att publiken applåderar och tittar nyfiket på dig, som om du vore Einstein ''Oh, vilken gullig kille, han vill minska lidandet i världen...'' på så sätt skulle det leda till varmare debatt. Detta var en metafor bara, och jag hoppas att vi kan undvika dessa otydliga svar i fortsättningen.

ok.

1. Det är mycket deprimerande att känna att ens barn troligen kommer få det svårare i livet än man själv har haft det.

2. Det finns ingen värdighet i dagen värld.

3. Jag har inte råd. Hade jag haft 50 miljoner hade jag övervägt att skaffa barn.

4. Skolan är skit.

5. Småbarnsåren är fördjävliga.

6. Att skaffa barn som ska slava för dolda eliter känns inte bra.

7. Hög intelligens är en last i vårt samhälle och det riskerar mina barn att få.

8. Kulturen är skit och vi har misslyckats.

9. Man kommer oroa sig som fan för sina barn.

10. Barnet kan födas med något fel.

11. Barnet kanske blir ett anonymt mobboffer som tar livet av sig alternativt horar bort sitt liv.

12. Något kan hända modern till barnen.

13. Vi är för många för den här världen.

Dessa saker kan dock förändras efter en revolution när de dolda eliterna sitter uppstoppade på museer.

Jag håller i stora delar med viktigtinlagg. Jag tackar Rebax för att introducera mig för ordet "antinatalism".
Jag förstår att människor inte kan låta bli att ha sex, och sen blir det som det blir.
Möjligheten till födelsekontroll har fundamentalt förändrat hela situationen.
Att inte föröka sig är i stort det enda viktiga i ens liv. Klarar man den saken, så löser sig alla andra problem så småningom.
Sen finns det självmord också, men det är inte nödvändigt för att allt ska gå en väl, utan mer ett alternativ för den rastlöse.

Intressant!

Mina åsikter och teorier precis, jag hade dock ingen aning om att faktiskt fanns ett namn för det.
Jag får studera ämnet djupare och återkomma!

En varelse som aldrig existerat kan inte ha preferenser, det är ingen mening att tala om ett sådant tillstånd som bättre eller sämre. Vad vi vet är att när en varelse förs in i existens är att de har preferenser, och överväldigande, inför en ganska hög grad av lidande, de föredrar befintlighet över icke-existens då (samma fel existerar i de flesta antinatalism-argumenten). Härmed betyder det inte att denna punkten är usel, men korrektare uppställning vore ifall man hävdade ''Om X föds av dessa föräldrar kan h*n utsättas för Z, Y och U.'' Man kan uttrycka det på ett annat sätt, i en värld utan agenter, finns det ingen förlust av glädje, men det finns inte heller en sparsamhet av lidande. En tom värld är en neutral värld, inte en bra/dålig värld. Ett annat sidospår som dyker är ifall livet består av mer lidande än lycka/glädje? Vad tror du?


Jovisst! Om du kallar detta för intelligens kan jag ju inte direkt strida mot denna punkten:
https://www.flashback.org/t1870027
https://www.flashback.org/t1871670


Valid argument. Men om miljön förstörs och vi flyttar till större svårigheter (något jag inte förnekar) betyder det inte att en enskild individ inte kan njuta av livet.

Jamen precis! Det är ju inte så att en ny ''elit'' kommer in och tar över.

''Oops...''.

Jag må vara motsträvig, men jag vet inte hur jag ska tolka dessa vaga uttalanden. Syftar du på livets/existensen tragedi? Om det inte vore för tragedi, skulle människosläktet ha blivit uttråkad för länge sedan. Ingen vet detta bättre än underhållarna bland oss​​, som inte kunde sälja en bok eller en låt eller en plats i en teater utan att dra på de skrik och tårar som härrör från grop av slingrande skuggor som varje liv uppstår i och som varje liv återvänder till. Således flödar tragedi ur lycka och vice versa.

Jag rekommenderar att du börjar här:
http://www.scribd.com/doc/81129826/B...-Existence-oct

(David Benatars bok).

1. Tycker den är superb men så är jag också rättså destruktiv av mig
2. Argument för: Mänskligheten har haft sitt race, dags för någon annan art att prova. Jag menar, hur länge har vi inte suttit här och leechat? Jag är inte en sån där "människan är cancer och allt som är fel" men jag börjar riktigt tröttna på saker och ting.

Världen handlar inte om eller för materialism
Världen handlar om, vad ger jag för signaler.
Signaler... Vad ger tex du Bill Gates för signaler?

Världen går inte under för att du eller jag fiser illa.
Världen går inte under...

Men tex politik får oss att tro så.