Öppet brev till föräldrar med småbarn som nyttjar kollektivtrafik

Kom precis hem från jobbet och som alla andra dagar så nyttjade jag kollektivtrafiken då jag jobbar på annan ort än där jag bor. I vilket fall som helst var dagens bussresa på hemvägen något utöver det vanliga. En moder med tre barn, där den äldsta såg ut att vara runt 18 år och de två mindre runt 3-5 år, samtliga av kvinnligt kön samt av svenskt ursprung gick på någon station efter mig och satte sig bara något bussäte ifrån. Det tog inte lång tid innan cirkusen var igång. 18-åringen satt och pratade i telefon. Jämte henne satt den uppskattningsvis 5 år gamla dottern som började gapa om att få låna mammans mobiltelefon. Vilken hon till slut fick. Då skulle det spelas musik så det stod härliga till. Maddicken, Emil i kukberga samt Pippi Långkuk och fan och hans moster dundrade ur högtalarna till samtliga resenärer, inom en 5-metersradie, stora irritation inklusive mig själv då.

18-åringen gjorde några halvtaskiga försök till att säga till skitungen att skruva ned volymen vilket hon gjorde i fem sekunder innan hon drog på igen. Själv stirrade jag argsint på skitungen som då räckte ut tungan åt mig ett flertal gånger. Hon visste att hon var en liten jävla snorunge utan som helst konsekvenstänkande och som kunde förarga omgivningen utan några som helst reprimander då morsan uppenbarligen inte hade lärt henne varken vett eller respekt för andra.

Med tanke på hur dagens samhälle är utformat samt det faktum att man trots allt är svensk med lång stubin gjorde jag inget. Dock fanns tankarna där, om både skadegörelse av den skränande telefonen, barnaga, diverse hot samt en ”This-is-Sparta”-spark i ansiktet på samtliga familjmedlemmar, hela tiden i mitt huvud. Sålunda ville jag inte ställa till med en större scen samt riskera rättsliga påföljder.
Givetvis gick de av vid en busshållplats i ett mindre fint område vilket gjorde att jag snabbt drog följande slutsats efter vad jag precis hade observerat:

-Ensamstående mamma
-Förmodligen något jobb inom hemtjänst eller restaurangbranschen
-Överviktig
-Förmodligen rökare (antagande)
-WT

Jag har även tänkt ut förslag på vad som kan förbättras så att hon och sina barn i framtiden kan få ett drägligare liv men också för att slippa störa människor som mig själv och de andra på bussen. Dessa saker är följande:

-Sterilisering
-Barnaga så att ungarna lär sig att veta hut
-Utbildning -> Bättre jobb –> högre lön -> mer skatt (så att vi andra slipper betala lika mycket för deras uppehälle i detta land)

Vill även passa på att citera användaren Leif.Jennekvist från tråden ” Vi som är 30+ och långt ifrån barnavel...”:

”Varför ska man skaffa barn? Jag kräks när jag läser statusuppdateringar på fejsbook där någon stackare basunerar ut att frun bajsat ut flodhäst till unge, och i 9/10 skriver en idiot "nu börjar livet". Hur i helvete kan man anse att livet börjar när resten av livet handlar om att ha ansvar, ett ansvar du aldrig blir fri ifrån. Bajsblöjor, spyor, konstant sjuka, popcorn, dagis, barnkalas, bilbarnstol, Bobby car, hm shop online / barnnyheter, tonåring, trots, uppkäftig, vill ha nya hockeyklubbor varje månad osv, hur kan man anse att detta är livet? SKAFFA ALDRIG BARN, så vida du inte är beredd att ge upp livet och din egen frihet.

Jag vill ha barn, jag vill se en liten mini Leif, jo tjena tack för kaffet!”

Slutligen vill jag passa på och fråga om ni andra har varit med om liknande situationer samt hur ni som är föräldrar förhåller er till att vistas ute i samhället med era barn?

Nu vet inte jag exakt vad du vill diskutera men håller med dig att detta är ett bedrövligt uppförande utav en vuxen. Jag själv har nyttjat kollektivtrafiken i över 9 år och aldrig varit med om en situation som denna. Vanligtvis är det ungdomar i "rebellåldern" som lyssnar på sin skitmusik och jag har därmed slutat med kollektivtrafiken sedan jag fick körkort - i alla fall vid de flesta tillfällena.

Jag rekommenderar dig att skaffa ett par "InEar" headset som reducerar så gott som allt ljud omkring dig och du kan dessutom lyssna på din favoritmusik utan att störas utav WT's.

...text....
Du kan inte ha det lätt när du ska gå omkring och bli upprörd över sådana här saker. Det är en del av livet men du väljer att bli upprörd över det.
Du kan också välja att bara le åt det, så blir din dag mycket skojigare

Du menar att man ska bara acceptera grundläggande saker som att inte respektera andra människor etc?

Det är klart att man stör sig. Hade det varit lite oväsen i fem minuter hade väl det varit överkomligt men när inte föräldrar (i mitt fall modern) säger till sina barn på skarpen när de stör andra människor då börjar man ju fan undra vart världen är på väg.

Fyfan, jag känner med dig TS.

Stackare

Blir du lyckligare och gladare av att störa dig på dem?

En av många anledningar till att jag hatar att åka kollektivt, tacka gudarna för bilen och benen!

Förstår faktiskt inte hur du stod ut med att inte säga till, visst att vi svenskar älskar att vara tillbaka dragna och tystlåtna men när det är full cirkus brukar vi tända till. Lika väl vill jag säga att jag förstår dig, man är trött och vill bara hem. Tanken "äsch dem lugnar sig säkert strax" susar förbi 83 gånger, nästan lika många gånger som alla ondskefulla tankar som du nämner passerar.

Vissa människor skall inte ha barn, detta var ett solklart sådant fall. Alltid undrat om personer likt denna WT-mamma fattar detta själva eller om det ligger utanför deras förstånd. Vill med detta säga att är du efterbliven, oansvarig, röker 2 pack cigg om dagen trots att pengarna till hyran inte räcker till, har felstavade tatueringar samt äter på donken varje dag - använd kondom för allmänhetens och framtidens skull!

Var med om en liknande sak för 2-3 år sedan när jag satt på bussen påväg till skolan. Hade haft en skön sovmorgon och var alltså dags att åka till plugget, rusningstrafiken var över och bussen inte ens halvfull när jag kliver på. Sätter mig centralt i bussen utan någon alls i närheten (svensk som man är) och njuter av lite skön musik i hörlurarna. Efter ett par hållplatser kliver en klockren WT-mamma och hennes ca 5 åriga son på som mot alla odds väljer platserna precis bakom mig. Resan fortskrider och jag märker hur ungen blir allt mer otålig, "är vi framme snart" stadiet efter dryga 5 minuter. Strax efter detta börjar han småsparka på min stol, känner det knappt först men sparkarna blir allt hårdare och uppnår dryga jordbävningsnivåer efter minuten. Jag vänder mig om och ger ungen en blick jag tänker att han sent kommer glömma varpå han slutar - succé! Kan nu slappna av igen till min musik.. njaaa. Ungen sätter igång igen, på maxnivå och morsan har inte öppnat käften en enda gång. Jag vänder mig om igen och säger till kvinnan att nu får hon för i helvete säga till sin jävla unge att skärpa sig, något jävla hyffs måste väl någon av de båda ha. Skäller ut denna morsa och unge i någon minut innan jag sätter mig längre fram i bussen. Fyfan så skönt det var, tog i till bristningsgränsen men va värt det var!

Känns som ett fall för Super Nanny det där xD
Men håller med, vissa barn man stöter på borde ju få sig ett kok stryk. Polare berättade om hur han stod i kö på HM eller nått och bakom en morsa med en pojk på en 5 eller så år. Ungen skrek och gapade att det var trist och ville till leksaks affären och morsan gjorde ingenting i flera minuter. Polarn tog et par strumpor från rea lådan och stoppade de i käften på poken. Morsan blev så klart vansinnig (antingen för att ungen nu börjat böla eller att polarn gjorde som han gjorde). Han sa att det var lätt värt det att bli utkastat från butiken, vilken han fortfarande är välkommen till. Kan tillägga att han har barn själv och är en utomordentlig farsa

Barn är svåra, det tvivlar jag inte en sekund på, vissa är mer trotsiga än andra och vissa skriker medan andra är änglar i affärer/kollektiv trafik. Men föräldrar verkar ju inte ta sitt ansvar precis och kanske borde tänka om deras uppfostrande om de kanske ska ändra sig. Det kanske inte räcker att säga ett litet snällt "Kan du inte lunga ner dig lite, snälla?" eller värre, muta, "Kan du inte lunga ner dig lite så får du en chokladkaka när mamma/pappa är klar, låter det bra?". Bra, lär barnet att skrika/trotsa/förolämpa är belönat med godis eller leksak.

Jag kanske skaffar barn (i så fall tvillingar (hormon what ever behandling för detta ska ske isf), vill bara gå igenom graviditet en gång men vill ha ett syskon till barnet) i framtiden, och det beror på att killen skulle vilja ha barn. Men vi är båda överens om att vi ska ha stadig fast inkomst och bra boende när det händer, kallas att vara ansvarsfulla trots allt.

Det där lät ju som en beskrivning av random gäng med ungdomar...

Förutom: å haba å viba ådeba...

(jag tog bort en bokstav i varje för att försöka imitera deras hackiga prat...)

Håller med. Allt handlar om respekt för sina medmänniskor. På en buss finns alla möjliga människor, man är inte ensam där, då får man bete sig därefter.

Det går verkligen utför. Dagens ungar är så fruktansvärt ouppfostrade att det är sanslöst. Det har gått så långt att man verkligen "hajjar" till om man (för ovanlighetens skull) hör en förälder ryta ifrån till sin bångstyriga unge, så pass ovanligt är det numera med föräldrar som kan säga ifrån. Sorgligt.

Oj, stackars TS.
Det var väl det du ville höra?

Jag har varit aktiv pendlare i ungefär fyra år, plus de resor man har varit tvungen att göra på fritiden, förtroendeuppdrag etc vilket oftast innebär tåg eller bussresa.

Nyttjar man kollektivtrafiken och förväntar sig att alla människor ska visa dig hänsyn så har man skitit sig lite i näven, och har verkligen inte koll på hur kollektivtrafiken ser ut.
Du kan inte ha åkt kollektivt särskilt ofta min vän.

Det kommer alltid finnas föräldrar med dålig pli på sina barn, hänsynslösa tonåringar som har på sig läckande hörlurar med vad som kallas "musik", illaluktande gubbar som bestämt ska sitta precis bredvid dig även fast det finns platser längre bak, frågvisa barn, tanter som inte kommer på bussen/tåget med sin rullator ordentligt, småfjortisar eller vuxna fjortiskollegor som måste sitta och skratta och flamsa högljutt om förra helgens fester, eller slipsnissen som ockuperar halva färdmedlet med dator, pappershögar, fax och tre liter kaffe.

Välkommen till verkligheten- där var och en är för upptagna med sitt eget liv och intressen.


Klarar du inte av de få minuter, eller som värst några timmar, inom kollektivtrafiken i Sverige så kommer du heller inte klara av det någon annanstans i världen- möjligtvis i Japan.


Man väljer själv vad man vill ha för upplevelse i livet- antingen sitter du och tjurar för dig själv eller skriver en WoT på Flashback när du kommer hem om hur livet är orättvist samt att du känner dig psykiskt våldtagen på grund av dessa störningsmoment i vardagen kallad människor, eller så sköter du ditt, rättar till kallingarna och ger dig av när du kommit fram till din destination precis som alla andra.

Somliga klarar helt enkelt inte av att pendla med kollektivtrafiken, och då skulle jag snarare säga att det är upp till dig att antingen fixa ett annat sätt att ta dig dit du ska, eller lära dig leva med det.
Det är inte upp till allmänheten att ta hänsyn till dig och dina i-landsproblem.

Jag kan dock hålla med om att det skulle vara jätteskönt om det faktiskt gick att undvika allt detta, även en pendlare kan ha en dålig dag där man blir trött på skrikande ungar eller andra störningsmoment.
Men frågan är om livet blir bättre av att sitta och lipa över något man uppenbarligen inte kan påverka?
Den som förlorar på att kissa på sig av sådana här "problem" är ju faktiskt en själv, inte alla människor omkring dig.

Ser inte hur man ska kunna le åt en bidragsparasit som inte ens är kapabel att uppfostra sina blivande WT barn. Sen att vissa människor klarar av att le åt saken det är bara nån slags mental inbillning till ett bättre välmående men innerst inne så vill nog alla bara sprängas i sådana situationer.