Undantagen som bekräftar (bevisar) regeln? Stor miss i genusteori/samhällsvetenskap?

Hallo flashback!

Till att börja med vill jag säga att jag hoppas att vi kan hålla en öppen inställning och trevlig ton i denna tråd. Har diskuterat liknande saker tidigare, och ofta känt mig påhoppad ens för att jag lägger fram en tankegång, och detta känns tråkigt. Jag är öppen för kritik, så länge denna inte utgår från formen "det du säger är dumt, för det är så här". Om man läst någonting och försökt förstå, och ändå inte förstår, är det bättre att säga detta än att gå till angrepp och tillskriva någon åsikter med utgångspunkt från fördomar snarare än från vad som faktiskt sagts. Så, då kör vi!

Har funderat lite över en grej gällande genus, kön, medfött och inlärt. Ska se om jag kan formulera det på ett vettigt sätt.

Min uppfattning är att man generellt inom genusteori är ganska starkt emot idén om medfödda skillnader mellan könen, delvis med förklaringen att skillnaderna mellan man och kvinna är "flytande" (det är inte svart eller vitt, man eller kvinna, antingen eller - och detta finns det ju en poäng i) - samt att det egentligen skall finnas fler än två kön (detta har jag dock svårt för att se som något annat än total rappakalja, vidare utveckling kommer senare). Delvis för att man menar att skillnaderna mellan könen (om de nu ändå skulle finnas) är så små att de knappt spelar någon roll. Jag syftar särskilt på de psykologiska skillnaderna mellan könen här.
Man menar istället att de skillnader som kan observeras mellan könen har sin grund i socialkonstruktivism, dvs att samhälle, könsbaserade förväntningar osv har format oss till att bli dem vi är.

Min tankegång dök upp först när jag såg ett program om den amerikanska flickan Jazz. Denna tjej föddes som pojke, uppfostrades under början av sitt liv precis som en pojke brukar uppfostras (blått, bilar och superman) i en familj som hade flera andra barn, som alla - så vitt jag kunde förstå - var heterosexuella och bekväma med det kön de fötts med. Men så fort hon kunde börja prata (redan vid två års ålder), började hon uttrycka saker som att hon var född i fel kropp, att hon var tjej - och klädde sig, till sin pappas förfäran, mycket hellre i rosa prinsessklänningar än i supermandräkter. Hennes föräldrar har stegvis övertygats om styrkan och säkerheten i hennes känslor och ord, och är nu mycket stolta över sin dotter. Hon är idag 13 år (tror jag det var), tar testosterondämpande för att undvika skäggväxt och liknande, och ser fram emot att få genomföra ett könsbyte vid 18 års ålder.

Till detta läste jag också för en stund sen om en mamma på forumet familjeliv, vet inte om man får skriva med användarnamn från andra sidor, men här finns länk i alla fall för den som är intresserad:
http://www.familjeliv.se/Forum-26-279/m63843778.html
Ett annat exempel på ett barn född som flicka, uppfostrad som flicka i en barnaskara á tre tjejer (två äldre systrar alltså) som så fort talförmågan börjat utvecklas nånstans runt två års ålder, starkt och bestämt hävdade att denne var en kille, vägrade ha tjejkläder på sig och var övertygad om att det skulle växa ut en penis med åldern.

Socialkonstruktivismen vill gärna hävda att en människa föds som ett oskrivet blad, som en lerklump som formas av omgivningen till att bli som denne är. Jag vill med ovanstående exempel peka ut detta som idioti. Jag tycker det är fullständigt befängt att anta denna ståndpunkt, det är en sån brutal nedvärdering av individens inre styrka att jag knappt kan finna ord för det (jag ser också mig själv som något av ett motexempel mot socialkonstruktivismen, då jag på precis samma sätt som alla andra blivit matad med normer, värderingar, "så här ska man göra-tankegångar" osv, och helt enkelt aldrig brytt mig särskilt mycket om detta, utan följt min egen inre övertygelse om vad som är rätt och fel, funnit likasinnade, och utvecklats som människa utifrån de premisserna).

För att knyta an till rubriken, så menar jag alltså att det i alla former av regler med anknytning till fenomenet "liv" finns undantag (kanske betyder detta också att det finns något enstaka undantag även från denna regel? Jag kan dock inte tänka ut något just nu). Det finns män, det finns kvinnor, men det finns också dem som inte ser sig som vardera. Biologiskt sett finns det två kön, och två kön endast (andra varianter är endast mutationer eller någon form av kombination av dessa naturvetenskapligt sett; om någon föds med livmoder och penis har denna inte hokus pokus fötts med ett nytt kön, utan med en "mix" av de två som finns), men psykologiskt sett finns det dem som inte ser sig som varken man eller kvinna, må det vara någon form av transsexualitet eller asexualitet. Men det är väl dessa exempel som påvisar att socialkonstruktivismen inte håller ensam, utan behöver stöd i biologin? De som, trots att de uppfostrats som killar eller tjejer, ser sig själva som av motsatt kön mot det som de uppfostrats som, de som inte ser sig själva som tillhörande av något kön? Med hänvisning till de ovanstående exemplen, vill jag fråga den/er som inte håller med - vilken annan förklaring finns det?. Om det inte finns någon annan förklaring, kan man då göra något annat än att hänge sig till den naturvetenskapliga sanningen "Det finns någon form av psykologisk biologisk skillnad mellan könen"?

Ps. Jag vill avsluta med att säga att även genusvetare är medvetna om att det finns psykologiska skillnader mellan könen, eller för att vara lite mer konkret, fysiska skillnader mellan mäns och kvinnors hjärnor. Exempel på detta är att kvinnor generellt sett har större mängd vit hjärnsubstans medan män har större mängd grå och att män och kvinnor använder hjärnan på olika sätt i språkliga situationer. Två exempel på skillnader som utifrån vad vi vet och förstår idag, inte går att förneka, och enligt mig endast är två av vad som förmodligen är många fler skillnader, om än små. Det man tycks förneka om och om igen är det oerhörda betydelsen som mycket små skillnader kan ha. Människans DNA är 99% identiskt med Schimpansens, ca 75% identiskt med ringmaskens och 50% identiskt med bananens. Så att män och kvinnor är mer lika än olika är endast ett argument som säger att män och kvinnor som grupper har mer gemensamt med varandra än människan och bananen. Fundera på det ni!

Genusteori är snarare en samling lösa hypoteser (at best) än en teori. Det finns inget evidensbaserat stöd för detta flum.

Jag diskuterade samma fråga för inte alltför länge sedan i en annan tråd, med väldigt liten framgång. Jag vet inte om du kanske är mer mottaglig, men vad jag skrev i mitt avslutande inlägg var alltså:

Det finns alltså inga som helst vetenskapliga belägg för att formandet av en könsidentitet hos transsexuella skulle ha sin förklaring i biologiska förutsättningar. Inte heller finns det något som tyder på att formandet av en könsidentitet hos trans- eller cispersoner sker genom samma mekanismer överhuvudtaget. Det är en process som vi förstår väldigt lite om. Att försöka härleda några slutsatser om psykologiska olikheter mellan könen ur dessa individers blotta existens är alltså inte precis någon särskilt vetenskaplig förklaring.

Jag tror helt enkelt inte att det finns en sanning! Man måste försöka hålla sig opartisk, vilket inte anhängarna till genusteorierna kan. Hos dem finns andra saker som driver dem och då kan genusteorin antingen funka som ett vapen eller missförstås/anpassas till att passa in i deras tankevärld/passa deras syften, ett slags självuppfyllande profetia. Man försöker ge "girl power" en aura av vetenskaplighet.

Genusteori är också ett sätt att göra karriär, antingen yrkesmässigt eller statusmässigt. Det tycker jag är synd.

Jag är övertygad att socialt tryck, normer etc påverkar en individ. Det som nu dock basuneras ut ligger i linje med den fanatiska poppisfeminismen (tjejpizza, färg på barnkläder, kisstrattar, MILF raggar lammkött mm). Jag tror också att biologiska faktorer spelar roll. Ibland utövar sociala och biologiska faktorer ett växelspel (hönan eller ägget?).

Intressant är det du tar upp om de som känner att de fötts med fel kön. När kände de det? Vad fick dem att känna det? Vi är olika individer och t ex en "pojkflicka" som får för mycket "tjejstimulans" måste till slut få spader, men att det driver en till könsbyte tror jag är att gå för långt.

Personligen tror jag att vi har medfödda kön och även i viss utsträckning medfödda identiteter.

Däremot så är det nog en förenkling att påstå att genusteorin "är emot medfödda kön". Genusteorin ifrågasätter det stundtals, vilket inte nödvändigtvis är att vara "emot" det utan handlar om att starta en diskussion och söka argument för eller emot istället för att bara anta att det är på ett visst sätt (argument har du ju).

Dels handlar det om att sätta fingret på vilka andra antaganden folk gjort baserat på att medfödda kön finns. Är det t.ex också medfött och biologiskt betingat att kvinnor ska ha lägre lön eller vara hemmafruar? Det antagandet är ju inte självklart även om man går med på att könen är medfödda.

Sen finns det givetvis vissa genusforskare som verkligen hävdar att det inte finns några kön och argumenterar för det, men att det skulle vara vad genusteori "går ut på" är okunskap.

Varifrån drar du slutsatsen "det finns alltså inga som helst vetenskapliga belägg för..."? Det kom som från tomma intet.
Har inga källor på lager just nu, men har för mig att jag stötte på en siffra (i sammanhang med bas i vetenskapliga undersökningar) i stil med att chansen att man är homosexuell om man har en enäggstvilling som är homosexuell, är runt 50% - vartannat fall alltså. Utgående från detta, om det nu stämmer, tycks det finnas en ganska stark biologisk grund i det hela, men det visar också att denna inte kan förklara allt.

Men frågan är väl vad som är rimligt att anta, vilken hypotes som är bra kort sagt? Som jag skrev i TS, utifrån vad vi vet och känner till idag, känns det som en sanslöst rimlig förklaring att koppla an till någon form av medfödd "avvikelse", tycker du inte det? Det passar perfekt in i pusslet. Och om inte, vad skulle man kunna tänka sig som rimlig alternativ förklaring, stark nog att slåss mot biologismen?

Rent generellt annars, anser du att individen föds blank?

Absolut är det en förenkling, förenklingar är nödvändiga för att inte försvinna ut i ett tusensidorsepos.
Det är absolut inte någon vettig sak att kvinnor har lägre lön för samma utförda arbete, t.ex. Det är väldigt fånigt, och ganska bisarrt. Dock är jag av åsikten att könsroller i det förflutna har haft en extremt viktig roll för mänsklighetens överlevnad, könsrollerna precis som många mänskliga instinkter som idag är överflödiga, och i vissa fall har gått ifrån att vara nödvändiga till att vara problematiska och besvärsfyllda. Om någon vill så kan jag utveckla detta.
Jag har ju inte heller sagt att det är det som genusteori går ut på? Jag sa att många genusvetare har sådana åsikter och idéer.

Det du skriver om genusvetenskap är väldigt intressant eftersom i många fall så är det ett självklart karriärval för en feminist, vilket genast gör det genusvetenskapliga etablissemanget så vänstervridet.

Jag vill gärna tipsa om en serie ( Hjernevask ) som ligger mig varmt om hjärtat. Denna serie är onekligen kontroversiell och ställer väldigt obekväma frågor till individer som stödjer denna bevislösa teori. Denna serie är gjord av NRK ( Norge )

Länk till avsnittet: https://www.youtube.com/watch?v=NiSW...54E248E67530D7

Utifrån det faktum att inga sådana belägg någonsin presenterats?

Att tvillingar, som delar genom men också större delen av sin uppväxtmiljö, oftast utvecklar likadan sexuell läggning, bevisar ju varken eller. När det kommer till homosexualitet hos män kan vi dock observera att det finns ett samband mellan homosexualitet och höga halter av testosteron i fosterstadiet. Det kan dock inte alls användas för att dra några slutsatser om transsexualitet, då det är helt olika företeelser.

Som jag tycker att fallet jag länkade ovan illustrerar så verkar det inte finnas någon större grund för att anta att biologin är den enda förklaringen. Det skulle eventuellt kunna vara en delförklaring, men ännu så länge så har absolut inga sådana samband kartlags. Vad som i det läget tyder på att en sådan förklaring är "sanslöst rimlig" ser jag inte.

Människan är alltså ett samspel mellan arv och miljö. Det bör dock konstateras att när det kommer till vår psykologiska utveckling så är miljön oumbärlig, medan arvets inverkan ännu så länge förblir okänd.

http://www.policymic.com/articles/75...pes-here-s-why

Transsexualitet är en motsättning från feminism och genus-vetenskapen. Om man föds som kille i en familj som uppfostrar dig till kille, men ändå har en stark drift att bete sig som tjej. Då borde det biologiskt finns en könsroll som personen identifierar sig i. Eller är personen indoktrinerad av samhällets-kvinnoroll och känner sig mer bekväm i den? Då är det inte medfött och man kan heller inte ha föds i fel kön!

Du skulle nog kolla in sårbarhetsmodellen.

Du får gärna länka en källa till det där med hög testosteronhalt och homosexualitet, det enda jag hört tidigare är att man, genom att på något viss höja testosteronhalten hos fostret, har kunnat få barnet i framtiden att bete sig mer "maskulint" (kan dock tänka mig att detta handlade främst om tjejer), och har därför svårt att se att en hög testosteronhalt skulle kunna få denna effekt.

Det skulle också kunna tolkas som ett undantagsfall (vilket jag tror du håller med om att det ju också i själva verket är). Alltså faller det egentligen in i samma sak som jag pratade om i trådstarten, "det finns alltid undantag till regeln". Och jag är inte heller säker på att biologin är den enda förklaringen, men just nu är det faktiskt den enda jag finner trolig, i avsaknad av andra hypoteser. Du råkar inte ha en själv?

Men det som är poängen är egentligen inte vad som får någon att bli transexuell - detta spelar faktiskt ingen roll i sammanhanget - utan det intressanta är deras OTROLIGT starka känsla av vad som är rätt och fel om deras kön, vilket märks så fort de börjat tala. Denna starka övertygelse är det som är det fascinerande och fantastiska med detta. För så länge man inte vill påstå att dessa barn redan som tvååringar är fullständigt förstörda av samhället och familjen (för övrigt anser jag att man ofta brutalt överdriver skillnaderna i bemötandet av en pojkbebis och en tjejbebis - jag har självkalrt inga minnen från när jag själv var ett halvår gammal, men med min lillebror gullades det med på precis samma sätt som vem som helst skulle gulla med sin tjejbebis, och enligt min erfarenhet gäller detta de allra flesta föräldrar och familjer), så måste man medge att det måste finnas någon form av biologisk manlighet eller kvinnlighet, anser jag. Återigen, det finns endast två möjligheter. Dessa barn, oavsett vilken orsaken nu kan vara till att de upplever sig födda i fel kropp, upplever sig födda i fel kropp! Och med tanke på hur sanslöst starka de är i sin uppfattning vid en sådan tidig ålder, känns det orimligt, anser jag att påstå att de skulle vara så gravt indoktrinerade att de skulle komma att tänka såhär. Och är de inte indoktrinerade till detta, så måste detta betyda att dessa barn är just levande exempel på delvis individens egna inre styrka (och därigenom i viss grad förminska den potentiella påverkan av miljön, men absolut inte eliminera den), och också att det finns någonting manligt och kvinnligt oberoende av samhället och dess nuvarande normer.

Värt att nämna är också att olika individer är olika säkra i sig själva, eller har olika stor tro på sin egen inre känsla. För någon som inte har ett så starkt inre ljus kan det nog vara lätt att formas på alla möjliga olika sätt av samhälle och omgivning, men för någon med en starkt känsla av vad som är rätt och fel och med stor tro på sin egen inre känsla, tror jag snarare att omvärlden verkar stimulerande än "indoktrinerande" (förstå mig rätt, jag menar inte att det finns vissa som går opåverkade av samhället och dess värderingar och normer, men jag menar att man påverkas olika mycket). Dessa barn som ser sig som födda i fel kropp måste - menar jag - ha en mycket stark inre övertygelse, och jag finner det därför också otroligt att de skulle ha pressats i denna tanke från något annat håll. Man kan ju iofs också se dessa barn som "tokiga" i sin tro på att de har fel kön, men detta måste vara en ovanligt oförstående ståndpunkt, anser jag. Att avfärda dessa barns inre övertygelse som galenskap är galet konservativ, och hör mest hemma i psykvården på 1800-talet.

Nja du skrev att man inom genusteori generellt är emot det.

Som jag uppfattar det så handlar genusteoretisk forskning snarare om att sätta fingret på alla ställen där man har förutfattade meningar om kön eller går efter mannen som norm. För att sedan kunna diskutera vilka konsekvenser det får och om det är rimligt eller bra.

Grejen är ju, att om du vill hävda att det finns två kön som är medfödda och skiljer sig från varandra, så blir ju nästa fråga HUR skiljer de sig från varandra och vilka konsekvenser BÖR de skillnaderna ge i individens vardag och i samhällets politik?

Min egna uppfattning är att medan det finns en skillnad, så ligger den på en så djup nivå i vår identitet att den inte är avhängig banala praktiska saker som vem som lagar maten eller vem som meckar med bilen. Sånt tror jag är nästan enbart social konstruktion. Därför tycker jag det är dåligt när man utgår ifrån att kvinnor t.ex ska göra vissa saker eller vara intresserade av vissa saker på en praktisk nivå på grund av sitt kön.