2015-02-25
Mordutredningen på statsminister Olof Palme
Såsom polisens hitintills inte allmänt kända vittne och uppgiftslämnare har jag beslutat tillgängliggöra mina till polisen tidigare tillhandahållna och sedan många, många år tillbaka förundersöknings sekretessbelagda vittnesuppgifter kring mordutredningen på statsminister Olof Palme.
Upplysningarna ifråga är i väsentligt betydande hög grad vederhäftiga, betydelsefulla, omfångsrika, och utomordentligt uppseendeväckande. Upplysningarna är dessutom i all väsentlighet verifierbara och de har i någon väsentligt betydande omfattning tidigare inte nått offentlighetens ljus, alls. Endast ett ytterst begränsat antal Palmeutredare har givits tillgång till det här materialet.
Polisen vet sedan lång tid tillbaka vem mördaren är, men polisen kan inte göra något mer ”Palmemordet kommer att bli löst i vår!” – Spaningsledare Hans Ölvebro i SVT:s Rapport och Aftonbladet mars 1994.
”Det finns andra metoder att sätta ett vapen i handen på gärningsmannen än att ha själva vapnet rent fysiskt. Jag vill inte låsa mig till någon tidsperiod, men jag tror det blir löst under det här året i alla fall.” – Chefsåklagare Anders Helin, Aftonbladet, mars 1994.
De första 5-10 minuterna på det här 2 timmar långa TV programmet visar spaningsledningens påståenden jag refererar till. https://www.youtube.com/watch?v=bJQeRUvqdHk
Bland allmänheten och våra medier finns det fortfarande inte någon som ens har en susning om vad som ligger bakom alla dessa tvärsäkra och gåtfulla uttalanden. Förvirringen orsakade även att regeringen gick in och senarelade Granskningskommissionen. Mitt vittnesmål och ingripande i övrigt gör att jag kan ge en grundlig och tillförlitlig förklaring till vad som ligger till grund för alla dessa kungörelser vilket redovisas på ett mycket uttömmande och detaljerat sätt i min tillgängliggjorda 64 sidiga dokumentsamling som bl.a. också rymmer en egenhändigt sammansatt 24 punkters kortfattad summariskt listad faktaförteckning som alla talar för att den jag pekar ut de facto är den som mördade statsminister Olof Palme.
Lägg till att polisen sannolikt vet ännu mer än vad jag känner till om den här mördaren. Att polisen sedan lång tid tillbaka vet vem mördaren är råder det således rimligen inget tvivel om men polisen kan av allt att döma helt enkelt inte göra något mer. Så ser det ut. Polisens f.d. spaningsledare Tommy Lindström som efter samtal med sina kolleger feb. 2011 i TV3-Efterlyst torrt lät meddela; ”Sveriges tyngsta mordutredare med insyn i utredningen är fullständigt övertygade om att C sköt Olof Palme” är till stöd för mitt påstående (med C menas alltså inte här Christer Petersson). Och det rör sig inte om vare sig Sucksdorffs vapnet eller Mockfjärds revolvern. Allmänheten vet ingenting om den rådande långt framskridna och hoppfulla utrednings situation som sedan 1994 av vad jag förstår mer eller mindre stått blick still.
Ölvebro, Helin och det oprövade åtalet
Det sannolika och utomordentligt svårsmälta skälet till att chefsåklagare Anders Helin i strid mot sin utlagda och bestämda plan fem i tolv trots allt valde att aldrig väcka åtal mot den jag pekar ut redovisas på ett mycket uttömmande och detaljerat sätt i min tillgängliggjorda 64 sidiga dokument samling. Här ges även tydliga förklaringar till varför polisen under så många år till synes klarat av att hemlighålla all den här informationen. Det har hos våra medier tidigare inte funnits någon som ens kommit i närheten av vad som i själva verket ägt rum här. Samma sak med Ölvebros gåtfulla efterlysning av en Smith & Wesson 357 magnum revolvern med slutsiffrorna 1575. Ingen.
Informera och medvetandegöra medborgaren
Med all respekt för Lisbeth Palme och hennes faktiska utpekande vilar mitt och polisens resonemang på att hon lika gärna kunde ha pekat ut den jag pekar ut. Det är samhälleligt angeläget att låta avliva myten, åtminstone i vart fall ge ett handfast motargument om att kunniga poliser anser att mordgåtan är polisiärt löst underförstått att Christer Petersson utförde mordet. Föreställningen är inte bara felaktig, patetisk och korkad, den skändar också den avlidne, och den i domstol frikände Christer Petersson. Jag vill medvetandegöra medborgaren om detta dagsaktuella faktiska sakförhållande. Och att polisen sedan ca 1994 väsentligen är avsevärt mycket närmre en lösning på mordgåtan än vad allmänheten har kännedom om. Ironin ligger i att det sedan 1992 är riktiga poliser som förvaltar kunnandet i det här.
Leif GW Persson
Vår folkkäre kriminologi professor Leif GW Persson som också denne oböjligt och tvärsäkert avfärdar Christer Petersson som trolig gärningsman har under senare år (av vad jag vill minnas) genom media låtit önska sig/efterlysa en sak som utan GW Perssons vetskap redan finns i Palmeutredningens förborgade förvar och detta är alltså en för både GW och allmänheten okänd information om Palmemordet, - jag har själv överlämnat det här föremålet till polisen dock först under senare år (vilket i och för sig kanske var lite olyckligt) och i mitt tillgängliggjorda 64 sidiga material finns det ett fotografi på det här föremålet. (GW har självfallet inte givits något som helst tillträde till något av det här materialet vilket hos polisen klassificerats som strängt topphemligt material).
Sex skäl till varför jag nu valt att tillgängliggöra min kunskap
1. Det börjar helt enkelt bli för tungt för mig att bära på dessa vetanden själv.
2. Den numer lägre graden av fara och obehag ett offentliggörande orsakar gör att en ekonomisk kompensation ej längre kan förbises.
3. Det finns ett etiskt element i det faktum att många medborgare fortfarande plågas av att inte ha levererats en trovärdig förklaring till vem mördaren är, varför han gjorde det och hur han bar sig åt, och det levererar min berättelse på ett sätt ingen annan känd gärningsmannatesbeskrivning kommer i närheten av.
4. Polismän som på väsentliga punkter genom sin faktiska kunskap kan vidimera faktumet att polisen genom förhör med mig erhållit uppgifterna ifråga (därmed inte sagt att så kommer ske) är dels få, dels pensioneras de, för att därefter den naturliga vägen falla från. Skeendet som i betänklig mening redan påbörjats minskar möjligheterna till att i en framtid reda ut vad som i själva verket ägt rum. M.a.o. OM detta utredningsmässiga ”status quo läge” tillåts löpa på ett ytterligare antal överskådliga år till så är det risk att kunskapen om vad som i själva verket ägt rum i utredningen aldrig någonsin kommer komma medborgarna tillkänna. Detta är min sanningskära övertygelse.
Efter det att jag till polisen lämnade mina uppgifter förklarade min kontaktman på Palmegruppen att mina lämnade uppgifter endast skulle komma en mycket liten del medarbetare inom Palmegruppen till del samt försäkrade mig om att till skillnad mot annan information skulle mina lämnade uppgifter finnas inlåsta i Hans Ölvebros eget kassaskåp, och de skulle aldrig lämna hans rum. Någon obehörig polis skulle därigenom inte kunna ta del av informationen. Med detta var det därför endast en handfull absolut behöriga Palmeutredare i just detta specifika ärende som hade kännedom om mina uppgifter. Så sa min kontaktman på Palmegruppen som för övrigt var vad jag tolkade som, en riktig Polis.
5. Jag uppfattar mig ha moralisk rätt till att offentliggöra mina uppgifter.
Bakgrundsbeskrivning
Gärningsmannen som jag pekar ut var år 2012 vid liv och bosatt i Stockholm. Den utpekade gärningsmannen kommer trots att han inte är dömd för mordet efter mitt tänkta offentliggörande naturligtvis lida besvär av mina då redovisade uppgifter. Man kan utifrån detta därför göra gällande att det är etiskt fel att offentliggöra utpekandet. I ljuset av att polisens utredningsarbete av allt att döma i praktiken rimligen nu tycks ha nått sin ände, uppfattar jag dock främst av den orsaken, att vid det här laget ha moralisk rätt för att inte säga skyldighet, att offentliggöra mina uppgifter (”Man bedriver egentligen ingen riktig utredning sedan många år tillbaka” – Kriminologi professor Leif GW Persson, Aftonbladet 2014-03-04). En advokatbyrå har på min allmän-giltiga förfrågan låtit mig meddelas att de efter sin utredning funnit att det inte finns något rättsgiltigt hinder för ett vittne att sälja sina vetanden även om uppgifterna hos polisen råder under förundersöknings sekretess. Att jag med obehagligt stor motvillighet trots allt valt att svika polisen genom att offentliggöra alla mina vittnesuppgifter på det här sättet känns inte bra, men då jag noggrant tänker igenom hela paketet så kommer jag fram till att mitt beslut trots allt är ett sansat och sammantaget korrekt beslut. Den utpekade gärningsmannen förhindras ju heller på intet sätt att försvara sig mot min redogörelse.
6. I min skriftliga berättelse redovisar jag ett handfast sannolikt hitintills outforskat spår som om det vid en uppföljning faller väl ut med stor sannolikhet kan få den utpekade dömd i domstol. Polisen har av allt att döma inte längre möjlighet att följa upp den här utvägen vilket en privat detektivbyrå dock rimligen borde kunna fullfölja. Offentliggörandet ökar härigenom på utsikterna för att mordgåtan genom en fällande dom härigenom får sin efterlängtade förklaring. Är mycket väl medveten om att jag just med det här sensationella yttrandet gentemot läsaren riskerar tappa trovärdighet, men så ligger det faktiskt till. Om någon företrädesvis pensionerad polis med tid, pengar och uppriktigt intresse vill ta och kolla upp det här går det bra att höra av sig till undertecknad.
Fortsättning följer på "Avslöjande om mordutredningen på statsminister Olof Palme Del 2 av 2"
Mordutredningen på statsminister Olof Palme
Såsom polisens hitintills inte allmänt kända vittne och uppgiftslämnare har jag beslutat tillgängliggöra mina till polisen tidigare tillhandahållna och sedan många, många år tillbaka förundersöknings sekretessbelagda vittnesuppgifter kring mordutredningen på statsminister Olof Palme.
Upplysningarna ifråga är i väsentligt betydande hög grad vederhäftiga, betydelsefulla, omfångsrika, och utomordentligt uppseendeväckande. Upplysningarna är dessutom i all väsentlighet verifierbara och de har i någon väsentligt betydande omfattning tidigare inte nått offentlighetens ljus, alls. Endast ett ytterst begränsat antal Palmeutredare har givits tillgång till det här materialet.
Polisen vet sedan lång tid tillbaka vem mördaren är, men polisen kan inte göra något mer ”Palmemordet kommer att bli löst i vår!” – Spaningsledare Hans Ölvebro i SVT:s Rapport och Aftonbladet mars 1994.
”Det finns andra metoder att sätta ett vapen i handen på gärningsmannen än att ha själva vapnet rent fysiskt. Jag vill inte låsa mig till någon tidsperiod, men jag tror det blir löst under det här året i alla fall.” – Chefsåklagare Anders Helin, Aftonbladet, mars 1994.
De första 5-10 minuterna på det här 2 timmar långa TV programmet visar spaningsledningens påståenden jag refererar till. https://www.youtube.com/watch?v=bJQeRUvqdHk
Bland allmänheten och våra medier finns det fortfarande inte någon som ens har en susning om vad som ligger bakom alla dessa tvärsäkra och gåtfulla uttalanden. Förvirringen orsakade även att regeringen gick in och senarelade Granskningskommissionen. Mitt vittnesmål och ingripande i övrigt gör att jag kan ge en grundlig och tillförlitlig förklaring till vad som ligger till grund för alla dessa kungörelser vilket redovisas på ett mycket uttömmande och detaljerat sätt i min tillgängliggjorda 64 sidiga dokumentsamling som bl.a. också rymmer en egenhändigt sammansatt 24 punkters kortfattad summariskt listad faktaförteckning som alla talar för att den jag pekar ut de facto är den som mördade statsminister Olof Palme.
Lägg till att polisen sannolikt vet ännu mer än vad jag känner till om den här mördaren. Att polisen sedan lång tid tillbaka vet vem mördaren är råder det således rimligen inget tvivel om men polisen kan av allt att döma helt enkelt inte göra något mer. Så ser det ut. Polisens f.d. spaningsledare Tommy Lindström som efter samtal med sina kolleger feb. 2011 i TV3-Efterlyst torrt lät meddela; ”Sveriges tyngsta mordutredare med insyn i utredningen är fullständigt övertygade om att C sköt Olof Palme” är till stöd för mitt påstående (med C menas alltså inte här Christer Petersson). Och det rör sig inte om vare sig Sucksdorffs vapnet eller Mockfjärds revolvern. Allmänheten vet ingenting om den rådande långt framskridna och hoppfulla utrednings situation som sedan 1994 av vad jag förstår mer eller mindre stått blick still.
Ölvebro, Helin och det oprövade åtalet
Det sannolika och utomordentligt svårsmälta skälet till att chefsåklagare Anders Helin i strid mot sin utlagda och bestämda plan fem i tolv trots allt valde att aldrig väcka åtal mot den jag pekar ut redovisas på ett mycket uttömmande och detaljerat sätt i min tillgängliggjorda 64 sidiga dokument samling. Här ges även tydliga förklaringar till varför polisen under så många år till synes klarat av att hemlighålla all den här informationen. Det har hos våra medier tidigare inte funnits någon som ens kommit i närheten av vad som i själva verket ägt rum här. Samma sak med Ölvebros gåtfulla efterlysning av en Smith & Wesson 357 magnum revolvern med slutsiffrorna 1575. Ingen.
Informera och medvetandegöra medborgaren
Med all respekt för Lisbeth Palme och hennes faktiska utpekande vilar mitt och polisens resonemang på att hon lika gärna kunde ha pekat ut den jag pekar ut. Det är samhälleligt angeläget att låta avliva myten, åtminstone i vart fall ge ett handfast motargument om att kunniga poliser anser att mordgåtan är polisiärt löst underförstått att Christer Petersson utförde mordet. Föreställningen är inte bara felaktig, patetisk och korkad, den skändar också den avlidne, och den i domstol frikände Christer Petersson. Jag vill medvetandegöra medborgaren om detta dagsaktuella faktiska sakförhållande. Och att polisen sedan ca 1994 väsentligen är avsevärt mycket närmre en lösning på mordgåtan än vad allmänheten har kännedom om. Ironin ligger i att det sedan 1992 är riktiga poliser som förvaltar kunnandet i det här.
Leif GW Persson
Vår folkkäre kriminologi professor Leif GW Persson som också denne oböjligt och tvärsäkert avfärdar Christer Petersson som trolig gärningsman har under senare år (av vad jag vill minnas) genom media låtit önska sig/efterlysa en sak som utan GW Perssons vetskap redan finns i Palmeutredningens förborgade förvar och detta är alltså en för både GW och allmänheten okänd information om Palmemordet, - jag har själv överlämnat det här föremålet till polisen dock först under senare år (vilket i och för sig kanske var lite olyckligt) och i mitt tillgängliggjorda 64 sidiga material finns det ett fotografi på det här föremålet. (GW har självfallet inte givits något som helst tillträde till något av det här materialet vilket hos polisen klassificerats som strängt topphemligt material).
Sex skäl till varför jag nu valt att tillgängliggöra min kunskap
1. Det börjar helt enkelt bli för tungt för mig att bära på dessa vetanden själv.
2. Den numer lägre graden av fara och obehag ett offentliggörande orsakar gör att en ekonomisk kompensation ej längre kan förbises.
3. Det finns ett etiskt element i det faktum att många medborgare fortfarande plågas av att inte ha levererats en trovärdig förklaring till vem mördaren är, varför han gjorde det och hur han bar sig åt, och det levererar min berättelse på ett sätt ingen annan känd gärningsmannatesbeskrivning kommer i närheten av.
4. Polismän som på väsentliga punkter genom sin faktiska kunskap kan vidimera faktumet att polisen genom förhör med mig erhållit uppgifterna ifråga (därmed inte sagt att så kommer ske) är dels få, dels pensioneras de, för att därefter den naturliga vägen falla från. Skeendet som i betänklig mening redan påbörjats minskar möjligheterna till att i en framtid reda ut vad som i själva verket ägt rum. M.a.o. OM detta utredningsmässiga ”status quo läge” tillåts löpa på ett ytterligare antal överskådliga år till så är det risk att kunskapen om vad som i själva verket ägt rum i utredningen aldrig någonsin kommer komma medborgarna tillkänna. Detta är min sanningskära övertygelse.
Efter det att jag till polisen lämnade mina uppgifter förklarade min kontaktman på Palmegruppen att mina lämnade uppgifter endast skulle komma en mycket liten del medarbetare inom Palmegruppen till del samt försäkrade mig om att till skillnad mot annan information skulle mina lämnade uppgifter finnas inlåsta i Hans Ölvebros eget kassaskåp, och de skulle aldrig lämna hans rum. Någon obehörig polis skulle därigenom inte kunna ta del av informationen. Med detta var det därför endast en handfull absolut behöriga Palmeutredare i just detta specifika ärende som hade kännedom om mina uppgifter. Så sa min kontaktman på Palmegruppen som för övrigt var vad jag tolkade som, en riktig Polis.
5. Jag uppfattar mig ha moralisk rätt till att offentliggöra mina uppgifter.
Bakgrundsbeskrivning
Gärningsmannen som jag pekar ut var år 2012 vid liv och bosatt i Stockholm. Den utpekade gärningsmannen kommer trots att han inte är dömd för mordet efter mitt tänkta offentliggörande naturligtvis lida besvär av mina då redovisade uppgifter. Man kan utifrån detta därför göra gällande att det är etiskt fel att offentliggöra utpekandet. I ljuset av att polisens utredningsarbete av allt att döma i praktiken rimligen nu tycks ha nått sin ände, uppfattar jag dock främst av den orsaken, att vid det här laget ha moralisk rätt för att inte säga skyldighet, att offentliggöra mina uppgifter (”Man bedriver egentligen ingen riktig utredning sedan många år tillbaka” – Kriminologi professor Leif GW Persson, Aftonbladet 2014-03-04). En advokatbyrå har på min allmän-giltiga förfrågan låtit mig meddelas att de efter sin utredning funnit att det inte finns något rättsgiltigt hinder för ett vittne att sälja sina vetanden även om uppgifterna hos polisen råder under förundersöknings sekretess. Att jag med obehagligt stor motvillighet trots allt valt att svika polisen genom att offentliggöra alla mina vittnesuppgifter på det här sättet känns inte bra, men då jag noggrant tänker igenom hela paketet så kommer jag fram till att mitt beslut trots allt är ett sansat och sammantaget korrekt beslut. Den utpekade gärningsmannen förhindras ju heller på intet sätt att försvara sig mot min redogörelse.
6. I min skriftliga berättelse redovisar jag ett handfast sannolikt hitintills outforskat spår som om det vid en uppföljning faller väl ut med stor sannolikhet kan få den utpekade dömd i domstol. Polisen har av allt att döma inte längre möjlighet att följa upp den här utvägen vilket en privat detektivbyrå dock rimligen borde kunna fullfölja. Offentliggörandet ökar härigenom på utsikterna för att mordgåtan genom en fällande dom härigenom får sin efterlängtade förklaring. Är mycket väl medveten om att jag just med det här sensationella yttrandet gentemot läsaren riskerar tappa trovärdighet, men så ligger det faktiskt till. Om någon företrädesvis pensionerad polis med tid, pengar och uppriktigt intresse vill ta och kolla upp det här går det bra att höra av sig till undertecknad.
Fortsättning följer på "Avslöjande om mordutredningen på statsminister Olof Palme Del 2 av 2"
