Ni som är emot interaktion i vardagen över könsgränserna, kan ni förklara varför?

Ni som på fullaste allvar anser att det inte är okay att snacka med okända i det offentliga rummet. Varför och var tycker ni gränsen ska dras? Vad är det för samhälle ni vill ha när det gäller interaktion mellan könen, som i Saudiarabien?

Följande inlägg var det som startade mitt tänkande.:

Jag vet inte hur många jag känner som faktiskt träffat sin nuvarande partner just när de interagerat i det offentliga rummet. Snack i en matvarubutik, på Systembolaget, i kön till att få slå ut på en golfbana, med personen som suttit över en på en fotbollsmatch, i hissen på jobbet, när de väntat på bussen etc.

Har jag ork, det finns något att prata om och personen är mottaglig (oavsett kön) pratar jag gärna med främlingar. Ibland någon mening och ibland längre. Kan börja som en komplimang utan sexuell laddning eller något allmänt bara. Är det en person man tycker är intressant så att samtalet flyter på bra och vi har bra kemi med brukar jag ibland säga tex "Du verkar ju riktigt trevlig, vore skoj att ses på en drink/kaffe någon kväll i veckan" och sedan lämnar jag över mitt visitkort. I ca 50 % av fallen hör faktiskt kvinnan av sig. Ibland tar jag hennes nummer och då hör jag av mig EN gång, inget svar går jag vidare.

Är det en kille som är intressant (ex vi delar intresse eller nått) händer det att vi utbyter nummer med.

Jag kan verkligen inte förstå på vilket sätt ovanstående skulle vara felaktigt. Kan någon (Mooon eller annan) förklara?

Det är okej om man bedömer att det finns hyfsade chanser till en lyckad interaktion, att man faktiskt tror att man kan ha saker gemensamt med den man planerar att snacka med.

Det är inte okej att ta kontakt med alla tjejer man ser bara för att man är desperat och ensam, att man vill avverka så många som möjligt för att kanske till slut av en slump stöta på någon som visar genuint intresse tillbaka.

Klart som fan att det är okej, man snackar väl med vem man vill. Handlar inte bara om ragg utan att det är roligt att träffa folk.

Ja ... Alltså, på ett sätt kan jag hålla med er båda. När jag var mellan 12-14år gammal blev jag jämt uppraggad på både stan och butiken vilket är förjävla äckligt. Sedan färgade jag håret svart, sminkade mig svart och blev jättemörk så då vågade ingen ragga på mig. Detta har väl kanske väldigt lite med saken att göra nu när jag läser det men jag kan minnas sättet jag blev uppraggad på, det var så främmande för mig. Hemma är jag ett barn, på stan är jag allas leksak. Alla tog för givet att dom kunde ta på mig, både på kön och rygg/axlar/armar. En gång var min pappa med på ica och fick gå emellan. Detta är verkligen fruktansvärt, jag såg ju inte äldre ut än 13 heller! Men just detta respektlösa beteendet att det finns folk som tar för givet att det är fritt fram att ta, detta är både tjejer och killar. Dessa som raggade på mig var mellan 18-45år gamla. Men självklart att man tycker det är gulligt att en kille kommer fram på krogen och säger "hej, du verkar rolig" men jag gillar inte riktigt när någon springer fram och säger "åh så söt du är" vid busshållplatsen. Oftast när det händer så är det någon som bott i sina föräldrars källare allt för länge., duschade för några månader sedan med svarta tänder!

Nej, vet du vad? Ragga bara om du har något att erbjuda!

Nej, även om du tycker att det är roligt att träffa folk så måste du ta hänsyn till att folk kanske inte tycker att det är roligt att träffa dig.

Synd för dem då, då får de väl säga det. Eller bara gå vidare, ingen som tvingar dem att öppna käften. Skrämmande hur osocial svensken är.

Sammanfattar det hela ganska bra. Det är ok att ragga om du är snygg eller står uppenbart högre i den sociala hierarkin. Annars är du inte välkommen.

Varför är du så arg...?
Det är inget fel med det, du får prata hur mycket du vill med folk.
Myten om att svensken är osocial och ”kall”, stämmer inte. Alla människor är alltid lite tveksamma och extra försiktiga till främlingar, det handlar bara om hur allting utspelar sig.

I större städer känner man av den där känslan av att folk håller sig till sig själva, men samtidigt kan det hela vända till något väldigt givande, allting handlar som sagt bara om tillvägagångssättet och hur du bemöter andra människor.

För din säkerhets skull: Om en främling går mot dig i en mörk gränd...spring!

Åh, nu blev jag lite rörd, att mitt inlägg skapar en ny tråd ...

Ursprungligen postat av Mooon
Att gå fram och snacka på en klubb - ja men lämna kvinnor i fred i det offentliga rummet. En flicka eller kvinna ska inte behövs stå ut med och tacka nej till random idioter som kommer fram till henne på torg och gator för att ragga.

Vad jag svarade på, var i en diskussion där man ansåg att mannan var den som raggade på kvinnan och erövrade henne. Och det nämndes också hur män i andra länder uppmärksammade kvinnor - som ju inte klagade (catcalling). Denna videon har tidigare för ngt år sedan varit uppe för diskussion: https://www.youtube.com/watch?v=b1XGPvbWn0A I och med detta var ribban satt i diskussionen.

Kvinnor måste kunna vistas i det offentliga rummet: gator, torg, allmänna platser, i kollektivtrafiken, caféer utan att vid upprepade tillfällen bli raggade på av män som försöker att "erövra" dem. Man är på väg till/från jobbet, ska utföra ärenden, hämta barn, handla, gå till träningen; varför tycker du att vi ska behöva stå ut med män som kommenterar, ropar, försöker få kontakt?

Kvinnor vet också att raggning oftast är målet. Och man vet också att det räcker med en blick, ett leende, ett svar, ett: ok, stolen är ledig du kan sitta här. Genom detta så anser mannen att hon har sagt ja till en fortsatt kontakt med honom och då kan det lätt bli: Jävla hora, tycker du att du är för fin för mig - dö ditt jävla as om hon därefter gör klart att hon inte är intresserad av honom.

Samtal utan baktankar är däremot trevligt, precis som du nämner. Så gör jag med men inte med män runt min ålder.

Man flyttar egentligen till städer av olika slag just för att kunna associera med människor på olika sätt. Vad betyder "offentlig plats" egentligen?
Att folk som bor på samma plats, betalar skatt till samma organ, regleras av samma och rent allmänt är beroende av varandra för att garantera behov som säkerhet och föda, faktiskt känner varandra är också mycket viktigt av otaliga högst praktiska skäl.
Det är till exempel absurt för sådana kvinnor att beklaga sin arbetessituation om de inte är villiga att låta allmänheten lära känna dem.