Finns väl en hel del filmer jag blivit besviken på genom åren men jag tar bara ett par exempel nu. Två svenska filmer.
Mig äger ingen. Jag tyckte boken var bra (seriöst
) men filmen.... Farsan är ju förvisso en idiot i boken men i filmen har han plötsligt blivit en betydligt större idiot och att de dessutom vinklat det så att man ska tycka synd om fanskapet gör ju inte saken bättre. Det är inte det minsta synd om gubbjäveln och i kombination med att Persbrandt spelar över så in i helvete så blir filmen snarare komisk än seriös.
En underbar jävla jul. Äntligen en ny svensk julfilm! var min första tanke när jag hörde talas om denna. Men fan vilken skitfilm det visade sig vara! Filmen är ju så uppenbart influerad av
Tomten är far till alla barnen att det bara blir löjligt. Dessutom blir filmen aldrig rolig på riktigt. På plussidan så har man ju lyckats fånga den överdrivna PK-ismen och likaså den överdrivna antiindividualismen som råder här i Sverige på pricken men det är ju tyvärr inte till någon större tröst. Får väl hoppas att kidsen som ser skiten får avsmak för kommunismen efteråt så kanske vi slipper bli en del av Europeiska Sovjetunionen.