TL;DR: Den oreglerade kapitalismen koncentrerar all makt/pengar hos få, samt splittrar det gemene folket vilket också leder till upplevelse av hjälplöshet och förlorad potential. Medan många har det bra, så skördar kapitalismen sina offer både nationellt och internationellt -- är detta en nödvändig uppoffring?
Kan någonting gott komma ut ur att "krossa kapitalismen"?
Om marxisterna slösar sin tid med sina nuvarande metoder, vad borde de göra istället - vad tror ni om att starta kollektiv?
Jag kommer inte ihåg vad som triggade mig till att skaffa det här kontot, eller varför jag valde namnet (mer än av anonymitet); och inte trodde jag att detta skulle bli mitt första inlägg. Men jag kom för ett halvår sen i kontakt med marxister (igen, känner nu igen dem från skoltiden) - sedan dess så har jag tagit kontakt med International Marxist Tendency (IMT, eller Socialist Appeal som de kallar sig i London) och....Ja, vad fan vill de att man ska göra? Jag har fått en introduktion till marxism och historisk materialism, lärt mig en del om den ryska revolutionen och bolsjevikerna, och sagt nej till att sälja deras tidningar ~10 gånger.
Jag har även gett dem ~1500 kr i form av bidrag och tidningsprenumerationer. Ni förstår, jag var kär i en marxistisk tjej och jag försökte samtidigt ta igen för all den tid jag inte engagerat mig åt politisk vänster.
Men nu efter jag lärt mig en del, skrutinerat marxismen, och försökt se vad detta kommer att praktiskt leda till, så känns det som slöseri med tid. Onani som inte kommer att uppnå något. Jag tror att de i grunden säljer en dröm, och vanligt folk vill inte köpa en fantasi med risk av slösad tid och pengar.
Men jag vill inte fortsätta se folk nollade. Det är sjuka, folk som inte är PK, och invandrare som stöts ut - människor jag vill se som framtida vänner, vissa jag ser som nutida vänner, och andra som förr var mina vänner & hjälpt mig utveckla min tankeverksamhet.
Dock har jag svårt att tänka mig att engagemang med de marxistiska förbunden är den bästa användningen av min och andras tid. Bäst kan istället vara att starta en verksamhet eller ett kollektiv, skapa det som man predikar, och få det att fungera på en mindre skala. Om det ej fungerar eller om folk ej vill vara med, varför ska man försöka tvinga fram det på större skala.
Nu när ni förstår vart jag kommer från - vad tror ni?:
Kan marxism hjälpa dagens, splittrade samhälle?
Är det bättre att skapa någonting själv istället för att sälja drömmen - If you build it, he will come?
Finns det någon motivation bland Sverige och svenskarna, eller är socialismen en gammal hägring?
Fan, ursäkta mig för all text. Jag vill ge den här diskussionen någonting att gå på samt göra mina tankar öppna för kritik. Jag har i slutändan alltid älskat det svenska folket och den potential de har, så samtidigt borde jag inte vara rädd att höra om jag har fel -- vad annars, långsiktiga manipulera alla att tänka som jag? Jag vill vara hjälpsam och upplyfta folk, inte onanera till en egen bild av ett bättre Sverige.
Allt gott!
Kan någonting gott komma ut ur att "krossa kapitalismen"?
Om marxisterna slösar sin tid med sina nuvarande metoder, vad borde de göra istället - vad tror ni om att starta kollektiv?
Jag kommer inte ihåg vad som triggade mig till att skaffa det här kontot, eller varför jag valde namnet (mer än av anonymitet); och inte trodde jag att detta skulle bli mitt första inlägg. Men jag kom för ett halvår sen i kontakt med marxister (igen, känner nu igen dem från skoltiden) - sedan dess så har jag tagit kontakt med International Marxist Tendency (IMT, eller Socialist Appeal som de kallar sig i London) och....Ja, vad fan vill de att man ska göra? Jag har fått en introduktion till marxism och historisk materialism, lärt mig en del om den ryska revolutionen och bolsjevikerna, och sagt nej till att sälja deras tidningar ~10 gånger.
Jag har även gett dem ~1500 kr i form av bidrag och tidningsprenumerationer. Ni förstår, jag var kär i en marxistisk tjej och jag försökte samtidigt ta igen för all den tid jag inte engagerat mig åt politisk vänster.
Men nu efter jag lärt mig en del, skrutinerat marxismen, och försökt se vad detta kommer att praktiskt leda till, så känns det som slöseri med tid. Onani som inte kommer att uppnå något. Jag tror att de i grunden säljer en dröm, och vanligt folk vill inte köpa en fantasi med risk av slösad tid och pengar.
Men jag vill inte fortsätta se folk nollade. Det är sjuka, folk som inte är PK, och invandrare som stöts ut - människor jag vill se som framtida vänner, vissa jag ser som nutida vänner, och andra som förr var mina vänner & hjälpt mig utveckla min tankeverksamhet.
Dock har jag svårt att tänka mig att engagemang med de marxistiska förbunden är den bästa användningen av min och andras tid. Bäst kan istället vara att starta en verksamhet eller ett kollektiv, skapa det som man predikar, och få det att fungera på en mindre skala. Om det ej fungerar eller om folk ej vill vara med, varför ska man försöka tvinga fram det på större skala.
Nu när ni förstår vart jag kommer från - vad tror ni?:
Kan marxism hjälpa dagens, splittrade samhälle?
Är det bättre att skapa någonting själv istället för att sälja drömmen - If you build it, he will come?
Finns det någon motivation bland Sverige och svenskarna, eller är socialismen en gammal hägring?
Fan, ursäkta mig för all text. Jag vill ge den här diskussionen någonting att gå på samt göra mina tankar öppna för kritik. Jag har i slutändan alltid älskat det svenska folket och den potential de har, så samtidigt borde jag inte vara rädd att höra om jag har fel -- vad annars, långsiktiga manipulera alla att tänka som jag? Jag vill vara hjälpsam och upplyfta folk, inte onanera till en egen bild av ett bättre Sverige.
Allt gott!