Feminism känns inte som riktigt forum, men vet inte var jag ska lägga den, då ämnet är så brett. Media, politik, psykisk hälsa..vet inte.
Hörde precis i Svenska Nyheter att svenska den högsta dödsorsaken bland svenska män ålder 15 till 45 är självmord.
Har vetat att det är högt, mycket högre än bland kvinnor, men att det är den dödsorsak nummer 1 har jag inte hört innan. Jag hör om detta i ett satirprogram. Hur kan detta inte toppa den politiska och samhällsdebatten? Varningsklockorna att samhället är snedknullat blinkar och tjuter. Men det ignoreras...
Som 80-talist hörde jag under 90-talet hur så otroligt mycket om tjejer som mådde dåligt. De 1000 tjejer som skar sig själva fick ett samhällsinslag i månaden minst. När tjejer mådde dåligt fick det stor fokus på alla samhälliga plan. Allt som inte var perfekt upplagt för tjejer och kvinnor skapade stor debatt (och fortfarande gör sjukt nog).
Samtidigt är den största orsaken för pojkar och mäns död, inte sjukdomar, inte olyckor, utan att de är så olyckliga att de tar det väldigt smärtsamma valet att ta livet av sig - och man får reda på det i ett humorprogram.
Det är inte ens på agendan. Inte politikers, inte medias, inte skolas, inte någons.
Man hör om killars ensamhet däremot, incels snackas det om, och faran med olyckliga män. Problemet med olyckliga kvinnor är att individer mår dåligt. Problemet med olyckliga män är att några promille av dom agerar mot omgivningen istället för mot sig själv (tar livet av sig). Problemet med olyckliga kvinnor är att en kvinnor är olyckliga, problemet med olyckliga män är att en kvinna riskerar skadas av den.
När kvinnor mår dåligt diskuteras sjukdomen
När män mår dåligt diskuteras symptomen samhället upplever från den promille som var dåliga människor redan från början. De övriga 99%+ ses åt annat håll över. Som det inte är människor. Som de inte är, det är män, å inte ens det, det är svaga män. Allt de gjort är att bevisa orsaken de tagit livet över sig över, att de inte är behövda. Inget dugligt verktyg för en kvinnas perfekta liv.
Har ingen direkt å skylla på, och inte så givande. Är själv en del av problemet, var självmordsbenägen under flertalet år när jag var yngre, men var av virket håll käften och bit i hop - och tyckt de sista 10 årens våg av mansrörelser varit ganska patetiskt. Men nu när jag kommit förbi det, och inte bryr mig så mycket personligen, och kan se det från ett utifrån-perspektiv är det ju heeelt sjukt hur svenska samhället ser ut när det kommer till det här, och hur debatten är.
Feministisk regering är fortfarande skrytpoäng. Påverkar något en kvinna negativt trumfar fortfarande något som påverkar 1000 män negativt. Alla sidor som öppna dörren för kvinnor (utom att just öppna dörren för kvinnor för det är kvinnoförnedrande för de kan öppna dörren själv) är självklara och fortfarande är det obestridligt politiskt korrekta, alla kostnader, och alla andra, ignoreras helt. Menar inte att kvinnors räkmacka behöver vara orsaken till mäns mående, utan menar att 99% av debatten fortfarande är om att göra kvinnors räkmacka större, och inte ens 1% om att män mår så dåligt att de tar livet av sig i horder.
Är det inte helt sjukt hur liten yta det problemet har i samhället? Att fler svenska män dör av långvarig själslig tortyr än någon annan typ av sjukdom eller olycka? Då är det ändå bara en fraktion av själsligt torterade som faktiskt tar livet av sig.
Hörde precis i Svenska Nyheter att svenska den högsta dödsorsaken bland svenska män ålder 15 till 45 är självmord.
Har vetat att det är högt, mycket högre än bland kvinnor, men att det är den dödsorsak nummer 1 har jag inte hört innan. Jag hör om detta i ett satirprogram. Hur kan detta inte toppa den politiska och samhällsdebatten? Varningsklockorna att samhället är snedknullat blinkar och tjuter. Men det ignoreras...
Som 80-talist hörde jag under 90-talet hur så otroligt mycket om tjejer som mådde dåligt. De 1000 tjejer som skar sig själva fick ett samhällsinslag i månaden minst. När tjejer mådde dåligt fick det stor fokus på alla samhälliga plan. Allt som inte var perfekt upplagt för tjejer och kvinnor skapade stor debatt (och fortfarande gör sjukt nog).
Samtidigt är den största orsaken för pojkar och mäns död, inte sjukdomar, inte olyckor, utan att de är så olyckliga att de tar det väldigt smärtsamma valet att ta livet av sig - och man får reda på det i ett humorprogram.
Det är inte ens på agendan. Inte politikers, inte medias, inte skolas, inte någons.
Man hör om killars ensamhet däremot, incels snackas det om, och faran med olyckliga män. Problemet med olyckliga kvinnor är att individer mår dåligt. Problemet med olyckliga män är att några promille av dom agerar mot omgivningen istället för mot sig själv (tar livet av sig). Problemet med olyckliga kvinnor är att en kvinnor är olyckliga, problemet med olyckliga män är att en kvinna riskerar skadas av den.
När kvinnor mår dåligt diskuteras sjukdomen
När män mår dåligt diskuteras symptomen samhället upplever från den promille som var dåliga människor redan från början. De övriga 99%+ ses åt annat håll över. Som det inte är människor. Som de inte är, det är män, å inte ens det, det är svaga män. Allt de gjort är att bevisa orsaken de tagit livet över sig över, att de inte är behövda. Inget dugligt verktyg för en kvinnas perfekta liv.
Har ingen direkt å skylla på, och inte så givande. Är själv en del av problemet, var självmordsbenägen under flertalet år när jag var yngre, men var av virket håll käften och bit i hop - och tyckt de sista 10 årens våg av mansrörelser varit ganska patetiskt. Men nu när jag kommit förbi det, och inte bryr mig så mycket personligen, och kan se det från ett utifrån-perspektiv är det ju heeelt sjukt hur svenska samhället ser ut när det kommer till det här, och hur debatten är.
Feministisk regering är fortfarande skrytpoäng. Påverkar något en kvinna negativt trumfar fortfarande något som påverkar 1000 män negativt. Alla sidor som öppna dörren för kvinnor (utom att just öppna dörren för kvinnor för det är kvinnoförnedrande för de kan öppna dörren själv) är självklara och fortfarande är det obestridligt politiskt korrekta, alla kostnader, och alla andra, ignoreras helt. Menar inte att kvinnors räkmacka behöver vara orsaken till mäns mående, utan menar att 99% av debatten fortfarande är om att göra kvinnors räkmacka större, och inte ens 1% om att män mår så dåligt att de tar livet av sig i horder.
Är det inte helt sjukt hur liten yta det problemet har i samhället? Att fler svenska män dör av långvarig själslig tortyr än någon annan typ av sjukdom eller olycka? Då är det ändå bara en fraktion av själsligt torterade som faktiskt tar livet av sig.
