Varför har de smalare politiska diskussionerna minskat så mycket på FB?

Som aktiv användare i (FB) Liberalism och anarkokapitalism sedan ca 15 år och moderator där sedan 3,5 år har jag märkt att aktiviteten är oerhört låg jämfört med ca 2010. Så vitt jag har förstått gäller samma sak för (FB) Anarkism, socialism och autonom vänster och gissningsvis även (FB) Konservatism samt (FB) Nationalsocialism, fascism och nationalism , ni som är mer aktiva där får rätta mig annars.

Vad tror ni det här kan bero på?

Jag har en lös hypotes om att det hänger på att sakfrågor och framförallt flyktingpolitik har blivit väldigt mycket mer populärt att ägna sig åt och prata om sedan 2010, med bl.a. "flyktingkrisen", Donald Trump med allt han förde med sig, Rysslands båda Ukraina-krig, Kinas fortsatta uppgång, BLM osv.

Ideologi och teori har fått stå tillbaka rejält i samband med det.

Även andra sociala mediers framväxt kanske ligger i den andra vågskålen. Twitter har ju blivit stort för politisk "debatt", tyvärr, och inom libertarianska kretsar (övriga kan jag inte uttala mig om) vet jag att väldigt mycket av diskussionen har flyttat till åsiktsbubblor och ekokammare på Facebook och senare andra sociala plattformar.

Sammantaget tycker jag det här är en mycket tråkig utveckling som knappast gagnar någon. En öppen och livlig debatt är det enda som kan föra oss framåt inom området. Om alla står i sina egna ekokammare och hejar på varandra kommer inga framsteg att uppnås.

Vilket också för oss till nästa punkt som jag tror spelar in:

En ovilja att antingen skapa nya trådar om gamla ämnen eller väcka gamla döda trådar (och eventuellt en svårighet att hitta de gamla trådarna som är av intresse). Inom Liberalism och anarkokapitalism har så gott som alla frågor stötts och blötts men många av de diskussionerna skedde mellan 2007-2012. Personligen har jag varit med och läst och ibland skrivit om det mesta och det finns ju ett digert arkiv med i stort sett alla tänkbara ståndpunkter representerade. Kanske känns det då ointressant att komma med ett eget inspel när någon redan skrev samma sak för femton år sedan? För att inte tala om att det skulle krävas att man bumpar en tråd som kanske har sista inlägget 2013.

Trots allt kan det ju vara så att nya perspektiv kan ha uppstått med tanke på världshändelser de senaste tio åren. Eller att man helt enkelt kommer på en ny vinkel som man aldrig sett förr. Eller att man som tidigare skribent i en gammal tråd vill komma med något nytt, man kanske helt enkelt har ändrat sig. Men drar sig för att skriva, pga att det är så gammalt och uttjatat ämne.

Den här sista punkten kanske bara är något jag inbillar mig? Men jag har själv känt en ovilja att starta trådar om sånt jag vet har diskuterats förr, och om jag har gjort det så har nog nån mer gjort det också. Och "nekrobumpa" känns inte heller bra. Så det blir lätt att jag bara skiter i det.

När man tog bort Judiska konspirationer forat så försvann många av de intressanta ideologerna från forumet, då försvann också många av de på andra sidan stängslet. Sedan har Flashback generellt blivit betydligt sämre genom åren, antingen medvetet eller så har Admin slutat bry sig om vad för moderatorer han anlitar och det är mer och mer pajkastningstrådar eller skvaller (ja, brott och krim trådar är skvaller) där moderatorer aktivt deltar och varnar/bannar folk de inte håller med. (Detta har belysts många gånger).

Detta har gjort att äldre skribenter som varit med ett bra tag slutat skriva (en del lurkar säkerligen) och många, i varje fall från NS sidan har gått över till X (Twitter) och andra platformar då deras hjärtefrågor börjar tack vare dagens situation bli mer och mer välkomna i offentligheten.

Flashback har i mångt och mycket tappat sin roll som en tryckventil, mycket tack vare medvetna beslut från högre ort (Admin och högre).

Nu fattas bara att man tar bort "Yttrandefrihet på riktigt" banderollen så har vi det officiellt.

Med en allt mer maktcentrerad politisk elit upplever nog många att det inte finns mycket till demokrati kvar. Alla partier står för samma globala socialism medan folket blir överkörda i fråga efter fråga. Det känns inte som någon mening att engagera sig i ideologiska frågar när möjligheten att påverka är mindre nu än för hundra år sedan.

För libertariansk del tror jag att det behöver bli betydligt mycket värre i Sverige innan det kan bli bättre. När folk på riktigt börjar känna av effekten av socialismen kanske vi får erfara en växande frihetsrörelse, likt den med Javier Milei i Argentina.

Till följd av det minskade intresset i smalare politiska diskussioner upplever jag att allt fler lätt förståndshandikappade socialdemokrater söker sig till dessa forum för att uppträda, så skapas en negativ spiral.

Skulle vilja säga att vi (”folket”/debatten/åsikterna) har hamnat i nån slags mitten-/mainstreamfåra.

Den diskussion som förs i offentligheten har flyttat in här - och då menar jag den i offentligheten rådande åsikten.

Allt som heter vänster är usch och fy, och man läser in vänster/vänsterliberalism i icke-högerextremståndpunkter.
Samtidig har också högerextremism/nationalism blivit ett skällsord.
Vänster (socialism, kommunism) har man prövat, och det gick sådär.
Höger (nationalism, råkapitalism, konservatism, nazism o fascism) har man också prövat, och även det gick sisådär.
Då återstår bara en mittenfåra

Lägg därtill floskler och värdeord som ”demokrati”, ”auktoritär” och ”diktatur” som man viftar med i tid och otid.

Liberalismen (sett som grundläggande värdering) har tack vare det (avsaknad av tydlig vänster- och högerstämpel) växt då den uppfattas som neutral och än så länge klarat sig från nån slags smetning.
Majoriteten av medierna huserar i det liberala träsket, och kan driva frågor som om de drevs från vänstern respektive högern skulle bli föremål för en shitstorm från endera sidan.
Samtidigt kan jag tycka att ”liberalisterna” uppvisar en motbjudande självförhärligande syn på sig själva gentemot sin ”omvärld”.

I ”politiska” trådar råder etablissemangets åsikter och de som ifrågasätter dessa åsikter misskrediteras på en väldigt låg nivå: t ex konflikten Rysslans-Ukraina (putler är en elak dvärg som vill ockupera Europa), det som sker i Gaza (kritik är antisemitism och muslimer är skräp medan Israel är modernt) samt Covid (hell Tegnell).

Tror också att tillvaron blivit för krånglig att överblicka och ta ställning i, och då är verklighetsflykt lösningen (fredagsmys, renovera köket och Mello) och på det att hålla sig i fåran - man måste ju få ihop livspusslet.

Även ”kulturen” har blivit smalare: anglikanska problemlösare (på bio), anglikanska åsikter/opinionsbildare/sakkunniga (medier) och lätt- och snabbkonsumerad hitmusik.
På 60- och 70-talen fanns en annan nyfikenhet och större frihet inom detta.

Har varit aktiv på Fb sen 2012 och märker klart förändringen från de djupare, mer analyserande inläggen till dagens mer korta, snabba inlägg, typ munhuggning. Samtidigt kan man märka en klar föryngring genom det språk som förs. Det är väl helt naturligt med tanke på att dagens verbala kommunikation sker via digitala plattformar där snabbhet prioriteras.
Yngre individer har inte samma träning i och ork att föra ett längre resonemang. Just politiska frågor har kommit att koncentreras kring ett eller två huvudområden, där gemene man lätt känner igen sig och har en åsikt. Då får vi munhuggningsdebatt.

Jag som var ideologiskt färgad länge för att jag verkligen trodde på en annan värld har insett att de flesta som följer en ideologi, inklusive de olika som jag följde, gör det i bästa fall av själviska anledningar och i värsta fall så är de hycklare/posers/godhetsryttare.

Oavsett motivationen så har ideologierna i sig har förlorat makt. Man tänker inte långsiktigt längre, ingen har en plan längre. Det finns ingen jävla vision alls. Samhället håller på att dekonstrueras och likaså individerna.


Jag hatar nog det här mer än jag ogillat någon ideologi någonsin.

Detta har också föranlett att jag skiter i vilken ideologi någon förespråkar. Jag söker främst någorlunda goda personer med bra pragmatiska och hyfsat rationella förhållningssätt som kan lösa de problem jag upplever samhället har.


Därför skulle jag tänka mig att rösta på både Sahra Wagenknecth i Tyskland och Trump i USA, i alla fall i jämförelse med Biden. Jag vill också skaka om denna elit jag anser är helt ihålig inuti och vars ideologiska grund (någon sorts progressiv socialliberalism) även den är ett spel för galleriorna.


Kanske har jag blivit populist, likaså de flesta andra. Kanske har jag själv förlorat tron på något större och bättre än mig själv blandat med insikten att det flesta aldrig egentligen trodde på det.

Men främst av allt, FRÄMST AV ALLT, så har jag insett att folk online sällan är villiga att lära sig något nytt utan att folk som hänger här är ganska infantila losers som bara vill tjafsa med varandra Därmed är diskussioner som lockar fram just denna typ ganska meningslösa. Diskussioner kring mer praktiska ämnen, även om de är politiskt vinklade, kan ibland vara värdefulla. Har också upplevt att jag själv hänger här främst när jag är sjuk, mår dåligt eller inte har något annat att göra. Men det kanske håller för andra?


Förr var jag genuint intresserad av politiska diskussioner men har nu insett att det till stor del är ett slöseri med tid. Vilket iofs också många andra saker är.

Eftersom att hela samhällssystemet håller på att kollapsa.

Ditt inlägg andas uppgivenhet och pessimism. Jag känner igen mig i det du skriver och inser att jag befinner i samma sits. Allt är redan genomtjatat och det ska till något mycket nytt och oprövat för att fånga min uppmärksamhet. Den här laissez faire-känslan skapar likgiltighet och ointresse för vad som händer inom politiken.
Att du nämner Sarah Wagenknecht och Trump är ingen tillfällighet. Som politiker sticker de ut och en för mig viktig orsak att uppmärksamma dem är att de har glöden, energin, som kan få mig att lystra till. Kanske de utgör ett undantag i den här jämntjocka dimman som världspolitiken idag ter sig.
Ditt inlägg beskriver otroligt väl hur många med mig tycker och tänker. Och därmed har du faktiskt fått mig på litet bättre humör; jag är inte ensam!

Jag läste och skrev en del i liberalismforumet när det var aktivt. För egen räkning har jag inte tid att ta del av eller i politiska diskussioner. Det hade jag när jag var yngre anno 2007-2012.

Anarkokapitalism var för mig väldigt nytt och spännande. anarkokapitalism.se uppdaterades. Ron Paul kandiderade. Mona Sahlin var partiordförande och jag tyckte det var jävligt ohäftigt att betala skatt.

Det kan ha varit många tillfälligheter som gjorde att kritisk massa uppnåddes sådant att forumet hölls vid liv.

Anna orsak är att Flashback har ju blivit väldigt populistiskt. Det är inte kul att diskutera med vad som för mig verkar vara ett influx av SD boomers vars mentala kapacitet räcker så långt som att peka ut invandrare som dyrt. De kan liknas vid ett gäng spyflugor som surrar runt i periferin. Jag är inte jätte intresserad av dem.