Era erfarenheter av att undvika vänskap med kvinnor

Ja det har hänt några gånger. Och jag har då kommit till insikten om att det kan vara bättre att hålla sig till andra män just för vänskap. Sedan är för mig vänskap något jag tar på rätt stort allvar , det handlar väldigt mycket om tillit. Och ju mer jag lärt mig om kvinnors psykologi och natur desto mindre manad känner jag mig att ha dem som just vänner. Dem är fan så mycket mer primitiva än man tror , även om vi har ett samhälle som präntar i oss massa annat.

Vidare tänker jag också att det är attraktivt för kvinnor om du inte bara är tillgänglig hur som helst och att du har gränser. En observation jag gjort är att när jag markerat för kvinnor vart gränsen går så har dem ibland blivit ännu mera på.

Sedan är jag 26 år och allt detta jag talar om kanske är lite åldersbetonat, jag vet inte.

Intressant, låter som du har bra erfarenheter av att inte ha dem som vänner då.

Men tycker ändå alla svar, var och ett har varit intressanta på sitt sätt!

Har en del tjejkompisar, och jag ser väl inte direkt det konstiga i att kompisar pratar om partnerproblem med varandra.

Har du funderat på vad den gemensamma faktorn är med alla tjejer du testat att vara kompis med?


Tycker det funkar ändå. Har vänner jag vill ligga med och vänner som vill ligga med mig. Det går att vara vänner ändå.

Men hittar ni på något roligt eller använder de dig som en klagovägg?

Att de är osäkra som fan och är allmänt otrevliga dömmande människor?

Vi hittar på roliga saker


Den gemensamma faktorn i alla dina relationer är du

Har redan gått igenom det där och nej det är inte jag

När jag möter någon irl så är jag neutral och icke dömande

Jag ger alla en chans

Per definition är du den gemensamma faktorn i alla dina relationer. Om du är dömande eller inte påverkar inte det. I alla dina relationer är du en del av den relationen.

Vad tror du skiljer dig från de som har bra vänskapsrelationer med kvinnor?

Hej på er alla ,,

Jag har under senare tid funderat mycket kring det här med att inte ha kvinnor som just vänner och effekten som det kan ge på ens liv och välbefinnande som man.

De vänskapsrelationer jag haft till kvinnor har jag upplevt som ensidiga , om inte från början så har det i regel blivit så. Vad jag menar med detta är att man friendzonas och det slutar med att hon enbart " pratar ut " hos dig om sina problem med män och så blir man en källa för gratis bekräftelse, likt en brunn. Kort och gott parasiterar hon på dig.

I och med detta menar jag inte att jag direkt föraktar eller tycker illa om kvinnor ,utan mer att jag vänskapsmässigt håller dem på avstånd, jag släpper helt enkelt inte in dem i den zonen. Ser jag tex en kvinna som håller på att tappa sina grejer eller om det är något annat hon uppenbarligen inte klarar av på egen hand så hjälper jag henne, men inte mer än så - precis som jag hade gjort för vem som helst. Dvs jag är vänlig , men har en tydlig gräns för hur långt jag låter det gå. Eftersom det annars övergår i att man blir en simp , vilket för mig är ett ytterst osunt tillstånd för en man att bli försatt i.

Allt detta har fått mig att ta beslutet att inte inleda vänskap med några fler kvinnor. Dem som redan finns i mitt liv , en del av dem kan få stanna tillsvidare och en del har jag börjat överväga att avsluta vänskapen med , just för att jag anser att kontakten är toxisk och osund. Och erbjuds jag deras " vänskap " blir det tack men nej tack. Alltså antingen har jag något djupare med dem eller så får dem bara vara bekanta. Beslutet har fått mig att känna en inre frid och styrka som jag aldrig upplevt förr.

Nu vill jag dock höra era tankar och erfarenheter av detta! Har ni gått igenom samma sak? Har ni mot förmodan en sund vänskap med en kvinna? I vanlig ordning välkomnar jag alla i denna tråden , både dem som instämmer till det jag skrivit och dem som inte gör det!