Hej på er alla ,,
Jag har under senare tid funderat mycket kring det här med att inte ha kvinnor som just vänner och effekten som det kan ge på ens liv och välbefinnande som man.
De vänskapsrelationer jag haft till kvinnor har jag upplevt som ensidiga , om inte från början så har det i regel blivit så. Vad jag menar med detta är att man friendzonas och det slutar med att hon enbart " pratar ut " hos dig om sina problem med män och så blir man en källa för gratis bekräftelse, likt en brunn. Kort och gott parasiterar hon på dig.
I och med detta menar jag inte att jag direkt föraktar eller tycker illa om kvinnor ,utan mer att jag vänskapsmässigt håller dem på avstånd, jag släpper helt enkelt inte in dem i den zonen. Ser jag tex en kvinna som håller på att tappa sina grejer eller om det är något annat hon uppenbarligen inte klarar av på egen hand så hjälper jag henne, men inte mer än så - precis som jag hade gjort för vem som helst. Dvs jag är vänlig , men har en tydlig gräns för hur långt jag låter det gå. Eftersom det annars övergår i att man blir en simp , vilket för mig är ett ytterst osunt tillstånd för en man att bli försatt i.
Allt detta har fått mig att ta beslutet att inte inleda vänskap med några fler kvinnor. Dem som redan finns i mitt liv , en del av dem kan få stanna tillsvidare och en del har jag börjat överväga att avsluta vänskapen med , just för att jag anser att kontakten är toxisk och osund. Och erbjuds jag deras " vänskap " blir det tack men nej tack. Alltså antingen har jag något djupare med dem eller så får dem bara vara bekanta. Beslutet har fått mig att känna en inre frid och styrka som jag aldrig upplevt förr.
Nu vill jag dock höra era tankar och erfarenheter av detta! Har ni gått igenom samma sak? Har ni mot förmodan en sund vänskap med en kvinna? I vanlig ordning välkomnar jag alla i denna tråden , både dem som instämmer till det jag skrivit och dem som inte gör det!
Jag har under senare tid funderat mycket kring det här med att inte ha kvinnor som just vänner och effekten som det kan ge på ens liv och välbefinnande som man.
De vänskapsrelationer jag haft till kvinnor har jag upplevt som ensidiga , om inte från början så har det i regel blivit så. Vad jag menar med detta är att man friendzonas och det slutar med att hon enbart " pratar ut " hos dig om sina problem med män och så blir man en källa för gratis bekräftelse, likt en brunn. Kort och gott parasiterar hon på dig.
I och med detta menar jag inte att jag direkt föraktar eller tycker illa om kvinnor ,utan mer att jag vänskapsmässigt håller dem på avstånd, jag släpper helt enkelt inte in dem i den zonen. Ser jag tex en kvinna som håller på att tappa sina grejer eller om det är något annat hon uppenbarligen inte klarar av på egen hand så hjälper jag henne, men inte mer än så - precis som jag hade gjort för vem som helst. Dvs jag är vänlig , men har en tydlig gräns för hur långt jag låter det gå. Eftersom det annars övergår i att man blir en simp , vilket för mig är ett ytterst osunt tillstånd för en man att bli försatt i.
Allt detta har fått mig att ta beslutet att inte inleda vänskap med några fler kvinnor. Dem som redan finns i mitt liv , en del av dem kan få stanna tillsvidare och en del har jag börjat överväga att avsluta vänskapen med , just för att jag anser att kontakten är toxisk och osund. Och erbjuds jag deras " vänskap " blir det tack men nej tack. Alltså antingen har jag något djupare med dem eller så får dem bara vara bekanta. Beslutet har fått mig att känna en inre frid och styrka som jag aldrig upplevt förr.
Nu vill jag dock höra era tankar och erfarenheter av detta! Har ni gått igenom samma sak? Har ni mot förmodan en sund vänskap med en kvinna? I vanlig ordning välkomnar jag alla i denna tråden , både dem som instämmer till det jag skrivit och dem som inte gör det!