När påbörjades förslumningen av svenska förorter?

Pratar då om förorter såsom Bergsjön, Rinkeby, Södertälje, Rosengård etc. De flesta av dessa områden är byggda mellan 1960-1990, förslumades de direkt, eller gick det några år? Varför flyttade arbetarklassen, vilket husen byggdes för ut? När gjorde de detta?

i rinkeby bodde nästan bara svenskar i början på 70talet sen kom zigenare , jugoslaver, finnar i mitten på 70--sen på 90 talet kom negrer från somalia eritrea etc och , turkar, libaneser ja allt du kan tänka dig, o sen förstår du själv

När hyresvärden sket i att renovera och de lät soc ha massa lägenheter i områdena.

Detta medförde att hyrorna fortfarande ksn va extemt låga och blir då de självklara fallet för fattiga babianer som inte bryr sig vart de bosätter sig.

Det började när nyproduktionen blev för dyr för vanliga svenskar med sunt ekonomiskt tänkande

Förslumningen av senare förorter, typ bergsjön (och ännu värre senare som hammarkullen) som du nämner var förslummade redan från början. Ingen ville flytta dit och husen stog tomma. Bostadsbolaget satte upp gardiner för det skulle se bebott ut.

En Göteborgare hamnade i Bergsjön genom att straffa sig dit (inget skämt). Däremot flyttade intet ont anande norrlänningar och invandrare dit.
Invandrarna var bättre än svenskarna i dessa områden. Svenskarna var missbrukare osv.

Frölunda 1963 ansågs nog ok när det var nytt men snart upptäcktes bristerna. Mycket missbruk bland ungdommar bl.a.

Där jag bor finns inga förorter, men min stadsdel var förslummad när jag flyttade in på 90-talet. Det var mest svenska mentalfall, knarkisar och alkisar.

Mitt första minne av Stockholms norra miljonprogram är från sent 70-tal. Det som slog mig var att där bara bodde fattiga människor. Men det var knappast slum.

På 80-talet hade jag klasskamrater som bodde där när de kom till stan. För där var det lätt att få en lägenhet. Det var fortfarande tryggt att ta nattbussen hem från fester.

I början av 2000-talet var det ett Zoo. En djungel av paraboler, Bilvrak, skräp utanför husen. Då kunde man utan att fabulera kalla det slum.



Det har inte blivit bättre.

1975, fanns nog redan ett syfte... Men det rejäla kom 20år senare -och fortsatt i bedrövlig fart käpprätt åt helv......

Gillar inte terminologin kring förslumning men okej.

Kan främst prata för röda linjen i allmänhet och norra B. i synnerhet.

Bredäng och Sätra på 60-talet var helt vanliga medelklassområden. Visst fanns det invandrade arbetare också, men det var väldigt tidstypiskt medelsvensson-områden.

Alby och Fittja på 70- och tidigt 80-tal var något mer arbetarklassbetonat. Det var en blandning av framförallt många inflyttade från andra delar av landet, men även arbetskraftsinvandring som levde under något "enklare" förhållanden än ovanstående. Det förekom också en del "småkriminalitet" som cykelstölder, förrådsinbrott och liknande i mindre skala. Det var dock absolut inget "stökigt" område överlag.

Alby på senare 90- till tidigt 10-tal var framförallt rent byggnadstekniskt och exteriört mycket mer slitet än tidigare. Befolkningen var en blandning av svenska pensionärer, unga nyinflyttade par från andra delar av landet och arbetskraftsinvandrare som kommit efter Sovjets fall och Balkankriget. Ovan nämnda småkriminalitet hade ökat, men området var absolut inte otryggt på något sätt, inte ens att åka hem kvällstid från för en tjej i yngre tonåren!

Sätra senare 00- och första hälften av 10-talet var fortfarande väldigt blandat och starkt medelklassbetonat, det var en blandning av svenska vanliga medelklass Svensson-svensson familjer och mer sentida arbetskraftsinvandring. Absolut inte otryggt på något sätt heller, utan väldigt gemytligt och trevligt!

Har också en vagare förståelse av att Hässelby på 60-talet också var ett medelklassområde som var extremt homogent svensson-svensson.

Med detta sagt: Åtminstone min bild av framförallt röda linjen är att de stora problemen främst började hopa sig på allvar under mitten av 10-talet och framåt. Visst, framförallt i t.ex. Alby hade man väl sätt konturerna av ett "nedgånget" område som rent fysiskt var slitet redan under senare delen av 00-talet, men de stora sociala utmaningarna tycker jag framförallt kom i samband med polisens klassningar i mitten av 10-talet. Det var då som det på allvar började utmålas som problematiskt, och även de facto bli mer segregerat. Samma sak med Bredäng och Sätra, i den mån jag hållit koll på områdena efter mitten av 10-talet.

Vissa områden andades depression redan från början med låg trivselfaktor, avsaknad av själ och invånare som inte direkt tillhörde de mest välbärgade, utan att för den sakens skull vara otrygga. Oroväckande tendenser kunde man väl främst urskilja på 80-talet och därefter har det totalt utför, utan att makthavarna har velat dra i nödbromsen.

Jag tänker på Haga i Göteborg. Mitt i stan. Det började väl redan på 1800-talet i go' tid innan albert och hebbe.

Nu känner jag bara till förhållandena i Goteborg.

Omkring 1960 var trångboddheten stor i Göteborg. Arbetar klassen bodde i små kyffen, med dass på gården enbart kallvatten och centralvärme var ingen självklarhet. Arbetarna bodde i områden som Gårda, Haga, Gamlestaden, Masthugget eller Majorna.
Folk jobbade på SKF, Volvo eller varven.

Bilismen slog igenom och på 60-talet hade även vanliga knegare bil. Myndigheterna började då bygga sovstäder som Biskopsgården Tynnered Västra Frölunda, Angered Bergsjön m fl.

Man byggde direktvägar mellan dessa områden och rakt in på de stora arbetsplatsernas parkering.

Haken var bara den att arbetarna valde att inte bo där. Nu när man hade bil och betydligt bättre köpkraft flyttade man istället in i ett radhus i Kungsbacka, Mölnlycke eller Partille. Sedan tog man bilen till jobbet.

De gamla arbetarbostäderna fylldes med studenter, ungdomar och knarkare. De nya sovstäderna stod tomma. Så småningom sanerades, renoverades och gentrifierades de gamla arbetarstadsdelarna och sovstäderna fylldes med invandrare och socialfall.