Vänernodjuret!

Ett sjöodjur i Vänern som heter Vänernodjuret, är det någon som har koll på det?

Hittade en facebookgrupp men den verkar inte vara riktigt igång än.
https://www.facebook.com/groups/vanernodjuret

Det verkar inte vara något av de andra sjöråen/odjuren i Vänern, Lakakoffa och Lak-kätta, utan ett helt annat. Tolkar det som en hybrid av olika djur.

Är det någon som vet nått snälla skriv, ska söka vidare själv men hjälp uppskattas!!!

Jag har bott på flera håll runt Vänern, åkt båt och badat där sedan jag var barn och aldrig hört om något Vänerodjur. Om inte du trollar är det någon som trollar dig.

Har inte hört om. Bara odjuret i Vättern. Det ska vara väldigt farligt att ta sig till Visingsö, fick man höra som liten.

Jättesvårt att hitta men här är en hel hemsida, vet inte hur uppdaterad den är men ganska mycket info

http://vanernodjuret.se/

Lägger upp myten så det går snabbt att läsa i tråden Den är från hemsidan ovan

“Det sägs att en nyfiken ål upptäckte den då nygrävda Göta kanal, runt mitten av 1830-talet, och simmade uppströms till Vänern. Väl i Vänern var ålen ensam och ville ha ungar. Ålen bildade par med den största gäddan i sjön och byggde ett bo på Vänerns botten. Där ruvade de ett ägg från roskarlen, ett ägg från skräntärnan och ett ägg från havsörnen som ramlat i vattnet. Paret var så stora och tunga att äggen pressades samman till ett enda jättelikt ägg. När det kläcktes hade ungen ålens kropp med en näbb, fjädrar, ett svärtat huvud och gäddans gröna fjäll med gula prickar och strimmor. Den hade gruvlig aptit vid födseln och åt i all hast upp sin mor och far.

Den växte sig mycket stor och bor ännu kvar på botten. Ibland kommer den upp till ytan för att söka sällskap och det sägs att man har sett hur Vänernodjuret, som odjuret kom att kallas, kan låta sjörået Lakakoffa få en ridtur på dess rygg.“

Låter mera som ett jippo för att locka turister.
Vätterodjuret tror jag vi kan avfärda som likaledes.
Men roligt att någon iallafall tar upp det.
Och har jag jättetur kanske jag blir motbevisad.

En återkommande beskrivning av dessa sjödrakar och sjöormar i Sverige är att de är runt 5–8 alnar långa eller upp mot 18–20 fot. De har huvuden med former som gäddor eller kor. gadd(ar) och någon form av borst eller häst liknande man längst med ryggen. Färgerna brukar vara svarta och/eller grå men vissa nämner som du gör även inslag av färger så som gult eller rött.

De "utspyr" oftast en mycket giftig och illaluktande vätska, etter enligt somliga, och dödas en sådan drake så sprider kadavret "en ytterst frän och vedervärdig stank". Tillskillnad från den "vanliga" flygande draken så är deras upphälle inte i de gamla grift-rören bland silver och guld utan hål-skärf, stenklämmor, kärr och sjöar.

Om du läser om dessa ting så häng inte upp dig på om de kallas orm, drake, lindorm eller hjulorm för de definitionerna går in i varandra oavsett om det är vittnesmål från sena 1800-talets Sverige eller 1200-talet Sydeuropa. Läser man om sagoväsen så inser man ganska snart att det är mer abstrakta termer än idag.

Jag kan rekommendera bokserien "Sveriges sägner i ord och bild" del II (?) avhandlar vattenväsen.

Om du kan läsa äldre handstil så finns det att hitta i Alvin:
https://www.alvin-portal.org/alvin/i...97&dswid=-7482