Citat:
Ursprungligen postat av
guru1966
Att kalla religionsintresserade för kultister låter som att du själv betraktar alla oss som farliga och hjärntvättade sektmedlemmar, medan vi som ser oss som sökare och tvivlare själva tycker att vi är mer tänkande än många sekulerade svenskar. Du får skylla dig själv om diskussionen får en religiös vinkling, eftersom du la den i ett filosofiforum istället för ett psykologiforum, och använde begreppet "ondska" som både enligt Wikipedia och NE delvis definieras utifrån religion och andlighet. Men nu har jag förstått att du är rätt ointresserad av religion, så vi släpper det.
Du verkar istället vara mycket kunnig om psykologi, men använder begrepp som du behöver förklara, särskilt när du pratar med glada amatörer som mig.
För mig är det du kallar "jagkänsla" ett oklart begrepp. Hur skiljer sig jagkänsla från självkännedom och självförtroende? Hur kan jag veta om jag har svag jagkänsla, hur märks det? Håller du med Chatgpt, som säger att tecken på svag jagkänsla är svårigheter att definiera eller upprätthålla egna gränser, svårigheter att känna igen eller uttrycka egna behov och känslor, att lätt påverkas av andra eller ha svårt att stå upp för sig själv. Jag är lite osäker på innebörden av detta, men jag tror att allt det stämmer in på mig. Riskerar jag därför att vara "ond" enligt ditt sätt att de det? Dessutom säger den att andra tecken på låg jagkänsla är en känsla av tomhet eller osäkerhet kring vem man är, samt svårigheter att hantera stress eller förändringar - där känner jag inte igen mig.
Har man gjort något empiriskt experiment som mäter t.ex. jag-känslan och hur den är korrelerad med psykopati, eller som på annat vis stödjer din uppfattning med statistisk. Eller bygger denna uppfattning bara på filosofiska argument?
Beror psykopati enligt dig främst beror på uppväxtmiljö, eller kan det bero på en hjärnskada, t.ex. efter ett slag mot frontallooben, eller på genetiska faktorer? Brukar dessa skador eller faktorer också förorsaka andra personlighetsförändringar, t.ex. svag jagkänsla?
Jag tror att bara förklara psykopati med svag jagkänsla är en överförenkling. Förmodligen är det ett samspel mellan många olika faktorer som kan förorsaka bristfällig empati, manipulativt beteende, och ytlig charm.
Jag som är färgad av Freuds något utdaterade ickevetenskapliga teorier tänker att "ondska" inte bara kommer från "jaget" (är det vad du anser?). Istället tänker jag att det bygger på en komplex interaktion mellan "jaget", "detet", och "överjaget". "Detet" är biologi, t.ex. hjärnskador, hormoner och gener, och är nog ändå viktigare än "jaget" som främst formats av uppväxten. Både medfödda personlighetsdrag eller extrem uppväxtmiljö kan göra att en persons moraliska och etiska värderingar (formade av "överjaget") ignoreras. Eller att moraliska och etiska värderingar blir förvrängda och präglas av t.ex. överdriven tro på extrema konservativa ideer om nationalism, lojalitet med en social grupp eller tro att människor är olika värda.
Men jag är bara kvacksalvare. Har jag fel?
Det finns forskning som styrker vad jag säger:
Om mörka triaden
Om narcissism
Jag har inga problem med en religiös vinkel och jag ser mig själv som betydligt mer kunnig inom religion än inom psykologi. Men hittills har religionerna eller deras representanter, prästerna, inte kunnat eller velat förklara det som forskningen hittat. Detta skulle jag tro beror på att religioner generellt är ämnade för den breda massan och inte för mystiker med specialintresse för andlighet men kan även ha andra skäl.
Som jag ser det idag är jaget något gudomligt och måste därför respekteras och bekräftas. Har religionerna lyckats förklara det för gemene man? I så fall skulle det kunna vara Vedantasystemet men det är inte direkt vanligt i västvärlden.
Men Torahn säger något som skulle kunna tolkas som att jaget är heligt när Gud kallar sig för "Jag är". En hint kanske om att Gud är det ultimata Jaget?
Även Jesus gjorde uttalanden som skulle kunna tolkas som att jaget är i evig förening med Gud. Exempelvis uttalandet "vad ni har gjort för dem har ni även gjort för mig".
Men varken judendomen eller kristendomen, den katolska och protestantiska, har sagt rakt ut att jaget är gudomligt och förenat med Gud. Istället har det varit tal om lydnad och hot om bestraffning. Undantaget kanske är ortodox kristendom som har behållit idén om theosis.
Kristendomen kommer från Judendomen, men visste du att judendomen kommer från Persien? Den persiska religionen var Zoroastrianism och många av de grundtankar som vi kan läsa om i Bibeln såsom syndafallet, ormen i lustgården (Ahriman), frälsning och återuppståelsen av de döda kommer från Zoroasters lära.
Zoroastrianismen kommer i sin tur ifrån Vedisk hinduism där det styrande kastet bestämde sig för att dyrka Asuras istället för Devas. Asuras är för övrigt ursprunget till de nordiska gudarna, Asarna.
För hinduerna var Asuras onda och Devas var goda medan för perserna förhöll det sig tvärtom.
Zoroaster upphöjde Ahura(s) till allsmäktig Gud och gjorde Devas till demoner. Med andra ord så dyrkar vi i väst demoner!
Vad hände sedan? Jo den världsbild som Zoroaster skapade som blev judendom och kristendom rämnade med vetenskapens upptäckter som skapade en motreaktion som skapade det ultramaterialistiska samhälle vi lever i idag, där bland annat Freud var en föregångare som menade att människan inte har någon själ och att Gud är en produkt av ett neurotiskt psyke.
Så vad är jagkänsla? Ytterst är det Gudsmedvetande. Att veta att man har gudomligt ursprung.
Men som sagt, istället för att förklara det för folk så har våra religioner här i väst ständigt argumenterat för den oändliga avgrund som skulle finnas mellan Gud och människa och har på så vis skapat skrymteri och en hycklande inställning till Gud och livets mening. Dessa saker tror jag också bidragit starkt till varför folk snabbt tog avstånd från religion och hoppade in i den modernistiska hopplösheten.
