Onda människor: jagsvaga?

Varför blir aldrig ondskan utplånad? Hur förökas den? Hur ondskan är finns det säkert andra trådar om. Vad jag vill utforska här är relationen mellan svag självkänsla och ondska.

Det har gjorts forskning på området som kunnat påvisa att det finns ett samband mellan personligheter från den mörka triaden (psykopati, narcissism, Machiavellism) och att ha en svag självuppfattning/självkänsla.

Ondskan finns i världen. Dåliga attityder, feghet, elakheter osv.

Kan det vara så att ondskan är som ett virus och att det är de jag-svaga som blir smittade? Personer som inte har styrka i sig själv för att kunna stå emot det onda?

Du tänker på memes?

Du verkar själv ha drabbats av ondskans virus! Maken till personpåhopp anklagelser och nedvärderande skitprat om en grupp människor har jag nog aldrig läst fy fan snacka om att vara elak och jagsvag!

Forskningen verkar stödja det du skriver, men jag förstår inte betydelsen av att vara jag-svag. Jag blandar ihop en del av begreppen i triaden.

I teologiska sammanhang är den egoism som vi alla har i olika grad en form av ondska. Vår brist på kärlek är det som förorsakar synd enligt Nya Testamentet. Ondska är ett tillstånd, en medfödd benägenhet att utföra synd dvs skada andra och sig själv och en oförmåga att göra det goda vi vill göra. Är denna religiösa syn i konflikt med psykologins syn på "ondska"?

Jag har mött några framgångsrika ledare och forskare som exploderar t.ex. av att inte bli respekterade av underordnade eller av att bli kritiserade, och driver med dem med lägre rang, och blir irriterade när någon vädjar till deras självkänsla. Men de kan ändå förstå människor och vara snabba att be om ursäkt. Deras ställning och framgång gör att de får behålla sina jobb ändå vilket förstärker deras beteende. Deras personlighet har ofta varit till deras fördel i karriären. Men ibland kan den leda till att folk undviker att inbjuda dem till möten och att de förlorar inflytande, eller att de inte får klättra uppåt i svenska koncencusbaserade linjeorganisationer för att de orsakar för många onödiga konflikter eller att folk mår dåligt. Kan de ha en narcissistisk personlighetsstörning eller är Machiavellism ett bättre ord? ELler är det bara naturligt att framgång förvandlar människor till duche bags?

Jag har också mött sådana som inte alls är framgångsrika men agerar som om de vore det, fulltständigt utan självkritik. Kanske inte onda men egocentrerade. Kan de ha en narcissistisk personlighetsstörning?

Båda dessa personlighetstyper har haft rätt konservativa åsikter i min erfarenhet.

Slutligen läser man om de som inte har några moraliska gränser alls utan kan mörda nära släktingar över lite pengar. Där är det mer uppenbar psykopati. Dock känner jag ingen sådan vad jag vet.

Rör jag ihop begreppen?

För att tråden ska få något som helst djup får du länka till vad du menar med ondska och en länk till den forskning du babblar om i inlägget.

(Du kan ju inte på allvar jämföra ”ondska” med ”Dåliga attityder, feghet, elakheter”.

Hur är feghet ondska?
Hur kan en dålig attityd vara ondska?
Elakheter kan vara skämt och skoj och vassa kulturartiklar. Etc.)

för att onda människor är skulperfria och kan gömma sig bakom sånt dom vet att vi normala värderar

som Baaarn

Palestina/Hamas gömmer sig bakom att dom föder
dom kan gå in och stycka folk levande på en festival, sen får Israel inte göra motattack för då håller dom upp baaaarnen

Jag vet inte riktigt om jag tror på ondska. Jag skulle snarare kalla det en avsaknad av godhet - som jag tror är ett socialt inlärt beteende som utvecklats för att samhällen skulle inte fungera om alla bara såg om sitt eget hus. Av samma anledning tycker jag inte att personer med narcissistiska drag/personlighetsstörningar per definition är onda - de saknar helt enkelt bara de byggstenar, sociala eller fysiologiska, som behövs för att utveckla vad vi uppfattar som godhet. Deras handlingar kan kanske, i ett vakuum, ses som onda, men är de verkligen onda om de inte förstår konsekvenserna av sina handlingar? För mig är det på samma nivå som när ett barn gör något dumt.

Jag-svaghet är att man inte riktigt vet vem man är, man saknar känsla för den egna identiteten. Dålig självkänsla.

Det jag tänker är att sådana människor lätt dras med och låter sig påverkas av den de tycker verkar starkare och då framträder ondskan som attraktiv för dem då den tycks representera en tydlig, definitiv identitet och makt och kontroll. Allt sådant som den jag-svage saknar. Den jag-svage attraheras av makt och ondskan ser ut att ha makt.

Som exempel har vi mobbaren som tar till våld mot de svagare för att det får mobbaren att känna sig mäktig, i kontroll. För det är denna känsla som mobbaren saknar då denne har dålig självkänsla och är jag-svag. Elakheterna och våldet ger den jag-svage en känsla av kontroll, makt och identitet.

Om man är jag-svag så kan man inte hantera kritik, det är man för svag för. Bara starka jag centrerade människor kan hantera kritik.

Jag-centrerad i betydelsen av att vara centrerad i sitt jag och inte ha något tvivel på sin egen identitet.

Du ser hur religion och kultur vänt upp och ner på begreppen?

Tydligare nu?

Nu var religion först med att definiera ondska. Är ens "ondska" ett begrepp inom psykologin? Många populärvetenskapliga artiklar beskriver psykopati som ondska, precis som du gör, men det är en svartvit syn att dela in människor i onda och goda på det viset. Eller skulle du hålla med kristendomen om att alla har ett visst mått av ondska och godhet inom sig? Att vi alla omväxlande är dr jekyll och mr hyde.

Jag vill gärna tro att den religiösa synen har anknytningspunkter till psykologins och psykoterapins begreppsanvändning.

Exempelvis definierade Freud människans sinne som tre delar: detet (=våra djuriska eller biologiska instinkter), jaget (vårt medvetna handlande) och överjaget (normer och värderingar vi får från omgivningen, som kan vara driftkraft till vår "godhet" men också orsaka att vi mår dåligt när vi inte klarar av att uppfylla våra egna värderingar, för att de kommer i konflikt med detet och jaget). Rätta mig om jag har fel. Har dagens psykoterapeuter helt övergett Freud på denna punkt? På samma sätt har karismatisk kristendom byggt upp en lära omkring att Bibeln kort nämner att människan har tre delar: kroppen=köttet, vårt inre=själen, och vårt allra innersta=vår ande, där det senare är vårt samvete och vår andlighet och vår kontaktyta mot Gud (Guds ande) som kan förvandla oss som människor och inspirera oss att göra goda saker och ge oss kraft och få insikter.

Problemet med det synsättet är att du inte erkänner dessa andra människor som dina jämlikar. Om du själv skulle avsiktligt göra som de gör, skulle du urskulda dig själv med att du inte visste bättre och att dina handlingar därför saknar betydelse?

Varför måste jag länka till forskningsartiklar? Varför måste jag definiera vanliga svenska ord som går att läsa i valfri ordbok?

Vet inte vilken definition du syftar på. Ondska kan beskrivas på många sätt. Ondskan är lika gammal som mänskligheten själv så att bara kultister skulle kunna klara av att beskriva den låter orealistiskt.

Men om vi talar om de Abrahamitiska religionerna så har vi ett vad jag skulle beskriva som en självutplånande idé. Som du tar upp hur man ser "egoismen" som motiv till mycket ondska.

Sålunda så vill man utplåna ondskan genom att öva sig i ödmjukhet och även ren förödmjukelse.

Psykiatrin har gått in i samma felaktiga synsätt och kallar det för narcissism och att ha en överdrivet positiv självbild.

Även socialismen har samma idé, något som Ayn Rand försökte motverka.

Sverige har också denna idé och kallas för jantelagen.

Jag hävdar att idén om självutplånandet bygger på felaktiga grunder. Egoism är en ytlig beskrivning på ett fenomen som kan förklaras tydligt i att någon har dålig självkänsla.

Vi talar om det verkliga psykologiska tillståndet hos en jag-svag individ som tar till sig en roll för att genom rollen uppleva känslan av makt.

På grund av att religionerna har denna självutplånande idé i sig så kan de inte förklara varför människor blir onda, det blir bara cirkelresonemang.

Jagsvaghet förklarar motivet till varför dessa personer attraheras av ondska och ondskefulla idéer.