Könsdysfori och SoftGirl trenden

Svenskar äter antidepressiva som aldrig förr. Störst är bruket bland unga kvinnor.
https://www.dn.se/insidan/fn-kritise...iva-till-barn/
Svnskar i allmänhet, och tjejer i synnerhet, tycks må dåligt. Så dåligt att dom behöver gå till doktorn för det.

Nu på senare tid har det dykt upp en SoftGirl trend i media. Alltså vissa unga kvinnors önskan att återgå till mer traditionella kvinnoroller. Feminister rasar mot fenomenet: De är rädda att om trenden blir mer allmän så kommer senaste seklets feministiska landvinningar att gå förlorade. De som försvarar SoftGirl trenden tycker att kvinnor minsann kan tänka själva och därför får välja vilken livsstil de vill ha, utan feministiska pekpinnar.

Samtidigt har vi en våg av könsdysfori som sköljer över landet. Så massiv att regering och oposition gått ihop om lagförslag så att även barn skall få byta kön. Och alla vuxna skall tillåtas att byta kön många gånger under sin livstid, allt eftersom man tycker "att något känns fel" igen.

Så jag tänker att alltihopa kanske är symptom på en och samma underliggande orsak:
Livet i det postindustriella samhället är krävande, och många kroknar under trycket att på samma gång vara populär, framgångsrik och att dessutom ha en avundsvärd fritid och ett förtjusande hem. Kanske barn ovanpå det.
Särskilt svårt tycks det ha blivit för unga tjejer som kläms mellan sociala medias ideal och ett mansöverskott som med nya kulturella värderingar pressar på.

Olika personer löser problemet på olika sätt: En del kanske knaprar antidepressiva, andra väljer att "hoppa av", satsa på sitt utseende och bli en SoftGirl. En annan grupp kanske ser lösningen i att byta kön och bli kille (för dom tycks ha det så mycket enklare). I samtliga fall är det en utväg när man inte längre klarar förväntningarna.

Det kanske inte diskuteras lika mycket än, men det måste ju finnas en massa killar som också känner trycket. Handen på hjärtat känner vi väl alla någon kille som heller inte klarar vardagen. Bor kvar hos mamma, sitter hemma på kvällarna istället för att träffa andra, kan inte ta sig för. Och så kommer det en företagsam kvinna som tar tag i grabben, kallar honom sin 'pojkvän', leder honom till giftemål eller sambo-förhållande, berättar för honom vad han skall göra och ser till att han inte dricker för mycket. (Grabben är förstås ofta olycklig, men gör som han blir tillsagd för han klarar inte av att lämna heller).

Så min fråga: Är SoftGirl, könsdysfori och andra fenomen ett tecken på att livet är ohållbart svårt för vissa människor? Eller är livet chill och dessa fenomen är uttryck för en mer genuin längtan? Om så, varför fanns inte dessa fenomen tidigare? Är det kanske så att allt är normalfördelat: Tidigare, när SoftGirl var standard så valde de som var olyckliga feminismen som utväg? Och de som tyckte att "något känns fel" blev religiösa eller hittade en annan utväg?

De män med god ekonomi som kan försörja en kvinna är nog redan upptagna.

Men vill kvinnor ta någon snusande överviktig redneck ute på landet som jobbar på fabrik/lager så varsågod. Ingen hindrar er.

Lite svårt att ägna sin vakna tid åt att fundera på hur man ska leva sitt liv när man kämpar för mat på bordet och att få vardagen att gå ihop.

Det absolut bästa skulle vara att vi pratade mer om hälsa istället för om ohälsa.

SoftGirl fenomenet är inget annat än mediakåta kvinnor som vill hitta ny marknad för att boosta antal följare / sin marknad. Så länge det finns pengar, uppmärksamhet och lättillgängliga 'kunskaper' att plagiera så kommer det köras på.

Kvinnor i Sverige och den dekadenta delen av västvärlden 'lajvar' livet. De kör ett skript som de kopierat av andra kvinnor. Det finns inga riktiga kunskaper / identiteter i botten. En identitet som kvinnor förr och i andra delar av världen tankade ner från mor och kultur.

Det är lite samma fenomen med kvinnor som bestämt sig för att bygga en van och åka runt och filma och lägga upp content. Kan ingenting om själva traditionen, resandet som utmaning eller mecka med bilen. Det är 'lajvande' av något som enbart andra kvinnor konsumerar.

Kvinnor utan övertankad identitet eller formad i en traditionell kultur kommer ALDRIG tas på allvar av någon man med resurser.

Väldigt intressant och tror du kan ha rätt i vad du skriver faktiskt. Just detta med samhällets relativt nya struktur, kvinnor och män ska båda sträva efter karriär och självförverkligande vilket skapar stress och negativa konsekvenser.

Att så många kvinnor väljer bli trans eller ta en manlig identitet,beror på att det är en så dålig deal vara kvinna. De är då tvungna gilla män. Kvinnor tycker då att det är en bättre idé gilla kvinnor.

28% av unga kvinnor är LGBT.

21% av unga kvinnor vill inte ha barn.

Om man ska ändra på detta måste man ändra på propagandan och inte ha så mycket dåliga män i samhället.

Förr hade kvinnor gedigna kunskaper i verktygslådan. "Husmorsknep" heter så av en anledning. Idag är de flesta kvinnor renodlade konsumenter som knappt kan steka ett ägg på egen hand.

Vem fan betala för en hemmafru som ligger på soffan och beställer kläder på Wish dagarna i ända? Nä, SoftGirl är nog samma sak som lyxhustru.

Jag och min sambo är överens om att maskulina män och feminina kvinnor är lyckligast. Vi är lyckliga men hon får såklart pikar av väninnorna.

Hennes tjejkompisar håller visserligen med henne privat men framför mig vågar de inte erkänna det.

Till er män där ute. Sök en partner som vill ha en riktig man. Och erbjud dem ekonomisk stabilitet,kärlek vänskap och en vilja att bilda familj, så kommer livet att ordna sig.

Jag kan hålla med om att det är en dålig deal att vara ung kvinna av idag.
Om man nu skippar sådant som är dåligt för båda könen och bara listar det som är dåligt för en ung kvinna, hur skulle din lista se ut?
(Jag är intresserad att jämföra min lista med din).

När det kommer till soft girl-trenden behöver man skilja önskan från verklighet. Att något romantiseras i sociala medier betyder inte nödvändigtvis att det är vanligt förekommande. I länder som Sverige är standarden att både mannen och kvinna arbetar, och i många fall är det en nödvändighet rent ekonomiskt. Få skulle klaga på ett lyxliv utan egentliga plikter, men jag ändå tro att majoriteten av alla kvinnor uppskattar möjligheten till att faktiskt kunna vara självständig.

Att folk mår dåligt är inget nytt, däremot har psykisk hälsa blivit betydligt mer uppmärksammat under 2000-talet. Fler söker vård och vården har i sin tur blivit bättre på att fånga upp diagnoser även då dom inte helt stämmer in på den stereotypiska bilden. Att i synnerhet unga känner en osäkerhet i sig själva tror jag är mer regel än undantag. Med den enorma uppmärksamhet som transsexualiteten fått dom senaste åren så tror jag att denna generella osäkerhet lätt förväxlas med könsidentitetsrelaterad osäkerhet - både från ett personligt perspektiv och från ett vårdperspektiv.

Jag tänker att de starka identitetspolitiska (?) vindar som blåst i närtid gjort oss som samhälle väldigt fixerade vid att kategorisera oss och varandra till grupper. Ju mer vi försöker definiera vad det innebär att vara man respektive kvinna, desto fler män och kvinnor kommer känna att de inte passar in i mallen som tillskrivs deras kön. Att känna sig trans är väl inte konstigt ifall man relaterar mer till den andra gruppens tillskriva egenskaper, men inte matchar biologiskt?

Man kan dra samma resonemang om softgirls/tradwives som inte kan identifiera sig med den moderna kvinnan som ska göra självständig karriär, men jag tror fan softgirls/tradwives som fenomen mer handlar om kapitalism, influencers och att försöka sälja en produkt till unga personer som söker en enkel lösning på sina funderingar om vem de är i vuxenvärlden. Ge över kontrollen till ditt liv och konsumera tills du dör så ska du se att allt blir bra.

Vad gäller ditt påstående om att 21% av kvinnor inte vill ha barn så säger det ingenting. Dels måste vi kunna jämföra den siffran med hur det var tidigare. Det är mycket möjligt att den siffran var typ lika stor för hundra år sedan, men att gifta sig och skaffa barn var enda sättet för kvinnor att överleva relativt bekvämt. Sedan säger det inte någonting om varför dessa kvinnor inte vill ha barn.

Ska man tolka siffrorna som att 79% av svenska kvinnor vill ha barn? Det är isåfall en bra mycket högre siffra än jag trodde. Känns inte som någon katastrof.