https://www.expressen.se/nyheter/sve...s-vid-simhall/
En pappa och hans son cyklade mot simhallen för att bada, när han sköts ihjäl i Skärholmen i södra Stockholm.
Enligt uppgifter till Expressen sköts han framför sin tolvårige son, efter att konfrontation uppstått med ett gäng unga personer.
När pappan försöker ta ett vapen från personerna blir han skjuten i huvudet.
Stockholms transformation mot att bli ett brinnande ghetto fortskrider. Som boende i staden så vet man ju att alla är medvetna om detta och anpassar sina liv efter saken.
Även de allra godaste humanisterna och frisinnade liberalerna gör det. Flyttar till andra områden, undviker vissa delar av kollektivtrafiken, tar taxi hem på kvällarna och så vidare.
Förändringen i stadsmiljön senaste 15 åren och människors beteenden är markant.
Alla kommer inte kunna köpa sig runt problemet, utan vissa kommer behöva röra sig i stadens olika icke-statskontrollerade zoner.
Då och då kommer någon bli skjuten i hjärnan när dom cyklar till badhuset.
Men ingen hålls opåverkad.
Som sagt var: Det är redan nu uppenbart att alla anpassar sig efter verkligheten. Vissa ljuger, men alla anpassar sig.
Detta kommer dock inte förändra den krassa verkligheten: Oavsett var i stan du bosätter dig så kommer beröringspunkterna finnas.
Ett ogenomtänkt festbesök så blir din dotter eller din sambo gruppvåldtagen.
Oavsett var du bor kommer dina barn exponeras för gängkulturen, tillhörande våld och brottslighet. Det kommer göra dina barn till antingen offer, förövare eller kund.
Att låtsas att det förhåller sig annorlunda är självbedrägeri.
Denna utveckling har också varit helt öppen och glasklar under lång tid. Men förnekats. Med konsekvensen att den bara eskalerat.
Är det för sent?
Finns det ens demokratiskt accepterade verktyg som kan vända utvecklingen?
Hur illa behöver det bli innan stockholmarna accepterar att den egna självgodheten och uppfattningen om sin egen humanistiska överlägsenhet skapat detta?
Det här är ju dessutom inte enda frågan där stockholmarnas skeva uppfattning om verkligheten skapar absurda konsekvenser. Samma sak ser vi på klimat- och miljöområdet där stockholmare, som ju enbart är konsumenter, ska driva på en agenda man egentligen inte kan något om. Ofta med helt efterblivna och ineffektiva metoder som mer baseras på känsla än på kunskap.
Upplevd image har varit viktigare än verkligheten och resultaten av det man gör.
Vad är det som driver denna absoluta dumhet?
När får stockholmarna nog?
En pappa och hans son cyklade mot simhallen för att bada, när han sköts ihjäl i Skärholmen i södra Stockholm.
Enligt uppgifter till Expressen sköts han framför sin tolvårige son, efter att konfrontation uppstått med ett gäng unga personer.
När pappan försöker ta ett vapen från personerna blir han skjuten i huvudet.
Stockholms transformation mot att bli ett brinnande ghetto fortskrider. Som boende i staden så vet man ju att alla är medvetna om detta och anpassar sina liv efter saken.
Även de allra godaste humanisterna och frisinnade liberalerna gör det. Flyttar till andra områden, undviker vissa delar av kollektivtrafiken, tar taxi hem på kvällarna och så vidare.
Förändringen i stadsmiljön senaste 15 åren och människors beteenden är markant.
Alla kommer inte kunna köpa sig runt problemet, utan vissa kommer behöva röra sig i stadens olika icke-statskontrollerade zoner.
Då och då kommer någon bli skjuten i hjärnan när dom cyklar till badhuset.
Men ingen hålls opåverkad.
Som sagt var: Det är redan nu uppenbart att alla anpassar sig efter verkligheten. Vissa ljuger, men alla anpassar sig.
Detta kommer dock inte förändra den krassa verkligheten: Oavsett var i stan du bosätter dig så kommer beröringspunkterna finnas.
Ett ogenomtänkt festbesök så blir din dotter eller din sambo gruppvåldtagen.
Oavsett var du bor kommer dina barn exponeras för gängkulturen, tillhörande våld och brottslighet. Det kommer göra dina barn till antingen offer, förövare eller kund.
Att låtsas att det förhåller sig annorlunda är självbedrägeri.
Denna utveckling har också varit helt öppen och glasklar under lång tid. Men förnekats. Med konsekvensen att den bara eskalerat.
Är det för sent?
Finns det ens demokratiskt accepterade verktyg som kan vända utvecklingen?
Hur illa behöver det bli innan stockholmarna accepterar att den egna självgodheten och uppfattningen om sin egen humanistiska överlägsenhet skapat detta?
Det här är ju dessutom inte enda frågan där stockholmarnas skeva uppfattning om verkligheten skapar absurda konsekvenser. Samma sak ser vi på klimat- och miljöområdet där stockholmare, som ju enbart är konsumenter, ska driva på en agenda man egentligen inte kan något om. Ofta med helt efterblivna och ineffektiva metoder som mer baseras på känsla än på kunskap.
Upplevd image har varit viktigare än verkligheten och resultaten av det man gör.
Vad är det som driver denna absoluta dumhet?
När får stockholmarna nog?