Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2024-04-24, 12:21
  #13
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Leechme


En hund låter trevligt, däremot har jag ett jobb som gör att det inte passar så bra, sedan gillar jag att resa runt när jag är ledig.

Jag tycker att tipset om husdjur är bra. De blir dessutom ofta en liten länk till andra likasinnade.
Man kan stanna till å prata en stund med varandra...

En katt eller ett par kattkompisar har lättare att vara ensamma under dagen när du är på jobbet.
En vuxen katt är då stalltipset. De binder till dig de också om du är snäll mot dom...

Men det är klart, gillar du att resa, så gäller det att antingen resa enkom till ställen där katt är välkommen (Scandic hotell är kända att de är OK med medföljande husdjur)

eller att du har en pålitlig kattvakt. En snäll granne kanske? Du lämnar ett par hundringar i arvode förstås. Med liiite tur får du kattvaktens familj som vänner...
Citera
2024-04-24, 12:23
  #14
Avstängd
Citat:
Ursprungligen postat av IQ60
Du söker vänner och familj. Har du ett könsorgan samt är lite trevlig kan du fixa det. Adoption som vuxen kan funka när det kommer till arv. Ett bra exempel på detta är när en tjomme adopterade en kille som hette Jean Baptist Bernadotte.
Intressant nog var Benadotte ett rent undantag, för adoption inom ramen för en familj existerade inte i svensk lag vid den tiden, även om det då och då hade förekommit (mest med närstående, t ex syskonbarn efter att dessas föräldrar hadea avlidit). Först 1917, mer än hundra år senare, blev adoption ett lagligt rättsinstitut här i landet.

Nej, jag har ingen aning om hur de löste det rent familjerättsligt mellan Karl XIII och Bernadotte.
Citera
2024-04-24, 14:15
  #15
Medlem
Congelados avatar
Funderade på det där när jag klippte kontakten med päronen vid 21-års ålder faktiskt man behöver ändå två föräldrar av något slag inte lätt ta hand om sig själv på alla sätt. Folk som leker vuxna och påstår att dom inte behöver sina föräldrar klarar sig själva tycks ha dom runt hörnet för minsta lilla har jag själv noterat så fort det är något trots att dom är fullt vuxna och kapabla vare sig det gäller pengar, hjälp att sätta ihop en möbel, livstråd eller vad du vill. Mammas och pappas lille gose för evigt.
Citera
2024-04-28, 22:26
  #16
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av IQ60
Du söker vänner och familj. Har du ett könsorgan samt är lite trevlig kan du fixa det. Adoption som vuxen kan funka när det kommer till arv. Ett bra exempel på detta är när en tjomme adopterade en kille som hette Jean Baptist Bernadotte.
Hur ska jag fixa vänner med ett könsorgan?
Citera
2024-05-03, 22:07
  #17
Medlem
gammgubbes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Leechme
Jag har inga föräldrar som bryr sig om jag lever eller dör, och det är väl ömsesidigt egentligen. Jag har två väldigt kalla föräldrar och jag ser dom inte ens som mina föräldrar längre. Alltså är jag föräldralös.

Efter min mormor dog för något år sedan så har jag ingen längre. Ensam alla högtider. Aldrig bjuden till något.

Jag skulle så gärna vilja bli adopterad som vuxen och få en riktig familj. Kanske någon jag kan kalla mamma eller pappa och få känna att någon skulle bry sig om jag dör. Är det ens möjligt?

Jag har på riktigt börjat fundera på att ta mitt liv senaste tiden, är vaken hela nätterna och det är den enda slutsats jag kommer fram till. Orkar inte bara jobba och komma hem till en tom lägenhet hela tiden.

Adoption av vuxen är svårt men beviljas om särskilda skäl föreligger. Det rör då oftast om styvbarn som styvförälder har uppfostrat sedan barnsben. Även om du hittar ett par som vill adoptera dig kommer dina föräldrar få ge sin åsikt och är de emot kan det falla på den punkten.

Tråkigt att höra om dina problem. Har du pengar och engagemang skulle jag föreslå importera en tjej från utlandet. Då kan du få egen familj och därmed mening med livet.
Citera
2024-05-03, 22:17
  #18
Medlem
Vitiss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Leechme
Jag har inga föräldrar som bryr sig om jag lever eller dör, och det är väl ömsesidigt egentligen. Jag har två väldigt kalla föräldrar och jag ser dom inte ens som mina föräldrar längre. Alltså är jag föräldralös.

Efter min mormor dog för något år sedan så har jag ingen längre. Ensam alla högtider. Aldrig bjuden till något.

Jag skulle så gärna vilja bli adopterad som vuxen och få en riktig familj. Kanske någon jag kan kalla mamma eller pappa och få känna att någon skulle bry sig om jag dör. Är det ens möjligt?

Jag har på riktigt börjat fundera på att ta mitt liv senaste tiden, är vaken hela nätterna och det är den enda slutsats jag kommer fram till. Orkar inte bara jobba och komma hem till en tom lägenhet hela tiden.

Ett intressant erbjudande eftersom jag också saknar en familj som visar omsorg.
Men adoption av en främmande vuxen med levande föräldrar är nog omöjligt att få igenom.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback