Bli adopterad som vuxen?

Jag har inga föräldrar som bryr sig om jag lever eller dör, och det är väl ömsesidigt egentligen. Jag har två väldigt kalla föräldrar och jag ser dom inte ens som mina föräldrar längre. Alltså är jag föräldralös.

Efter min mormor dog för något år sedan så har jag ingen längre. Ensam alla högtider. Aldrig bjuden till något.

Jag skulle så gärna vilja bli adopterad som vuxen och få en riktig familj. Kanske någon jag kan kalla mamma eller pappa och få känna att någon skulle bry sig om jag dör. Är det ens möjligt?

Jag har på riktigt börjat fundera på att ta mitt liv senaste tiden, är vaken hela nätterna och det är den enda slutsats jag kommer fram till. Orkar inte bara jobba och komma hem till en tom lägenhet hela tiden.

Skaffa en fru och lär känna hennes familj, så kan ni fira där.

Annars får du nog leta upp nån gamling på ett ålderdomshem som är öppen för ett vuxet ”barn”.

Du är 40 år, kan du inte ta hand om dig själv?

Blir nog svårt att hitta någon som vill adoptera dig som vuxen.

Ett alternativ som är någorlunda realistiskt skulle kunna vara att gå med i en mindre friförsamling. Det brukar vara en väldigt välkommnande och god stämning i bra sådana, och man umgås ofta hemma hos varandra på samma sätt som man kan göra som en familj.

Förstår dock om detta kanske inte är din grej av uppenbara anledningar.

Hallon! Rent juridiskt går det bra för en vuxen att adoptera en annan vuxen som son eller dotter. Ett känt exempel är Wallenberg 1975.

Har du funderat på att skaffa en hund? En hund är 100%-igt tillgiven just dig och visar det. Går kanske inte upp mot en mänsklig relation men är erkänd som ett pålitligt socialt stöd för olyckliga som mår så mycket bättre av hundens sällskap. Kanske en katt fungerar lika bra?

Blir nog knepigt att hitta vuxna som vill adoptera dig. Men det finns ju mängder med kontaktforum på nätet där du kan hitta nya vänner. Ge inte upp!

Jo det är ju det jag gör. Men tråkigt att alltid vara ensam. Ingen mening med livet.

Jag har tyvärr försökt hitta en partner men det går inte så bra.

En hund låter trevligt, däremot har jag ett jobb som gör att det inte passar så bra, sedan gillar jag att resa runt när jag är ledig.

Ja vänner kan man ju få, men jag vill ju ha det där familjelivet.

Det känns som det kunde bli lite konstigt att ha ett barn som är jämngammal med sig själv.
Men vad har du att erbjuda?
Annars är nog mitt tips att försöka skaffa vänner och även kanske en partner. En hund är också väldigt trevligt, och kan fungera för att få kontakt med både nya vänner och en partner.
Det är trist att du blivit sviken av din familj men en ny familj bör ju inte behöva vara just en mamma och pappa utan kan lika gärna vara vänner. En parter kan du dessutom börja om med och skapa en egen familj med, på det sätt som du/ni önskar och då ha erfarenheter med dig om hur man inte bör vara för att få något fint tillsammans.
Hoppas du kan hitta något som fungerar för dig.
Börja med en hobby där du träffar nytt folk, och försök att vara öppen, snäll och trevlig så ska du se att det rullar på sen.
Lycka till!

Förstår att det är jobbigt att vara själv. Men ge inte upp. Livet har så mycket att ge. Res och upptäck världen. Du är fri när du inte fått barn än och kan göra så mycket när det passar dig. Du kommer att träffa en partner när meningen är att du ska göra det.

Jag har redan försökt det där med partner, det vill sig inte. Kvinnor attraheras inte av mig tyvärr. En hund låter trevligt men man blir ju väldigt låst och jag gillar att resa på mina semesterdagar.

Jag har ingen energi till något. Jag orkar ingenting längre.

Jag reser när jag kan på semestern. Men jag är så deppig nu att jag inte kan sova om nätterna och det enda jag längtar efter är att jag ska dö. Blev avundsjuk på åldringarna på jobbet idag som pratade om att dom bara har två år kvar till pension, jag vill också ha det så jag dör snart.

Låter som du hamnat i nåt hjul av depression. Försök att ta tag i det först. Är nog svårt att hitta någon som vill va med ett självmordsbenäget vrak men annars finns det någon för alla om man bara söker på rätt ställe. Ja lovar dig att det finns någon för dig om du så skulle se ut som Stefan Löfven. Sänk dina egna krav kan va en bra start.
Thailand är annars en marknad för att hitta kärlek. Har en kompis som fiskat hem en tjej därifrån och dom är lyckliga tillsammans.
Hund är trevligt men det stämmer att man blir lite låst. Men det finns ju lösningar för det också. Hunden kan tex lämnas bort när du ska resa. Hitta en pålitlig person som gillar hundar så har du ett stående extrahem till den.

Låter som du behöver komma ut ur mörkret för att få livet tillbaka.
Börja i rätt ände så kommer det säkert att bli bättre. Fastna inte i dåliga mönster och självömkan (vilket är lätt) utan försök ta krafttag. Sök professionell hjälp. Allt som kan göra att livet blir enklare är värt att testa.
Pensionen kommer så småningom men gör automatiskt inte att du dör utan snarare att du får mer tid att fylla med fritidsintressen.
Du är inte ensam där ute så ge inte upp.
Lycka till!

Du söker vänner och familj. Har du ett könsorgan samt är lite trevlig kan du fixa det. Adoption som vuxen kan funka när det kommer till arv. Ett bra exempel på detta är när en tjomme adopterade en kille som hette Jean Baptist Bernadotte.