Äkta vänner?

Men har man vänner av behov eller för att vänskap uppstår naturligt och oforcerad ?

Precis. Att ha vänner ska vara lustfyllt och ge energi. Hamnar en vän i en knipa så är det inte en vän, det är en jobbig tråkmåns. Här ska inte hjälpas till om nån vän behöver en. Hur skulle det se ut?

Detta fenomen kallas stockholmsvänskap. Det är vänskapens motsvarighet till stockholmsvegetarian, vilket som bekant innebär att man äter kött, fisk, ägg och ost men kallar sig vegetarian.

Att polisen jagar någon för ett mord är bara en "knipa"?

Det är en rejäl knipa. Tittar man sig om i vänkretsen hittar man förhoppningsvis väldigt få som man tror är potentiella mördare. Därför skulle i af jag tänka "nåt är konstigt här" om en vän dök upp och var jagad av polisen som mordmisstänkt. Åtminstone inledningsvis hade jag lyssnat på min vän innan jag vägrade hjälpa honom/henne. Jag hade utgått från att min vän var oskyldig. Sen hade man kanske tvingats inse att man hade fel, men inledningsvis hade det varit min utgångspunkt.

Har man vänner som mycket väl kan tänkas mörda folk kommer saken nog i ett annat läge. Då kanske man är mer "nä för fan, den här gången får han/hon klara sig sig. Det känns väldigt främmande för mig att ha den typen av vänkrets, men jag har levt ett skyddat liv. Vore man uppväxt på Balkan hade det kanske varit annorlunda.

Det hela är ganska enkelt:

Scenario 1: Han är oskyldig

Om han faktiskt ÄR oskyldig så har han ALLT att vinna på att själv kontakta polisen. Ingenting blir bättre av att gömma sig, tvärtom kommer misstankarna stärkas. Jag hade därför insisterat på att han skulle lämna in sig själv. Och en riktig vän skulle inte sätta mig i juridiskt klister. Är han inte en riktig vän är inte jag det heller.

Scenario 2: Han är skyldig

En riktigt vän mördar inte och ber inte mig gömma en mördare. Är han inte en riktig vän är inte jag det heller.

Jag är nog en riktigt kass vän, även om jag är schysst av mig, alltid ställer upp osv..

För känslomässigt är jag ganska avstängd, vi nyttjar varandra.. Det är ju bra, man har någon till hands.
Jag är nog alldeles för cynisk och misstänksam, för att helhjärtat gå in som "vän".. Det blir lite väl Bolibompa för mig.

Du vet aldrig vilka som är dina sanna vänner förrän du genomgår en svår period i livet och ser vilka som finns kvar och fungerar som ett stöd.

Livet är tomt utan vänner. Vi är sociala varelser och behöver binda band mellan varandra för att hålla ihop.

Visst, det sociala kan vara påfrestande, men det är i lagom mängd sällskap är bränsle för själen.

Har du en gång haft en vän så är det bevis på att du kan få en till. Vänner växer på träd, familjeträd. Går du ut och söker efter en vän finns det kanske en där ute som gör samma sak.

Äkta vänner behöver inte detaljerade instruktioner för att göra eller bidra till dina behov.

En äkta vän säger aldrig i efterhand, med ett stort frågetecken i pannen: Men hur skulle jag veta det? (som ett barn)

En äkta vän lämnar aldrig ut någonting om dig, som kan skada eller svärta ner dig.

En äkta vän drar ganska jämt med dig, t.ex. vad gäller initiativ till kontakt. Ex. Har du ringt 4 gånger har vännen åtminstone ringt 2 gånger. Är det bara du som tar kontakt, och det förblir så, är det ingen vän, och inte heller någon som har ryggrad nog, att säga att ni inte är vänner.

En äkta vän, väntar inte i månader med att höra av sig, tills t.ex. ditt mejlkonto är redan deaktiviterat pga inaktivitet.

En äkta vän beter sig, inte mot någon, i ung ålder(under 30) som en överkonfident livsguru, och förmedlar "absoluta sanningar" från Sartre, eller någon annan filosof/tänkare.

Betyder du något, så finns det ju en tidsram för det, och en slags total av ursäkter som inte går att överskrida hur långt som helst.
Betyder du inget, är du ingen vän eller äkta vän.

En äkta vän, ser dig inte som en slotmaskin, som går att ge ett visst input som sedan ger ett visst förutsägbart visst output, eller tror du är lyder under förutsägbara beteendeterapetiska lagar.

En äkta vän, låter dig sova på soffan om du låst ute dig eller liknande. (Om du har en soffa, och annars golvet)

En äkta vän, kräver inte din kunskap eller dina pengar, eller villkorar vänskapen utifrån det.

Det är nog vanligt att många inte har äkta vänner, och knappast att dom värderar det heller, när och om dom har det.
Många tycker kanske att halv-, kvarts-, eller tiondelsvänner är bättre än ingenting. Man kan se det på t.ex. fejsbok.
Alla kontakter är bra kontakter, typ. Deras telefoner ringa ständigt och i ett. Alla är lika viktiga, och därför lika oviktiga.
Kvantitet före kvalitet, olikt flashbacks regel.

God natt.