DN: Olle får inte spela hockey pga sin pappa

https://www.dn.se/sport/13-arige-oll...hockeyklubben/
https://www.dn.se/sport/juristen-vil...drottsnamnden/

I korthet handlar det om en 13-årig pojke med NPF-diagnoser som spelat hockey i ett lag, men där pappan anser att sonen behandlas illa och därför hotat, anmält och varit så jobbig mot klubben att de nu vill stänga av sonen med hänvisning till pappans beteende.

Ord står mot ord: pappan säger att han bara står upp för sin sons behov, medan klubben (och klubbens medlemmar, där många hotat att sluta i klubben om Olle kommer tillbaka) anser att det inte går att föra en normal dialog med pappan och att han förstör till en grad som är oacceptabel

Svårt fall tycker jag. En förälder vill ju alltid stå upp för sitt barn, och är det ett barn med diagnos har de högst troligt hela livet fått uppleva negativ särbehandling och problematik i interaktionen med andra barn. Men samtidigt så är det svårt för en ideel förening med tränare som tränar gratis på sin fritid att göra en alltför stor anpassning för ett barn eftersom det går ut över resten av gruppen. Jag avundas verkligen inte tränarnas situation, men kan absolut förstå varför de vill ha bort ett barn som, genom sin förälder, orsakar så många problem och slitningar.

Har pojken diagnoser, så har han rätt till en stödperson enligt lagen om LSS. Kanske bättre om en sådan följer med till träningen. Föräldrar av idag kan vara otroligt jobbiga, oavsett om barnet har en diagnos eller ej. Det är jag, jag, jag..

Jag tror att som förälder blir man blind inför sitt eget beteende när man "står upp för sitt barn". Han kanske inte var ett charmtroll innan heller.

Om en klubb går så långt går det nog inte att diskutera med pappan, och det är barnet som hamnat i kläm, antagligen helt ofrivilligt.

Ibland tycker föräldrar att ett barn med något slags handikapp ska ha samma möjligheter som alla andra, men istället för att inse att man då behandlas lika tycker att hela världen ska anpassa sig till barnet. Så funkar inte en idrottsklubb.

Olle har uppträtt olämpligt gång på gång och farsan verkar vara ett riktig pain in the ass.

Endå ska lilla Olle vara kvar som om det vore en rättighet. Klassiskt curlingförälder beteende. Usch.

Jag är säker på att det finns andra saker att göra för Olle.

Har man NPF-diagnos ska man inte spela hockey eftersom det är en våldsam och ruffig sport. Tycker att killen kan spela innebandy istället eller varför inte bowling.

Min tanke också, låt farsan stå i mål så kan lille fitt Olle dribbla med innebandyklubban och dra iväg lite skott tills han tröttnar på det.

Det är populärt i Sverige och många andra dekadenta västländer att de svagaste och mest olämpliga ska hålla i taktpinnen för alla andra. Det vore synd att säga att det är så vi som samhälle tar oss vidare på ett effektivt och bra sätt. Jag förstår förstås den fina tanken, men det är just bara en tanke, i stil med det helt jämställda kommunistiska samhället. Det fungerar inte.

Det är ju en intressant fråga. Men frågan är olika beroende på om det verkligen är pappan eller sonen som missköter sig.

Om det rör sig om en välartad son med NPF som fungerar väl i föreningen och deltar ungefär som de andra barnen men som har en psykopat till pappa som terroriserar de andra så är det en sak.

Men om det är så att den här NPF-sonen beter sig antisocialt och/eller inte klarar av att delta på samma villkor som de andra (eller rimliga anpassade villkor) så är det en helt annan sak. Naturligtvis kan pappan vara psykopat även i detta fall.

Om en normalbegåvad individ beter sig illa så är det ju lätt att utesluta vederbörande men i det här fallet måste man först avgöra om det dåliga beteendet beror på NPF-diagnosen (då toleransen måste vara högre) eller på elakheter/bristande hänsyn.

Min gissning (jag har ingen egen insyn i ärendet) är att den här sonen med NPF nog har ett antisocialt beteende där de andra barnen lider. Huruvida det beror på att han är elak eller att han har NPF eller båda vågar jag inte gissa. Pappan är dock övertygad om att allt beror på NPF och blir således kränkt när sonen blir sanktionerad eller tillrättavisad. Han har gjort det till sin livsuppgift att "förklara" och "utbilda" ledare, andra barn, föräldra om hur "NPF funkar" och kräver därmed att alla de andra accepterar det antisociala beteendet.

I själva verket är det rimligt att någon som beter sig illa blir utesluten oavsett vad det dåliga beteendet beror på. Här måste man ha helikopterperspektiv och förstå att en individs rätt att spela hockey inte kan trumfa 20 andra individers rätt att spela hockey utan att ha en klump i magen under tiden eller bli bemötta på ett antisocialt sätt.

Neuropsykiatriska tillstånd är vanligtvis ärftliga så farsan har nog vissa mentala problem också, även om han inte fått det på papper.

Pappan är aktiv i en grupp som handlar om barnidrott på Facebook.
Där har han spammat otaliga inlägg om hur illa de behandlas och han har anmält folk till höger och vänster för allt möjligt. Ger rättshaveristvibbar.
Även om inläggen han kommenterar handlar om andra saker så ska han alltid försöka styra in diskussionen till hur illa han behandlas.

Kort sagt: pappan verkar vara en riktig stolle.

Allt åt alla!

Lovar att de här jävla skämtet till farsa "kämpat" för att sonen ska få en NPF-diagnos, vilket i praktiken är ett kvitto på att ungen inte funkar med andra barn.
Sedan kämpar idioten med näbbar och klor för att ungen ska få vara med i ett hockeylag.

Det funkar helt enkelt inte om varende arbetsplats, idrottslag och militärskvadron ska ha sin kvoterade andel NPF-barn. De genererar så mycket ångest och kaos så att de förstör för alla andra. Detta särskilt eftersom de idag får lära sig att det är världen som ska anpassa sig till dem, och inte tvärtom.

Vad säger Olle själv då?