Citat:
Ursprungligen postat av
cateatdog
Mina två söner är i högsta nivå i sin sport och som farsa och någorlunda aktiv i deras klubbar (spelar i två olika lag) så har jag sett där ungdomar mellan 12-16 inte platsat och då föräldrar inte kan acceptera detta.
Idrott på hög nivå är brutalt och går utanför pk-ramarna. Finns det flera nivåer inom organisationen så kan det lösa sig men är det bara ett A-lag så blir det såklart tufft.
Tror många ungdomar som petas mår dåligt men tyvärr så är det så.
Jag har 0 idrottsintresse öht och kan tycka att det är hårt men om ett lag ska vidare så är det självklart att dom bästa måste spela.
Att skylla på diagnoser är helt orelevant.
Har i flera fall sett föräldrar som mer eller mindre förstört för sina barn. Det är inte ok när barnen inte får vara med.
Ja. Jag var väl sedd lite som ett underbarn, (gillar inte termen) från tidig ålder.
Blev väldigt bekväm i det.
Var självklar till vårat lag i tv-pucken. Men då tog den tränaren mig undan och sa att jag inte fick va med om jag inte tränade lika hårt och mycket som dom andra. Det var väldigt viktigt för mig..
Det jag vill säga är att jag hade mått bra av mer krav på mig tidigare. Jag slutade vid 17.
Medans min bror som hade det kämpigare och fick "lära" sig mer spelade tills han var 36.
Vill bara slå ett slag för att ha tid att ställa krav på den spelaren som ställer krav på tränaren också..
Men då kommer vi till vad som e viktigt. Fostra bra hockeyspelare eller ha det trevligt. Borde väl gå med båda..
Jaja, vet inte vad jag fick sagt..