Kommunism
Jag vill börja med att anklaga lite folk för ett krig som överhuvudtaget aldrig diskuteras då det är en stor jävla skamfläck på europa-kartan
Spaniens kyrka och landets högerpartier stod vid fascisten Franco och hans dunderarmés sida då de brutalt utrotade den demokratiskt valda regeringen i Spanien under mitten av 1930-talet. Regeringen bestod av olika sammanslutningar men framförallt av spanska anarkister, kommunister och socialister. Dessa utrotades i ett krig där den folkvalda regeringen var demokratiskt vald men saknade resurser för krigsföring då den egna armén inte ville finna sig i nedskärningar och att pengar togs från försvarsbudgeten.
Kyrkan (inte hela den spanska religiösa rörelsen givetvis men stora delar av den, framförallt prästerskapets ledare) som vid den nyvalda regeringens tillträde skiljdes från staten, blev också motståndare till den spanska demokratin.
De rika reagerade mot de jordreformer som genomfördes då de spanska folket fick ta del av de rikas överflöd och vips så hade det spanska folket tre starka fiender inom det egna gränserna.
Dessutom fick ju Franco hjälp av Hitler.
Inbördeskriget i Spanien iaktogs kallblodigt av övriga Europas länder, troligen därför att man i regel inte tyckte om socialisterna och därför kom överens med att hålla sig neutrala och det spanska folket lämnades åt sitt öde och blev trots enträget kämpande till sist besegrade och förtrycktes.
De spanienfrivilliga från Sverige blev tvungna att smita ut och många dog i Spanien.
Många av mina vänner vet inte ens om att det pågick ett inbördeskrig i Spanien.
Är då passivitet inte skuld ?
Och om det aldrig talas om det här i samhället, vad är det mer vi aldrig fått veta?
Vem har påpekat att Pinochet kallade sig liberal, förrutom vänsterfolk?
Troligen ingen, då de inte gynnar deras sak.
På vad grundar du din bild av Kuba (jag säger inte att det inte råder diktatur på Kuba, jag tro att det gör det tyvärr, men är inte säker då jag inte är insatt i ämnet)?
En tidningsartikel, den allmäna uppfattningen bland de svenska politikerna eller amerikanska exilkubaners hetsjakt på en liten pojke som politisk symbol?
Vad är det för bild samhället ger oss av kapitalismen? Får man hela sanningen om man bara lyssnar på när de styrandes media leverar blygsam självkritik?
Kan det vara värt att ifrågasätta det givna och kanske skrapa lite på ytan och inse att kapitalismen kanske även den sträcker sig bortom det humana beteendets gränser?
Jag skulle kunna gå in på faktumet att kapitalismen kan använda andra vapen än den uppenbara väpnade kampen för att bräcka det mesta, t.ex. handelsstopp mot fattiga länder där socialistregeringar har makten. Att kapprustningen med USA och inte planekonomin (som i och för sig i sin sovjetiska tappning var fullständigt värdelös) såg till att sovjet, som alltid varit fattigt, ekonomiskt kollapsade.
Att extrema ekonomiska lägen ofta leder till att man vänder sig till envåldshärskare i blind tro på förbättring och att diktatorer därmed får en fördelaktig startposition för sitt maktövertagande i länder i nöd.
Att amerikanska handelsembargo har dödat en halv miljon iranska barn och att Albright därefter kommenterar morden med motivering att det var värt det.
Jag skrev inte detta långa och, nu när jag ser tillbaks på det, ganska ointressanta utlägg om vad som uträttats av kapitalismen utan egentlig folklig kännedom för att försvara brott som begåtts i kommunismens namn.
Dessa är fullständigt avskyvärda och vissa grymma bortom alla gränser (Pol Pot för att nämna en)
Men att helhjärtat tro att världen är svartvit och att det nuvarande samhället är fundamental godhet är att drömma och att fly verkligheten. Att tro att våld är nåt som är synonymt med vänstern är att bygga in sig i liten borg av lögner.
Reflektera, innan ni säger att socialism inte fungerar, över vilken grogrund de kapitalistiska länderna har gett dessa, visserligen enligt mig felaktigt strukturerade (möjligtvis spanien undantaget), samhällen att växa på.
På vilket grunder dömmer ni ut socialismen? Har ni analyserat varför Sovjet brakade så brytalt åt helvete?
Nazismen är inte död, den kommer aldrig dö så länge det finns så uppenbara sprickor i samhället som den fördomsfulle och kortsynte tror kan lösas med hjälp av ökad polismakt och enighet i kampen mot en utvald minoritet som lastas för allt jävelskap i samhället
Jag är inte medlem i Ung Vänster och mina åsikter har alltså ingenting med dem att göra förutom en viss färg, men jag skulle vilja ifrågasätta de här ständiga attackerna på revolutionernas genomförande och resultaten av dem.
Om inte våldsanvändandet, som Marx vagt berörde, sätts i sitt rätta tidsperspektiv har man omdedelbart förlorat sig i en meningslös villfarelse om kommunismen. Under Marx levnad, på 1800-talet, var våldsamma revolutioner, som jag ser det, betydligt mer berättigade (om våld nu kan vara berättigat, men det anser vi ju tydligen med våra välutrustade lagmän och militärer). Utan franska revolutionen, som var tämligen grym och blodig om någon har undgått detta, hade vi inte varit där vi är idag, i ett kapitalistiskt samhälle och inte en jävla gång har jag hört nån förbanna sig över detta blodbad. Så vad är det då man förkastar. Användandet av våld vid revolutioner?
Eller användet av våld vid sociala revolutioner i demokratier? Det finns stora skillnader mellan de båda fallen.
Det är lätt för en person som inte lever på svältgränsen att moralisera. För en som har en begränsad men ändå befintlig yttrandefrihet att kritisera. Att peka finger när man sitter i ett någorlunda tryggt hus och anser sig veta bättre än alla det som tror att kommunismen är ett vettigt alternativ.
För att ta den ryska revolutionen exempelvis, så var den resultatet av århundraden av förtryck från tsar-väldets sida. Jag anser att den var en nödvändighet men att Tolstoys ickevåldsprincip borde ha använts istället för den våldsparoll som manifesterades.
Men vem fan är jag att sitta hemma i mitt hus och berätta för ett svultet folk som var så oerhört avskilda från kapitalet och makten vad de borde gjort istället?
Har ni förresten läst en bok om vad som gjordes med politiska figurer i Ryssland under denna tid? De fick dödsstraff, blev skickade till Sibirien, dömdes till grymma fängelsestraff osv.
Det var aldrig tal om några jävla reformer i Ryssland, ibland släppte tsaren Alexander efter lite grann för feministrörelsen och Nikolaj skapade i ett sista desperat försök den ryska duman för att behålla sin starka makt men inte fan kunde man ha röstat bort makthavarna i Ryssland vid denna tid, det är bara skitsnack.
Vad som därefter skedde, med Lenin i spetsen, vill jag inte ens kommentera, då det efter ett tag urartade i rent förtryck och ledarprincipen som ofta tillämpas vid denna typ av maktövertaganden är dömd att skapa en ny klass, de politiska ikonernas diktatur, och så blev också fallet i Sovjet.
Jag tar avstånd till allt som har med denna form av social struktur att göra då jag är anarkist men tror att kommunistisk fördelning av kapitalet är rätt väg att gå.
En annan sak jag anser ska sättas i rätt perspektiv.
Mig veteligen förhåller det sig så här rörande ämnet Stalins begravning: Det CH Hermansson läste upp efter Stalins död var en hyllning Stalin själv skrivit (så ödmjuk han var denna mustaschprydda dåre) och som CH.H läste under en tid då vänsterpartiet var i upplösningstillstånd p.g.a. inre stridigheter mellan sovjetvänner och kommunister som helt tog avstånd från diktaturen i sovjet. Denna kompromisshandling, troligen motiverad av att partiets ledning ansåg detta gynnsamt för att inte öka avståndstagandet från sovjet-fansen i partiet, är partiet skyldiga till.
Om ni väljer att se det som om vänsterpartiet var stalinister gör ni en brutal generalisering som får alla övriga argument att te sig löjliga.
Klargörande:
Jag tycker själv att Marx var en tämligen intelligent herre som tillförde socialismen mycket MEN Marx ÄR varken socialismen eller kommunismen. Både begreppen fanns långt före honom och kommer att finnas långt längre än folk orkar tejpa upp bilder på gammel-skägget på väggarna.
Det kommunistiska manifestet är inte var kommunists bibel. Det dåraktigt att föutsätta att kommunister inte kan ifrågasätta något i denna bok eller avsvära sig från delar, eller hela denna bok.
Angående marxism:
Det är viktigt att skilja vissa saker åt. Att vara marxist är ingen religion. Det innebär inte blind dyrkan av hans ord (även om det gjort det för en del) och det innebär att en person som säger sig vara marxist har samma jävla rätt att vara emot våld som vilken borglig "sanningssägare" som helst.
Det är en förbannat viktig demokratisk rättighet att själva få avgöra vad man står för och inte står för. Att fördomsfullt stämpla alla som bär röda fanor är vad som kommer leda till oroligheter om tiderna blir värre (vilket dom givetvis blir eftersom vårt samhälle är extremt konjunkturbundet) och inte åsikterna i sig.
En politisk åsikt är inget man köper som ett paket där den och den åsikten ingår.
Jag vägrar att låta andra definiera vad jag står för bara för att jag kallar mig/kallas något.
Det gäller alla människor och inte bara inom politiken. Att vara invandrare innebär inte att du har 50 kusiner och har stöld i blodet. Det här är enbart sjuka fördomar och de måste försvinna om de ska finnas någon som helst grogrund för demokratin.
Jag anser det än så länge nödvändigt att göra revolution men tror själv i stor utsträckning på Tolstoys ickevåldsprinciper och tänker inte låta mig sättas i ett fack där jag räknas som våldsförespråkare.
Angående begreppet om egendomen, privata ägandet, hänvisar jag till fransmannen Proudhons bok "Vad är egendom?" för att sätta dig in i vad det hela handlar om då det inte innebär att din tandborste är allas egendom och kan brukas av vem som helst osv.
Erik Helgeson
