stilnoct
Hooooooo Ho, fan vad man känner igen sig!:-D
Följande episod hände ett par år sen då jag var ganska grön vad det det beträffar min vän Zolpidem alias Stilnoct. Skulle jag på en arbetsintervju på ett försäkrinsbolag (tror jag). Hade just hämtat ett pack nockar, solen sken och allt var fin fint, hade tröttnat på mitt gamla jobb och ta detta istället.
Hmm tänkte jag, varför inte tag och förgylla denna härliga dag? Inte för många annars så kan det kanske gå snett. Man måste ju vara skärpt under intervjun. Just när jag gick in i min förhoppningsvis nya arbetsplats kom känslan Yiihhaaa!!! i'm in heaven!!
Träffade personen som skulle intervjuva mig och vi satte oss ned. Fan en till pallar jag lätt! Ursäktade mig och besökte toaletten. Det här går ju sååå jävla bra jag får säkert sätta på bruden som intervjuvar mig, hon måste ju bara älska mig!!! Tackar mina små vita kompisar i fickan genom att ta ytterligare..ehhh...ett par tror jag...sen gick lyset...
Vaknade upp nästa morgonen hemma i sängen. vilken jävla mardröm! o så kände man sig sådär lite glad åt att det bara var en dröm.....Ångesten börjar välla fram samtidigt som svaga minnesbilder visas ibörjar visas i mitt huvud. Måste ha varit en dröm jag känner mår ju prima!
Kommer då tydligt ihåg att jag hämtat ett gäng nockar...Ok, kollar fickorna efter mina nockar, Va i helvete! En TOM stilnoctkarta är vad jag hittar. Nu övergår ångesten i ren panik! En klar bild från gårdagen dyker upp. Jag står på gatan utan kläder på överkroppen och slår en båge minns t.o.m att jag hälsade på en förbipasserande under tiden.
Inte nog med det, suddigga bilder från divese barer dyker upp. Shit! Nockar och alkohol. Nu är det kört, jag säljer allt jag har och flyttar till munkkloster i Tibet. Satans jävla tabletter!!!!!
Efter ett tag hände nåt med mig.Jag stängde liksom av alla känslor. Gick till mitt gamla jobb (som tur var hade jag inte sagt upp mig) och lyckades förtränga allt.Var sedan som en jävla zombie i ett par veckor.
Efter hand dykte ju fler och fler minnesbilder upp och ångesten med den. Fick några ruggiga ångestattacker då jag efter ett bra tag vågade svara i telefonen.
En efter en ringde och frågade va fan som hade tagit åt mig, Dom hade inte hörtr ett knyst ifrån mig sedan kvällen då jag var kung:-)
-Kommer du ihåg vad du gjorde!?!
-Ehh, ja det e klart (hjäääälp mig någon!)
-Hö hö fan heller att du gör, du va så jävla skum, fattar du vad du gjorde bort dig hö hö!
-Ja ja, eeh jag kan inte prata längre, måste arbeta. Begravde mig sedan i arbete tills jag va så trött aatt jag inte skulle få tid att tänka.
Så vad lärde man sig av detta då, inte ett skit tydligen:-)
Precis när man börjar fungera normalt igen, nåra nockar och yyiihhaaaa, man är nere i skiten igen!
Nu när det gått ett par år är mina bravader i stillnockat tillstånd riktaiga klassiker. Satan va man garvar!!
OK, slutbiktat för denna gång)))