Barnen borta efter vårdnadstvist

Jag har ett litet problem som de som har barn säkert inte önskar sig.
Jag och exet skilde oss för åtta år sen (2000) och vi har i princip legat i vårdnadstvist sen dess. Hon drog en dag när jag arbetade, jag kom hem till ett nästan tomt hem och inga barn. Våra pojkar var då 2,5 år resp 3 mån gamla. Jag fick gå till domstol direkt för att se dem överhuvudtaget. Fick då ett schema som gjorde att vi fick kontakt igen.
Detta har fungerat från och till. Det har fungerat bättre och bättre med barnen allteftersom de har blivit större. Problemet har dock hela tiden varit att mamman har svårt att släppa greppet om dem och har hela tiden matat dem med att jag är farlig och en dålig människa. Jag har fått höra så mkt konstiga saker från barnen genom åren...
Innan jag träffade henne hade jag en grabb som nu är 15 år, de små är idag 8 och 10. Samarbetet med mamma 1 har alltid fungerat superbra, så gott som inga problem alls där.
Mellan 2003 och 2005 fungerade det bra mamma 2 också men sen hände något som gjorde att hon började jävlas med mig igen. Hon blev trött på sin karl och började stöta på mig igen. Hon har helt enkelt svårt att vara ensam...men jag avvisade henne och då började hon krångla med barnen.
Jag blev anmäld för diverse saker, barnmisshandel, övergrepp, hon spred ut rykten om mig och en massa annat. Den minsta grabben höll hon hemma medan den större fortsatte komma till mig trots att hon anmälde mig för övergrepp. Konstigt, redan där borde det ha ringt en varningsklocka hos myndigheterna.
Hela tiden har hon haft barnen i ett psykologiskt järngrepp och de har sagt vad mamma har bett dem om till soc. Jag har dock inte förlorat min del av vårdnaden någon gång men genom åren så har jag vunnit 3 ggr i domstol, jag har fått henne belagd med vite för umgängessabotage men inget hjälper. Jag får inte se något av barnen trots detta.
Det otäcka är att min 15-åring också ingick i anklagelserna och det har tagit mig hårt. Han är en väldigt fin grabb och jag har försvarat honom med näbbar och klor genom allt de sista åren. Han har alltid kommit till mig och vi har jättebra kontakt, han har väldigt svårt att fatta hur exet kan behandla oss såhär, fullt förståeligt.
Nu har jag inte sett de små sen i juli -07 och jag är superlåg. Vet inte hur jag ska agera längre, jag vinner i rätten men inget hjälper, så länge barnen inte far illa hos exet så gör inte soc ett skit. Vitet är inte värt något, det är bara för henne att komma med en dum bortförklaring så är det borta. De små är så hjärntvättade nu så de vill inte komma längre och jag kan nog tänka mig att de hatar mig av någon anledning som jag inte vet.
Nu är jag på väg att ge upp de små, jag arbetar inte längre och försöker komma på fötter igen. Det känns som om jag bara trampar vatten och funderar på att flytta utomlands ett halvår. Jag har fått för mig att jag måste bort för att få distans till all skit här.
Finns det någon med liknande erfarenheter som kan ge mig ett råd ang barnen eller om flytten? Har ni erfarenhet av om det hjälper att åka bort ett tag så vore jag tacksam. Tro mig, jag har gjort allt man kan den lagliga vägen för att det ska fungera i tvisten, så råd ang den behöver jag inte. En sak är hur jag ska ta detta med min stora grabb, han är förstående men kanske inte gillar att jag är borta ett halvår, jag vet inte...

Det är en väldigt lång historia detta, men jag slutar här, fråga gärna om nåt är oklart så svarar jag.

www.pappaliv.se

här inne finns det proffs på de här frågorna.

Usch.. så hemskt! Tyvärr finns det allt för skumma folk här i världen. Och varför de ska blanda in barnen i det hela förstår jag inte.
Tycker synd om dina barn. Men tycker inte att du ska ge upp dem. Har du domar på umgänget? (skrivna avtal, dom genom tingsrätt osv) och du inte får ha dem den tiden som är din så tycker jag du ska kräva en kontaktperson via FR eller Socialen så du får träffa dina barn.
Barn har rätt till båda sina föräldrar.. Inte tvärtom..
Finns något som heter PAS som du kanske borde läsa om. Kunde försökt få mamman till att inse vad hon gör mot sina barn.

Ingen hit panterpupp, jag vet hur mycket du jobbar med att hjälpa andra med just samma problem du nu har.

Kan dessvärre inte komma med några bra råd till dig, enbart mitt stöd för att din situation ska bli bättre.

Du har ju min mail, så skicka gärna ett mail så kan vi diskutera vidare om du känner för det.

Nog för att jag är tjej, men skulle jag springa på ditt ex så skulle jag inte kunna hålla fingrarna i styr kliar i fingrarna av att få ge henne på käften.

Är troligen helt ute och cyklar men om du har fått rätt i domstolen och så är det väl bara att åka och hämta ungarna?

Om du skall försöka dig på något umgänge med barnen så får det nog gå via deras skola på skol- eller fritidstid. Gör också klart för lärarna att du också skall ha all information som rör barnen. Om modern motsätter sig detta så kan det vara skäl till att hon mister vårdnaden.

du kan inte ge upp dina barn!

åk till mamman och vänta tills du får träffa barnen, tvinga dig på dem så du får träffa dem på väg till skola, prata med deras lärare och be om barnens schema och försök träffa dem efter skolan, om du är en bra far spelar det ingen roll vad mamman säger, de kommer veta att du älskar dem och att du finns där för dem, säg att du älskar dem och att deras mamma ljuger. Alla barn vill ha en pappa. De är små nu men jag lovar att i det långa loppet så förstår de vem som är den bra föräldern, när de förstår att mamman ljugit om deras far kommer de vända sig mot henne.

Har erfarenheter av detta, fram till jag var 14 tillät inte min far att jag träffade min mor, jag fick träffa henne väldigt bergänsat, mellan jag var 6 och 14 träffade jag henne en gång. Min far hittade på saker om henne så vi skulle tycka illa om henne. Men jag minns mycket väl att det som påverkade mig mest var att hon inte ens försökte träffa oss, jag förstår att hon inte hade en chans mot min far när det gällde det juridiska då min mor inte kan systemet och min far är expert på det men hon kunde ju ta reda på vilken skola man gick på, ringt på dörren och ropat efter sina barn etc. Att sådant inte skedde var det som gjorde att man trodde på fars lögner.

Så mitt tips: ge inte upp!!! Barnen kommer fatta vem som är den idiotiska föräldern för eller senare, men de måste veta att du finns där för dem annars kommer era band försvinna och ni kommer bli som bekanta istället för familj.

hoppas det löser sig.

Vad hindrar dig?

Toskala

Tack för svaren.
Ja, jag har dom på umgänge och jag har halva vårdnaden,
ja, det är i princip bara att åka och hämta barnen när jag ska ha dem. Problemet är att barnen är fullmatade med skit om mig nu och de vill inte komma till mig längre. De har säkert fått höra en hel del av mamma eftersom de vet detaljer som "om inte vi åker till dig så måste mamma böta" och "du ska inte prata illa om mamma och mormor", de vet till och med vilket parti jag röstar på.
Jag vet att det som pågår i deras hem inte är normalt, jag är helt klar över vad PAS är, det är ingen tvekan om att det är Pas det handlar om.

Någon föreslog att en kontakperson från soc kunde hjälpa till, men en sådan måste godkännas av båda föräldrarna och det gör inte exet. Skolan får jag info från, men det hjälper ju inte betr umgänget.

Jag vet inte om min frågeställning var luddig, men jag undrar om min tanke på utlandsflytt ett halvår hjälper mig? Får jag distans till skiten eller blir det värre?
Nu är det främst för min skull jag frågar, helt enkelt för att komma på fötter igen.

FÖr din egen del skulle det säkert vara skönt att komma iväg ett tag, men tänk vad ditt ex kan säga då; "Jaa barn, pappa vill inte ha er så han har flyttat till utlandet".
Bjud henne inte på den möjligheten.

Du har fått många bra svar här tycker jag. Min bror var i ungefär samma situation som Du är nu i och det tärde hårt på honom, så du skulle nog behöva någon person att lägga huvudet mot axeln när det blir för tungt.

Jag tycker inte att Du ska flytta till utlandet, även om det känns rätt just nu. Tänk dig själv vad ditt ex då kan tuta i barnen.
Ta istället en vecka ledigt och åk till ett spa, skäm bort dig själv med massage och sånt. Det kanske låter töntigt och aningen bögigt, men det friskar upp dig och ger lite energi. Tänk dig nåt i stil med massage, bastu med en kall öl, bada i en bubbelpool osv.

Bjud med barnen också, även om du är hundra på att de inte får följa med. Det visar att du bryr dig och att du inte struntar i dem. Och motarbeta ditt ex, när du hör att ungarna blivit matad med skit, visa att det inte är så som modern sagt. Så gjorde min bror och han har full vårdnad idag.

Du ska också visa att du inte är emot modern, även om du inget annat vill än strypa henne, det ligger nog som fördel för dig.

Nja, jag har inget som helst umgänge med barnen nu så vad tidsrymden beträffar så spelar det nog ingen större roll. Frågan är om jag har sett dem om ett halvår iallafall. Jag vet inte. Nu har jag varit utan dem sen i juli...