Överreagerar jag över min väns uppfostran av sitt barn?

Innan jag skriver om mitt dilemma så vill jag bara säga att jag inte har barn. Och jag vet att jag enligt somliga inte ska ha åsikter om hur andra uppfostrar sina barn. Men ibland behöver man inte vara mamma själv för att tycka att något inte är bra för ett barn.

Nu till dilemmat. En kompis sedan 25 år flyttade 140 mil längre ner i landet och har där fått en 7-årig dotter som vi kan kalla för Johanna. Denna dotter fick hon en bra bit över 40 år. Och jag måste vara ärlig och säga att jag har svårt för vissa saker som rör min vän och hennes dotter.

- Johanna sover i samma rum som föräldrarna. De bor i en tvåa. Har råd med en större lägenhet men min vän och hennes man vill bo supercentralt i den stora staden och kan inte tänka sig att flytta. Vardagsrummet vill de inte att flickan ska sova i så de tänker fortsätta sova i samma rum som henne fast hon är 7 år och inte blir yngre. När jag tagit upp ämnet sex med min mycket kåta vän så säger hon att flickan sover och inte märker vad de sysslar med. Men när jag träffat Johanna har hon frågat mig om jag också brukar leka sänglekar naken med min karl och andra saker som får mig att tänka på att hon sett för mycket. Kalla mig känslig men jag tror inte att hon alltid har sovit när hennes föräldrar "lekt" i sängen.

- Johanna har sedan hon varit mycket liten fått se CSI med sin mamma. Eftersom hon vill se CSI så tycker hennes mamma att det är tråkigt att säga nej. Kalla mig gammelmodig men jag TYCKER INTE att det är ett bra program för barn att se på. Min vän översätter också och berättar allt.

- Johanna tycker inte om när hennes mamma pratar i telefon t ex med mig. Då ska hon slita av telefonluren från min vän, trycka ner klykan, börja sjunga (skrika) högt någon sång eller tappa upp vatten i badkaret och kräva att bada. Min vän tycker ALDRIG det är fel, säger aldrig ifrån. Tycker bara det är skojigt och skrattar och säger det är roliga upptåg. Och så vill hon avsluta samtalet fastän vi kanske bara pratas vid en gång i månaden för att hennes dotter inte vill att hon ska prata i telefon.

- Johanna lägger sig samtidigt som föräldrarna, dvs midnatt. De har försökt lägga henne tidigare men hon blir så ledsen då så därför får hon vara uppe lika länge som föräldrarna. Så även om jag ringer sent på kvällen är hon vaken och gör allt för att förstöra våra telefonsamtal.

- När vi träffas så måste min vän alltid ha med sig Johanna fast hon har en pappa. och då är det Johanna som avgör vad vi ska göra. Vi ska sitta i en lekpark och hurra och heja för varje grej som Johanna gör. Och går vi på café så ska Johanna vara i centum. Och hon börjar sjunga högt om jag och min vän pratar om något som inte inkluderar Johanna.

Jag har försökt prata med min vän men hon förstår inte alls vad jag menar. Jag kunde förstå beteendet om Johanna sällan eller aldrig fått träffa sin mamma för att hon jobbar. Men hon har varit hemma med flickan i alla år och jobbar fortfarande inte. Till saken hör att min vän är utbildad förskollärare, men det är som att tala med en vägg. Hon är helt oförstående. Hon tycker att Johanna är så väluppfostrad och fin. Klarar ju av skolan, har vänner etc. Så jag har liksom börjat ge upp vår vänskap för vi kan aldrig prata på tu man hand och våra samtal känns så lite värda för henne. Och jag tycker inte om hur Johanna styr min väns liv. Tror inte att det är bra för lillflickan att alltid få sin vilja fram. Jag tycker nämligen att föräldrar ska styra i en familj och klara av att säga nej. Men där talar jag för döva öron.

Men jag kanske bara är överkänslig. Så här kanske det är i alla hem. Gör jag fel som pratar med min vän om hennes dotter? Eller ska jag ge upp henne som vän? Har försökt få henne att förstå hur jag känner men får ingen respons. Min vän tycker inte alls att det är störande att våra telefonsamtal alltid avbryts. Johanna är ju såååååååå rolig och initiativrik när hon avbryter samtalen enligt min vän.

Jag vet inte vad jag ska göra...

Vad fan... Nej, du överreagerar inte. Jag lider verkligen med dig, det är så jävla frustrerande att vara utomstående i en sånhär situation. Problemet är att det är så känsligt med föräldrar och deras uppfostringsmetod, man har inte riktigt "rätt" att komma och påpeka vad man inte tycker stämmer när man själv inte ska stå för fostrandet sen. Det är inte din unge och inte ditt ansvar, så såvida tösen i fråga inte blir misshandlad eller våldtagen hemma förväntas du ligga lågt med vad du tycker.
Men jag tycker du gör rätt som försöker prata om det även om det är för döva öron. Du ska inte bita ihop av artighet här, då är det bättre att du går därifrån helt och håller istället. Men det är ju Johanna som kommer i kläm... Ja, det är fan inte lätt. Jag vet inte vad jag ska säga
Om ditt bekymmer är att er vänskap inte är tillfredställande tycker jag du ska avsluta den. Krav och ultimatum biter inte på föräldrar som den du beskriver, du talar för döva öron.

Jaa, det hela är ju sorgligt, men tyvärr inte alls ovanligt. Den det är riktigt synd om är ju förstås den lilla flickan, som kommer att få en smärre chock den dag hon upptäcker att världen inte kretsar runt henne, och att man inte kan/får bete sig hur som helst i umgänget med andra människor utan att det blir repressalier.
Blir helt enkelt en bortskämd skitunge, men som vanligt så är det inte barnets fel (från början).
Jag tycker att du reagerar sunt, och att föräldrarna visar prov på dåligt omdöme.

Bra exempel på curlingföräldrar. Nej, du överreagerar definitivt inte. Det bästa du kan göra är väl att försöka prata med din vän och få henne att inse att det t ex inte är sunt att hennes unge får styra över om ni ska ha kontakt eller inte. Önskar dig lycka till.

Haft några exempel på dylikt i mitt hem och som aldrig mera är välkommen hit(jag orkar inte berätta).
"Jag väljer mina vänner"(direkt svar på topic).
och
"Man får de barn man förtjänar"

Vad händer om du pratar med pappan istället för mamman?

Fö så tycker jag synd om barnet. Många pratar om misshandel när det bråkas och svärs åt barnen. Att inte se till barnens bästa åt något håll är enligt mig också misshandel. Låt-gå fostran eller slag, inget av det rustar barnet bra för morgondagen.

först och främst så vill jag påpeka att jag definitivt inte anser att du överreagerar.

eftersom du redan har lite planer på att lägga ner er vänskap så tycker jag att du kan sätta den på spel genom att förklara för henne vad du känner. blir hon förbannad och ni blir ovänner så har du i varje fall gjort vad du kan.

om du visar att du tycker att det finns allvar i det du säger så borde hon trots allt ha någon form av förståelse med tanke på hur länge ni har känt varandra.
hoppas att det ordnar sig.

Jag har klippt kontakten med en gammal vän p g a hennes vidriga son. Känner avsky för detta vidirga fanskap. Han beter sig som ts unge plus att han ljuger, slår djur & är strypvänlig.
F ö var det inte så svårt att klippa kontakten med denna drake till kärring heller, man kan inte älska alla eller bli älskade av alla.
Men som sagt......fan vad ungjevvlarna kommer att bli chockade den dagen de inser hur världen fungerar & att den skiter fullständigt i dem.

De mesta av det som jag markerat är fullkomligt oacceptabelt i mina ögon.
Det är inte föräldrarna som har kontrollen över familjen utan flickan.

Precis som du nämner i sista markeringen så håller jag med dig till fullo.

Vad kan du som vän göra?
Detta låter hårt, men vill du verkligen ha kvar en vänninna som låter sitt barn bestämma över henne?

Jag skulle säga min mening och sen är det upp till din vänninna att göra sitt val.

Att vara så pass blåögd som din vänninna är att hon tror att barnet inte uppfattar vad som sker i sängen vid den åldern är bara infatilt.
Det hon gör är att överföra sin "vuxna" sexualitet på barnet, och det är INTE rätt.
Barn har sin egen sexualitet, där dom gör egna upptäckter i sin egen takt.
Och skall därför inte "tvingas" på de vuxnas sätt att se på saken.

Skulle soc eller liknande myndighet få reda på hur det förhåller sig i hemmet, skulle en utredning påbörjas omgående. åtmindstonde vad gäller sov arrangemangen.

Nu är detta bara min egen uppfattning, men du tänker så som de flesta sunt tänkande individer gör. Stå på dig och låt inte barnet få sin vilja fram.

typsik jävla pretto latte mamma.

hennes barn är ett smycke som skall visas för alla.
dumpa kossan.

Så här skulle jag göra, beroende på hur pass viktig vänskapen var för mig (och väninnan).

A. Informera väninnan om de nya förutsättningarna för vårt eventuella fortsatta umgänge. Ex: Johanna kommer inte i fortsättningen närvara vid våra träffar. Inte heller kommer hon avbryta våra telefonsamtal.

Resten hade jag lämnat. Visst att det är riktigt jävla fucked up, men eftersom hon tror hon gör rätt, samt inte kan ta kritik så är det bara slöseri med tid att försöka ge henne tips om bättre uppfostran.

B. Säga upp kontakten helt och hållet och eventuellt förklara varför.

Nej du har faktiskt helt rätt, man behöver inte var mamma för att reagera när något ser fel ut.. Du regera efter principen "så skulle jag inte gör om jag hade eget barn" och har en enorm portion sunt bond förnuft.



Grattis du har hittat det klassiska skolboksexemplet på vad curlingföräldrar är för något (stackars barn)..

Att Johanna är vaken när de har sex det har du ju fått bevisat genom hennes fårga om du oxå har naken lekar med din karl på nätterna. Sex är naturligt och man skall inte vara rädd att prata sex med barn ,vid rätt ålder (runt puberteten).
Men så naturlig som att ha sex i samma rum med barnet där dra jag min gräns iallfall och säger tvärt nej till det där.

Sedan är dottern 7år. Hon har enligt lagen rätt till ett eget rum. Det var något min mor fick lärt sig när jag var 7år gammal för 31 år sedan..

Sedan så tro jag inte Johanna spolierar mellan dig och din vän för att Johanna inte gillar dig.. Tösen spolierar bara för att hon inte har mammans uppmärksamhet kort och gott.. Tösen har ju blivit bortskämd med att alltid ha mammans uppmärksamhet och få som hon vill, så tösen gör med största sanolikhet likadant emot alla personer hon ser dra ifrån sin mammas uppmärksamhet från henne. Så ta det inte "personligt" där..

Det bästa jag kan tipsa dig om är att du ringer och pratar med socialen.. Hålla familjen anonym tills du får veta vad som du skulle kunna göra..
Eller ring till BRIS och hör med dem det går även att ringa dem som vän då du är orolig för barnet och fråga BRIS vad du kan göra.. För detta är inte rätt emot barnet att ha det så.. Då barnet lär sig inget om livet och kommer att få det svårt när hon upptäcker att hon inte kan få som hon vill när hon vill bland andra människor och ute i arbetsliv etc.. Föräldrars "välvilja" över att ge dottern "allt" kommer på sikt att stjälpa tösen snarare än att hjälpa tösen..