2008-07-03, 02:04
#1
I detta inlägg tänker jag framlägga min syn på varför Sverige är i trängande behov av en konstitutionsdomstol och vilka fördelar instiftandet av en sådan har för ett samhälle och för skyddet av medborgarnas fri- och rättigheter. Jag inleder med att kortfattat ge en bild av dagens situation. Idag så tillskapas varje år rader av nya lagar och förodningar. Detta sker genom en process som i regel inleds med att ett problem identifieras och en svarslös politiker initierar en utredning i syfte att visa handligskraft. Därvid inkallas en ensamutredare eller så tillsätts en kommité som utifrån visa politiska och luddiga angivelser av syftet med utredningen sätter igång sitt arbete. Efter en tid ploppar det fram ett lagförslag. Detta förslag skickas sedan ut på en remissrunda där olika organisationer får avge sina yttranden över förslaget. Därefter vidtas vissa förändringar.
I Sverige har vi idag också ett lagråd som består av högt uppsatta jurister som prövar lagförslaget mot våra grundlagar och avlämnar ett yttrande om detta lagförslag står i strid med grundlagen eller inte. Här uppstår ett problem. Sverige har nämligen en av världens sämsta författningar och saknar en tydlig maktdelning som man önskar finna i en civiliserad rättsstat. Den dåliga författningen tillåter för mycket tokerier från politikernas sida. Vi har också den absurda situationen att även om lagrådet finner en lag stå i strid med grundlagen så kan riksdagen klubba igenom skiten. Detta innebär alltså att grundlagen är död materia. Det är en papperstiger utan någon som helst relevans. Det enda egentliga skydd mot galna lagstiftningsaktar vi har i Sverige har tillkommit genom att vi undertecknat och ratificerat ett antal internationella konventioner till skydd för mänskliga rättigheter. I regel så kan därför en medborgare vända sig till Europadomstolen i Haag om dennes rättigheter kränks av staten.
Detta är dock i min mening inte en riktigt god ordning. Vad vi behöver är att inrätta en konsitutionsdomstol med befogenhet att undanröja lagförslag som den finner strida mot landets författning och den rättighetskatalog som bör inrymmas i denna. Härvid krävs alltså två saker för att Sverige ska kunna bli en anständig rättsstat. Vi behöver ett rejält genomarbetande av vår författning och tillskapa en mycket tydlig rättighetskatalog. Därefter måste vi skapa en starkare maktdelning i landet. Politikerna i Sverige har för stor makt. En konstitutionsdomstol skulle kunna balansera denna makt.
Fördelarna med detta är uppenbara. En konstitutionsdomstol består av oväldiga domare. Dessa bör ges en särskilt starkt anställningsskydd i syfte att de utan fara för sin egen försörjning ska kunna ta politikerna i örat och säga att den och den lagen duger inte. Därigenom stärks skyddet för medborgarnas rättigheter och samtidigt minskar politikernas makt och inflytande. Vi har i FRA-fallet sett hur det går då politiker sätts i position att skydda medborgarnas rättigheter. Det går åt pipsvängen. Men en oväldig domare behöver inte darra på stämman eller frukta någon partipiska. Han sitter där han sitter oavsett om han förkastar ett dåligt lagförslag eller inte.
Synpunker och tillägg till detta emottages med glädje!
I Sverige har vi idag också ett lagråd som består av högt uppsatta jurister som prövar lagförslaget mot våra grundlagar och avlämnar ett yttrande om detta lagförslag står i strid med grundlagen eller inte. Här uppstår ett problem. Sverige har nämligen en av världens sämsta författningar och saknar en tydlig maktdelning som man önskar finna i en civiliserad rättsstat. Den dåliga författningen tillåter för mycket tokerier från politikernas sida. Vi har också den absurda situationen att även om lagrådet finner en lag stå i strid med grundlagen så kan riksdagen klubba igenom skiten. Detta innebär alltså att grundlagen är död materia. Det är en papperstiger utan någon som helst relevans. Det enda egentliga skydd mot galna lagstiftningsaktar vi har i Sverige har tillkommit genom att vi undertecknat och ratificerat ett antal internationella konventioner till skydd för mänskliga rättigheter. I regel så kan därför en medborgare vända sig till Europadomstolen i Haag om dennes rättigheter kränks av staten.
Detta är dock i min mening inte en riktigt god ordning. Vad vi behöver är att inrätta en konsitutionsdomstol med befogenhet att undanröja lagförslag som den finner strida mot landets författning och den rättighetskatalog som bör inrymmas i denna. Härvid krävs alltså två saker för att Sverige ska kunna bli en anständig rättsstat. Vi behöver ett rejält genomarbetande av vår författning och tillskapa en mycket tydlig rättighetskatalog. Därefter måste vi skapa en starkare maktdelning i landet. Politikerna i Sverige har för stor makt. En konstitutionsdomstol skulle kunna balansera denna makt.
Fördelarna med detta är uppenbara. En konstitutionsdomstol består av oväldiga domare. Dessa bör ges en särskilt starkt anställningsskydd i syfte att de utan fara för sin egen försörjning ska kunna ta politikerna i örat och säga att den och den lagen duger inte. Därigenom stärks skyddet för medborgarnas rättigheter och samtidigt minskar politikernas makt och inflytande. Vi har i FRA-fallet sett hur det går då politiker sätts i position att skydda medborgarnas rättigheter. Det går åt pipsvängen. Men en oväldig domare behöver inte darra på stämman eller frukta någon partipiska. Han sitter där han sitter oavsett om han förkastar ett dåligt lagförslag eller inte.
Synpunker och tillägg till detta emottages med glädje!
__________________
Senast redigerad av Noel Parker 2008-07-03 kl. 02:09.
Senast redigerad av Noel Parker 2008-07-03 kl. 02:09.