Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Nu är jag här. Återigen.
Vid ståndpunkten då jag bara är så less på den här skiten.

Varför dricker jag egentligen?
Jag vet inte ens själv. Det har bara blivit något som jag gör..
Varje helg sedan jag fyllde 18 år. Och efter tillträdet till Systembolaget har det givetvis blivit ännu mer.
Jag brukar säga att det är pga att jag tycker vardagen är så jävla trist och att berusa min sinnesstämning är något jag gärna gör, vilket är helt sant.

Men jag orkar inte ha det såhär.
För tillfället är jag arbetslös, dricker minst 4-5 dagar på en vecka.
Jag har ingen inkomst framöver, varken från a-kassa eller något annat, och det är ju jättebra när hälften utav dom pengar jag hade har gått till sprit.

Vad jag inte har tänkt på under åren som har flytit förbi är att alkoholets rus har totalt förändras mot vad det har varit. Från en början att vara skönt, roligt och rogivande till att bara vara en annorlunda känsla mot att vara nykter.

I början kunde jag dricka 2 folköl innan jag ut på krogen, men här sitter jag nu och har snart dragit i mig en sjuttiofemma vodka utan att känna märkbart av det.. I min ensamhet.

Jag har för tillfället vänt på dygnet helt och hållet, vaknade kl 22 idag.
Jag har tappat kontakten med min dotter och hennes mamma, pga att hon tycker att jag måste ordna upp mitt liv innan jag kan fortsätta vara pappa, vilket hon har helt jävla rätt i.

Och även om jag tycker om att festa och att ha kul med polare (naturligtvis innefattar allt sådant alkohol) så inser jag att det går fan inte att hålla på såhär. Jag mår så förbannat dåligt när jag vaknar, och det beror oftast inte på bakfyllehuvudvärk eller något annat, utan bara att jag känner mig så jävla tom och värdelös. Att jag är deprimerad i vanliga fall hjälper ju knappast till.

Jag har tänkt såhär många gånger förut, men det har alltid slutat med att någon dag efter att man har slutat må skit efter helgens överdrivna konsumtion utav alkohol, så blir man sugen på en öl eller två, vilket oftast resulterar i att allting tar slut i kylskåpet, och sedan så kommer man inte upp till jobbet eller blir sen till någon avtalad tid/sover bort hela dagen.

Jag behöver intala mig själv att detta är för mitt eget bästa, då jag hela tiden lyckas fumla bort den idén med någon simpel ursäkt. Precis som med min rökning och snusning men det får bli ett senare problem.

Jag har iallafall bestämt mig för att hålla mig nykter i ett X antal veckor/månader framöver, först och främst för att visa att jag kan och för att spara pengar, rädda min kropp och rädda mitt förhållande med min dotter.
Jag skulle inte klara av att supa bort halva hennes uppväxt och sedan plötsligt bli en pappa om 10 år eller dylikt.

Jag har en del teorier på vad jag skall göra under tiden, och som förmodligen skall hjälpa mig hålla mig på fötter.

1. Skaffa jobb.
2. Skaffa körkort.
3. Börja träna. (Har alltid haft ambitionerna att träna och må bra, vilket jag gjorde tidigare. Vill gärna ta upp det igen.)
4. Sluta slösa pengar på alkohol och köpa saker till min dotter istället.

Om denna tråd inte ligger på rätt plats så får den givetvis flyttas.
Jag vill tro att det är fler som känner likadant, och ni är givetvis välkomna att skriva av er och berätta vad och hur ni tänker.
Och själv så vill jag ha tråden som ett slags note-to-self, att titta tillbaka på när jag känner att suget kommer tillbaka. För jag vill lyckas med detta.

Har ni några frågor, så är det bara att skriva.
Pepptalk och motiveringar är givetvis välkomnat.


Och om jag tar upp denna fråga med min psykolog, som förmodligen inte är så helt på den ljusa sidan med att jag har det såhär, skulle man få någon lätt ångestdämpande såsom Atarax eller liknande?


Jag kommer givetvis att uppdatera denna tråd och berätta hur det går osv.
/A

Tycker det låter väldigt bra, för övrigt hoppades jag på att min pappa skulle ta såna där steg, men det har han inte gjort ännu. Lider med din dotter om du inte förändrar på dig. Kämpa på!

Edit: Lycka till!

Jag önskar dig lycka till!

Jag har just nu uppehåll från cannabis efter dagligt rökande i runt 6-8 månader och har bestämt mig för att livet är så otroligt mycket roligare att leva om man inte går runt i den så kallade dimman. Det är väll dock att få känna sig pigg på riktig som är den största njutningen av alla och även att känslolivet inte är lika styrt över precis vad som händer i stunden och jag kan nu känna en lyckokänsla som faktiskt håller i sig istället för att det handlar om att jag just i den stunden hör en låt som är riktigt bra.

Dock så känns cannabis skönt nog rätt lamt att jämföra med alkohol men känner du att du utvecklat något beroende? psykiskt får man ju anta att du har men fysiskt? Jag hade enbart lite svårt att somna dom 2 första dagarna men har nu förstått att det bara är att jag inte har jävligt lätt att somna som förut för att jag rökte ner mig varje dag förut

Och tänker du fortsätta med drickande på t.ex helger i framtiden eller är det total stopp som gäller? Jag tänker fortsätta röka bara hålla mig så långt borta från daglig bas det går, vilket inte känns som något större problem heller men det ska man väll inte säga förens man börjat röka igen. peppar peppar.

Men ja, återigen lycka till och hoppas att din dotter är en tillräckligt stor morot!

Själv så skall jag, om jag får, låsa in mig på torken, ett halvår, för att hjärnan skall reparera sig något.

Att du har just att få kontakt med din dotter som mål anser jag motivation nog för att sluta supa, lycka till!

Givetvis har jag utvecklat ett beroende även fast jag inte riktigt vill erkänna det. När jag jobbade så kunde jag utan problem låta bli att dricka i veckorna, men så fort helgen kom eller så fort jag köpte alkohol (på torsdagar, vilket var den enda dagen jag hann) så drack jag.

Och dom gånger jag har druckit länge i sträck och sedan hållt upp så har jag väl i stort sett bara mått ganska ruttet och haft svårt att sova, sett saker som inte finns och hört saker som inte finns. Inte jättejobbigt egentligen, eftersom jag är medveten om det.



För tillfället så är det totalt stopp. Jag måste helt och hållet ordna upp det här.
Jag vill inte supa varenda helg, även fast det inte skulle vara en omöjlighet.
I sommar blir det ju givetvis en festival eller två, och då blir det ju självklart lite öl, men om jag kan hålla mig så nykter som möjligt tills dess så kan jag unna mig lite öl och trevligt sällskap utan att det är någon fara.
Det är just att sluta sitta hemma och dricka vid datorn jag vill bli av med, även fast jag kan tycka det är lika trevligt som att gå ut och se på all misär.
Jag är inte överförtjust i andra människor, så jag dricker alltid så mycket som möjligt innan jag går ut, och när jag väl är inne på krogen.
Vilket oftast resulterar i väldiga minnesluckor och t.om utslängning.
Och då börjar jag känna, det är inte riktigt jag längre.

Jag önskar dig lycka till med cannabis-slutandet likväl, och dom dagarna man känner att man mår bra utan att behöva berusa sig är faktiskt väldigt sköna.
Det kan ta veckor efter att man har slutat, men dom är väldigt sköna.
Så jag önskar dig lycka till med. Man ska bruka allt med måtta.

Det låter givetvis som en bra idé.
Du får väl gärna beskriva din situation osv, om du har lust och tid.
Jag lovar mig ingenting i förväg, för jag vet hur det brukar sluta, men det är bara att ta en dag i taget och sedan en vecka i taget. Tillslut så är det en månad och tillslut så inser man vad man höll på med ett tag där.

Jag önskar dig lycka till likväl.

Tack så hjärtligt. Önskar dig det samma. Jag är full nu och ängnar mig åt trams. Jag kommer att skriva seriöst någon annan dag. Om jag kommer ihåg.

Uuuuh.... Ger inte så lite ångest att läsa den här trådstarten Jag var där för tre år sedan, livet handlade bara om att supa så fort tillfälle gavs. Mitt råd är att du lägger av helt, det låter som du är på väg snabbt utför. Kanske kan du aldrig dricka mer? Depression och alkohol går hand i hand, man dricker för att lindra deppen och det hjälper en tid men sedan gör spriten det bara värre. Sedan kommer ångesten, sömnproblemen, kroppsliga besvär och all annan skit som ett brev på posten.

Tyvärr funkar det inte (med väldigt få undantag) att hänga upp nykterheten på någon annan (tjej/fru/barn/man etc.) utan man måste sluta för sin egen skull. Och fortsätter man livet som vanligt, träffar polarna osv. men bara försöker ta bort alkoholen är risken för misslyckande väldigt stor. Jag bosatte mig långt åt herlvete ute i skogen där det varken fanns alkohol och där andra knappt drack heller. Det var ganska effektivt. långt ifrån långöppna systembolag och nästan-dygnet-runt-öppna krogar...

Det är en nästan övermänsklig uppgift att utifrån din situation lägga av helt på egen hand. Det finns hjälp att få genom kommunens öppenvårdsprogram, det är bra grejer. Det största steget är att ta kontakt och erkänna för andra att man faktiskt har problem.

Det är skittråkigt i början att vara ofrivillig nykterist men belöningen kommer senare. Problemet är att hjärnans belöningssystem är fucked up hos problemdrickare och vi vill ha allt genast.

Ang. depressionen kunde du tala med en läkare om ett dual-action antidepp som heter Zymbalta. Jag var helt anti allt sånt där men det kan faktiskt vara bra en tid, medan man kommer på fötter...

Lycka till med ditt nya, bättre liv!

Klarar du inte att hålla dig nykter nu så sök hjälp för du är en alkoholist. Låter kanske illa men så är fallet. Lycka till..

Tack för ditt inlägg.
Jag känner igen mig i allting du skriver, och självklart skall man sluta för sin egen skull, det går helt enkelt inte annars.
Om jag någonsin kommer dricka igen? Det kan jag inte svara på, det får tiden utse helt enkelt.

Jag behöver bara ha någonting att göra då det är som värst.
Vissa dagar flyter allting på, vissa dagar är allting åt helvete.
Jag har blivit erbjuden medicin i form utav SSRI, men tackat nej.
Jag har ansett att om jag inte klarar av att hantera problemet själv, så behöver jag ingen medicin som gör det åt mig. Må låta jävligt puckat, men så har jag känt.
Jag känner fortfarande ingen lust att pröva på antidepp, då jag anser att jag inte är så pass dålig att jag behöver det.

Jag skulle gärna flytta härifrån och börja om på en ny kula.
Men jag tänker göra det bästa utav situationen och jag anser att min dotter kommer att må bäst utav att ha mig på nära håll.

Jag ska inte predika alltför mycket, eftersom jag är för tillfället onykter och så oändligt less på hela skiten, så därför kommer jag att återkomma, förhoppningsvis med positiva resultat.

Hur är det med dig? Är du nykterist på heltid, eller blir det en öl till fotbollen?
Skriv så mycket ni kan, det är bara intressant att veta.

Hur menar du "klarar du dig inte att hålla dig nykter"?
Det är inte så att jag skulle bli helt knäckt om jag var tvungen att spendera en vecka ute i ett tält med min familj, utan tillgång till alkohol, även fast det vore rätt tråkigt efter ett tag.

Jag ifrågasätter hela tiden mig själv om jag verkligen platsar in som en 'riktigt' alkoholist, eller om jag bara är på väg dit?
Givetvis är det ett stort jävla problem som jag inte verkar förstå.

Jag skall ta upp det min psykolog först och främst, och sedan se vart det leder.
Men först och främst skall jag hålla mig nykter. Allt över 3 dagar är värt att notera, tyvärr. Tack för ditt svar.