Meningen med livet - samlingstråd

Det finns, enligt mig,två huvudmeningar med livet: Överlevnad och Tillväxt. Detta delar vi med andra levande varelser på denna jord.

Hur väl vi lyckas med ovanstående föresatser är beronde på hur väl vi lyckas anpassa oss till rådande miljö.

Finns himmel och helvete? Ja, på denna jord. Låt oss förvalta vår tid väl och göra vår nästa gott, så skapar vi en himmel för våra medmänniskor och medvarelser (djur, organismer mm). Som det är nu är helvetet på jorden för stort. Rannsaka dig själv och din omgivning, vad gott kan DU göra?

Älska din nästa
Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad
Så försöker iaf jag leva

Meningen med livet enligt mig är att föra sina gener vidare.

Överlevnad är en förutsättning för livet. Det är inte så intressant att dessutom säga att det är "meningen" med livet. Tillväxt är en konsekvens av livets anpassning till omgivningen. Jag tycker inte heller att det är särskilt upplysande som "mening". Ungefär som att säga att "meningen" med månen är att kretsa kring jorden. Månen kretsar kring jorden ändå, av fysiska orsaker. Vissa livsformer tillväxer av biologiska orsaker, oavsett om det är "meningen" eller inte.

Frågan "Vad är meningen med livet?" saknar betydelse, enligt mig. Eller för att spetsa till det, frågan är meningslös! Kan du konkret förklara vad ordet "mening" betyder i den frågan? Kan du ge exempel på något som har någon "mening", och goda skäl för varför det är så?

"Mening", i den mening som avses i frågan, syftar på en subjektiv känsla. Det tycks lönlöst att försöka projicera det på någonting objektivt, utanför det omätbara känslomässiga subjektiva.

En vanlig ansats är att normativt föreskriva att X "borde" vara meningen med livet. T.ex. att leva efter de 10 budorden. Man kanske t.o.m. kan argumentera för att samhället skulle bli bättre, enlgit vissa värderingar, om folk ansåg att X vore meningen med livet. Men då är man snarare inne på teknisk socialpsykologisk ingenjörskonst, än filosofi.

Jag har kommit fram till min mening med mitt liv.
Det är att njuta så mycket som möjligt.
Eftersom jag inte tror på ett större väsen så har jag inget/ingen att stå till svars för.
Förutom de jordiska lagarna då.
Om man tänker efter så är vår generation, eller den hela mänskligheten en droppe i havet jämfört med hur länge det hela "alltet" har existerat.
Därav finner jag ingen mening i att hålla på och dalta med saker och ting.
Jag är mycket lyckligare än många, just för att jag kommit över den här dumma, osynliga gränsen de flesta verkar ha.
Nej, JAG tänker njuta så mycket som möjligt och JAG skiter fullständigt i hur DU lever.
Livet är ingen gåva, det är inget mirakel, ingen välsignelse... det bara ÄR.

Så det så!

Väl talat!
Att följa sina instinkter och sitt förnuft för att söka njutning (såsom man faktiskt upplever att man njuter av ting) är klockrent! Man förfaller inte till något lallande odjur bara för att man ignorerar alla begränsande påbud från moraliserande översittare, hur välmenande de än anser sig vara.

(Någon lösning på gåtan om "livets mening" har man därmed dock inte kommit närmare. Endast ett utrop att: "Det här tycker jag, bara för att jag tycker det!")

PS
Jag skulle tycka det vore meningsfullt att byta ut glasögon, näsa och mun på din avatar, så att den ser (ännu) mer ut som Göran Persson...

Meningen med livet är att skapa svarta hål.

exakt!

Det beror på hur man är lagd. Alltså, huvudfrågan blir finns det ett större väsen?
Enligt mig, nej, och därav har livet ingen mening.
En "slumpartad" händelse har ingen mening.
Ett hjul som däremot är igångvevat av någon kan ha en mening, vilket är den de flesta troende söker.



VAD menar du med det där?! :mad:

Ooops! Sorry, jag visste inte att det var ditt passfoto...

Jag har stött på begreppet "intentional causality", typ: avsiktlig orsak-verkan. Om jag vill ha en macka, så öppnar jag kylskåpet för att göra en. Först inträffar händelsen att kylskåpet öppnas. Sen görs mackan. Men orsaks-förhållandet är omvänt. Kylskåpet öppnas därför att jag ska göra en macka! Den senare händelsen orsakar alltså den tidigare händelsen (via min hungriga tankeverksamhet).

Nu är ju detta inte någon fysisk paradox precis, bara ett mer mänskligt sätt att förstå raden av händelser (och kanske en förklaring till varför principen om orsak-verkan inte är så fruktansvärt glasklart intuitiv, något som märks i såna här diskussioner om "meningen").

Överfört på resonemanget i denna tråd, så skulle alltså meningen med livet kunna vara, om människan vore ett kylskåp och livet ett dörröppnande, att den "tänkande" vill ha en macka! Var det en hungrig gud som skapade livet för att han vill ha efter-livet?

Intressant tanke det där, men det väl inget annorlunda jämfört med det "vanliga" sättet?
Jag menar, meningen med livet blir då att mätta en hungrig gud. el. dyl.

Jo, det är bara ett annat sätt att formulera samma sak. Fast man kan ju då vända tillbaka det så här: Den mätta guden är bara en konsekvens av livet. Vad är det för mening med det? Vi vet att konsekvensen av livet är döden. Är det därför döden som är meningen med livet?

Vetenskapen är väl rustad för att beräkna konsekvenser av händelser. Begreppet "mening" är bara förvirrande, ett annat sätt att fråga: "Vad händer sen?" eller "Hur blir vädret i morgon?"

Jag håller inte med. Jag gissar att du är personlig och inte ser helheten när du säger så. Om du vet om att du har en genetisk överförbar sjukdom, skulle du då inte ha barn? Du vet ju om att om du skaffar barn så kommer dina dåliga gener och överföras till dina barn. I slutändan kommer du att ha varit med och förstört rasen. Idag finns det inget som heter

"survival of the fittest (eng. 'de livsdugligastes överlevnad'), en grundtanke i darwinismen med innebörden att det genomsnittligt är de (under de rådande omständigheterna) mest livsdugliga som överlever i kampen för tillvaron och därmed för utvecklingen framåt. Uttrycket tycks dock först ha präglats av Herbert Spencer och måste i sitt vetenskapliga sammanhang tolkas med stor försiktighet." (Nationalencyklopedin)

Djur arbetar fortfarande efter detta. Den som är starkast sprider sin säd mest och dödar flest.

Vad gör människan? Vi kan sitta framför datorn hela dagarna och käka tills vi väger 200 kg. Det kan vara så att vi träffat någon som också väger 200 kg. Så sitter vi där. 400 kg med glasögon och dåliga ryggar m.m. Kommer vi att skaffa barn? Om vi orkar knulla. Vad hade hänt i djurvärlden? Vi hade blivit mat. Vi hade ju inte orkat springa ifrån någon eller försvara oss.

Slutsats:
Att jämför människan med djur är ingen bra liknelse. Djur har fortfarande i blodet "survival of the fittest"