Svårt att kommunicera utan smileys

Det är ett lustigt fenomen på sätt och vis. De känns väldigt fördummande men samtidigt kan man se det som en evolution i språket. Känslor har alltid varit svåra att uttrycka kortfattat i text och ord. En bild säger mer än tusen ord och ett leende lika så.

Jag tror det är som med det mesta som är "nytt", i början används det väldigt lite och hånas av den stora massan, senare överanvänds det av den stora massan och hånas av den lilla massan. För att till sist plana ut mer i sitt användande och ses som en självklar del av språket av alla.

Ja, ett högst reellt problem då det ibland är nästintill omöjligt att utläsa ironi, avsikt och tonfall utan smileys. Användandet av smileys blir ju ett substitut för allt detta samt kroppsspråk.

Har hänt mig att folk missuppfattar mina meddelanden om jag inte sätter dit en glad gubbe eller så. Får alltid frågan om jag är sur eller så, irriterande! Så nu ska jag börja att bombardera folk med glada gubbar ha ha ha

Jag använder också smileys i sms och msn , av det enkla skälet att man blir lättare missförstådd utan smileys. Sms och msn-konversationer är oftast rena talspråksdialoger skrivna på tangentbord, och man är ju inte helt Buster Keaton i ansiktet så man vill gärna krydda sina meddelanden med hur man faktiskt känner. Visserligen så räcker jag ju inte ut tungan var gång jag håller med, men för trevlighetens skull så slänger jag gärna in en dylik symbol.

Jag tycker smileysarna underlättar vid sådana konversationer, men på flashback tycker jag man ska hålla igen en aning med dom. Det ger ett relativt oseriöst intryck ifall man missbrukar dom, och på något vis tycker jag ändå att det tyder på ett litet ordförråd.

Är väl snarare en del av språket. Nästan som att ta bort utropstecken. Ja, smileys är en avancerad form av utropstecken.

Säger han med en smiley som avatar .

Använder sällan smileys i sms, och till och med på msn är det sällan. Använder i princip aldrig eller , däremot kan och få en viss användning. De enda gångerna jag gör en glad smiley är när jag anser att mitt meddelande är av en sån karaktär att det kan verka buttert, men inte är menat så, då lägger jag till en glad smiley.

Smileys har fan ersatt allt det vackra med språkandet. Hur i helvete tror ni riddarna brevväxlade med jungfruarna förr? Jo, genom grandiosa ordförråd. Så vi är skadade på det sättet. Men jag erkänner själv att jag ofta kan känna att om jag inte lägger till den där blinkningen eller halvmånen i smset så tror folk att jag är antingen halvknäpp eller arg.

Har inte tänkt på det på det sättet men du har helt klart en poäng. Jag måste säga att samtidigt som det kan vara svårt att tolka mycket svåra ord så tror jag att det är väldigt imponerande med ett stort ordförråd - från en kvinnas synvinkel.

Jag använder inte smilies av den enkla anledningen att jag gillar att skriva. Det händer ganska ofta att jag ser ner på folk som missbrukar det. När det handlar om folk på 20+ blir det bara fel när det känns som att man skriver med någon som går på mellanstadiet. Fast då ska det vara extremt. Det är helt okej att använda det enstaka gånger, om det görs smakfullt.

Är med dig där. Så fort jag ser en text med snedtungor och parenteser efter varenda mening sjunker personen i mina ögon. Det känns ursäktande, liknöjt och framförallt på något sätt fegt. Jag inser att alla använder sig av smileys till höger och vänster men ändå, att folk inte kan ta tiden att bereda ihop något trevligt utan att förlita sig (och jag menar verkligen luta sig tillbaka mot symboljäveln) får mig att tänka på hur lite man respekterar varandra och allting rent generellt. Sen märker man tydligt hur detta hänger ihop med den eviga twitter- och bloggkulturen som snart ersätter all vacker prosa. Men vad göra...