2011-02-16, 11:57
#13
2011-02-16, 12:11
#14
2011-02-17, 20:38
#15
Citat:
No worries, mjo har hört mig för om dessa SSRI mediciner och verkar väl något att satsa på om det fortsätter
Ursprungligen postat av RemeronDreams
Sorry , såg inte att din mamma tog livet av sej, det är ju då oftast betydligt värre för de efterlevande än andra dödsorsaker. Testa terapi, för många hjälper det med endast detta, dock inte för alla, mej till exempel. Om det inte skulle hjälpa så ska du absolut testa SSRI/SNRI, man får kemiska obalanser i kroppen av att vara deprimerad under längre perioder, det är inget hokuspokus, du rättar till obalanserna av diverse ämnen , under tiden fixar du till livet och sen kan du ofta sluta med medicinerna. Om det inte hjälper med enbart terapi så ska du inte vänta längre än nödvändigt med mediciner. Det är så mycket skitsnack runt psykmediciner, inte fan skulle du vänta med att ta medicin mot malaria för att du känner dej omanlig/mesig eller nåt. Det är som vilken sjukdom som helst, inget att skämmas för. Med tanke på din mamma ser jag ännu starkare skäl att medicinera på ett tidigt stadium. Finns ingen orsak att gå omkring och må dåligt när det finns hjälp.
Just nu är det bra så ger det väl en vecka till iallafall. Kan ha varit en helt vanlig "deppvecka" vilket jag hoppas på.
Citat:
ja ok, förstod nästan det
Ursprungligen postat av monark
jag menade inte att du har samma diagnos som din mamma,men du tror det,så det lika bra och kolla så slipper du oroa dig i onödan.Jag förlorade min mamma när jag va sju år,saknar henne fortfarande,så jag vet hur det känns för dig,man behöver ju sin mamma så är det bara.Vill inte tjata på dig men det är enkelt och ringa och boka tid,det är precis som man har ont i magen och bokar tid hos doktorn,men allt med psyket skrämmer människor fast själen är lika viktig som kroppen ellerhur?
kram
kram
Jo det är inte det lättaste jämt utan en mamma, oj du var så liten =/ beklagar.
Håller fullständigt med, själen är viktig och är den trasig så funkar man inte.
2011-03-02, 11:29
#16
forung
Jag känner igen mig sjukt mycket i din text! Förutom delen med din mamma
Ena veckan är jag hur nöjd som helst. Det känns som om alla mina kompisar tycker om mig och att världen vilar på mina axlar. Andra veckan är alla mina vänner piss och egoistiska. Ingen bryr sig och det gör inte jag heller. Jag orkar inte ens känna ångest. Allt jag vill är att inte vilja någonting.
Jag tror att folk utifrån ser mig precis som dig. Som att jag har många kompisar och ett jävligt bra liv. Det är asjobbigt att hålla uppe den imagen. Jag kan tänka mig att det är en del av problemet även för dig. Mediciner mot depression passar ju inte direkt in. Sen är det liksom svårt att låta sig själv må dåligt för att man inte direkt har några problem. Mitt stora problem är att mina problem är så pass små att dom knappt räknas som problem, men det gör lika ont ändå.
Sen det där med självmord. Tänker också på det ibland när jag är nere. Det skulle vara så jävla gött att bara slippa allting men det finns inte på kartan. Man vill liksom slippa allt men inte ta livet av sig...
Andra tecken på att man är ex manodepressiv är att man är astrött hela tiden. Är du det? Det är jag haha...
Jag känner igen mig sjukt mycket i din text! Förutom delen med din mamma
Ena veckan är jag hur nöjd som helst. Det känns som om alla mina kompisar tycker om mig och att världen vilar på mina axlar. Andra veckan är alla mina vänner piss och egoistiska. Ingen bryr sig och det gör inte jag heller. Jag orkar inte ens känna ångest. Allt jag vill är att inte vilja någonting.
Jag tror att folk utifrån ser mig precis som dig. Som att jag har många kompisar och ett jävligt bra liv. Det är asjobbigt att hålla uppe den imagen. Jag kan tänka mig att det är en del av problemet även för dig. Mediciner mot depression passar ju inte direkt in. Sen är det liksom svårt att låta sig själv må dåligt för att man inte direkt har några problem. Mitt stora problem är att mina problem är så pass små att dom knappt räknas som problem, men det gör lika ont ändå.
Sen det där med självmord. Tänker också på det ibland när jag är nere. Det skulle vara så jävla gött att bara slippa allting men det finns inte på kartan. Man vill liksom slippa allt men inte ta livet av sig...
Andra tecken på att man är ex manodepressiv är att man är astrött hela tiden. Är du det? Det är jag haha...
2011-03-02, 19:08
#17
Citat:
Ursprungligen postat av ellinore88
forung
Jag känner igen mig sjukt mycket i din text! Förutom delen med din mamma
Ena veckan är jag hur nöjd som helst. Det känns som om alla mina kompisar tycker om mig och att världen vilar på mina axlar. Andra veckan är alla mina vänner piss och egoistiska. Ingen bryr sig och det gör inte jag heller. Jag orkar inte ens känna ångest. Allt jag vill är att inte vilja någonting.
Jag tror att folk utifrån ser mig precis som dig. Som att jag har många kompisar och ett jävligt bra liv. Det är asjobbigt att hålla uppe den imagen. Jag kan tänka mig att det är en del av problemet även för dig. Mediciner mot depression passar ju inte direkt in. Sen är det liksom svårt att låta sig själv må dåligt för att man inte direkt har några problem. Mitt stora problem är att mina problem är så pass små att dom knappt räknas som problem, men det gör lika ont ändå.
Sen det där med självmord. Tänker också på det ibland när jag är nere. Det skulle vara så jävla gött att bara slippa allting men det finns inte på kartan. Man vill liksom slippa allt men inte ta livet av sig...
Andra tecken på att man är ex manodepressiv är att man är astrött hela tiden. Är du det? Det är jag haha...
Jag känner igen mig sjukt mycket i din text! Förutom delen med din mamma
Ena veckan är jag hur nöjd som helst. Det känns som om alla mina kompisar tycker om mig och att världen vilar på mina axlar. Andra veckan är alla mina vänner piss och egoistiska. Ingen bryr sig och det gör inte jag heller. Jag orkar inte ens känna ångest. Allt jag vill är att inte vilja någonting.
Jag tror att folk utifrån ser mig precis som dig. Som att jag har många kompisar och ett jävligt bra liv. Det är asjobbigt att hålla uppe den imagen. Jag kan tänka mig att det är en del av problemet även för dig. Mediciner mot depression passar ju inte direkt in. Sen är det liksom svårt att låta sig själv må dåligt för att man inte direkt har några problem. Mitt stora problem är att mina problem är så pass små att dom knappt räknas som problem, men det gör lika ont ändå.
Sen det där med självmord. Tänker också på det ibland när jag är nere. Det skulle vara så jävla gött att bara slippa allting men det finns inte på kartan. Man vill liksom slippa allt men inte ta livet av sig...
Andra tecken på att man är ex manodepressiv är att man är astrött hela tiden. Är du det? Det är jag haha...
Jo men det låter ju faktiskt som att vi går igenom samma sak, finns inte ens sak i din text jag inte håller med till 100% om.
Sen att man är trött hela tiden visste jag inte men det stämmer fan jävligt hårt, gick hem från gymmet nu tidigare enbart för jag var så jävla trött. :O
Nu har jag varit uppe bland molnen ett tag, får hoppas att det håller i sig
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
