Den går ut på att skapa en meta-strategi på vad vill uppnå i politiken. Den får man fram genom att:
Hur är det här en lösning på alla politiska problem. Mja, det är en meta-lösning. Om du bara följer de här råden kommer du att veta vilket politiskt system som är bäst, och vilken som är den bästa vägen för att uppnå det. Sedan kommer vissa inte att hålla med om din situation, men du har redan, i din strategi, kommit fram till vad du skall göra för att lösa det problemet.
Alltså, jag föreslår att det finns en intellektuell lösning på politiken. Eller, det finns flera, och det här är ett sätt att försöka komma fram till ett rationellt svar på vilken politik man vill ha. Som det är nu följer folk inte någon rationell modell alls för att komma fram till sina svar i politiken, och vi har den politik vi har.
Och det är extremt viktigt att tänka ut en lösning på problemet med politik först innan man säger att en viss politisk ideologi är korrekt.
Alltså, folk idag fastnar för en politisk lösning alldeles för snabbt, utan att ha tänkt igenom den ordentligt. Därför behövs en modell för att tänka igenom politik ordentligt. Så, vad tror ni om den här modellen för att komma fram till vad som är den perfekta politiken?
- Skriva ned de tio viktigaste samhälleliga värderingar du vill skall uppnås genom politiken. (Ex. världsfred, materiellt överflöd.)
- Läs på om alla politiska system som är möjliga. (Typ vilka ekonomiska system som är möjliga.)
- Skriv ned tio faktum som sållar bort flest samhällen, alltså pekar på att dessa samhällen inte når dina mål. (Ex. centralplanerade ekonomier leder till ofantligt resursslöseri.)
- Kolla vilket samhälle som du enklast kan uppnå, relativt hur bra det är. Satsa på att gå mot det samhället först, för att sedan gå mot det ultimata samhället (eller mot något annat mer pragmatiskt närliggande mål).
- Kom på en strategi för att föra samhället i den riktning du valt, genom att lista de tio mest relevanta påståendena om hur folk ändrar beteende (vilket är vad man vill ändra i en politisk kampanj).
Hur är det här en lösning på alla politiska problem. Mja, det är en meta-lösning. Om du bara följer de här råden kommer du att veta vilket politiskt system som är bäst, och vilken som är den bästa vägen för att uppnå det. Sedan kommer vissa inte att hålla med om din situation, men du har redan, i din strategi, kommit fram till vad du skall göra för att lösa det problemet.
Alltså, jag föreslår att det finns en intellektuell lösning på politiken. Eller, det finns flera, och det här är ett sätt att försöka komma fram till ett rationellt svar på vilken politik man vill ha. Som det är nu följer folk inte någon rationell modell alls för att komma fram till sina svar i politiken, och vi har den politik vi har.
Och det är extremt viktigt att tänka ut en lösning på problemet med politik först innan man säger att en viss politisk ideologi är korrekt.
Citat:
Norman R. F. Maier noted that when a group faces a problem, the natural tendency of its members is to propose possible solutions as they begin to discuss the problem. Consequently, the group interaction focuses on the merits and problems of the proposed solutions, people become emotionally attached to the ones they have suggested, and superior solutions are not suggested. Maier enacted an edict to enhance group problem solving: "Do not propose solutions until the problem has been discussed as thoroughly as possible without suggesting any." It is easy to show that this edict works in contexts where there are objectively defined good solutions to problems.
Maier devised the following "role playing" experiment to demonstrate his point. Three employees of differing ability work on an assembly line. They rotate among three jobs that require different levels of ability, because the most able—who is also the most dominant—is strongly motivated to avoid boredom. In contrast, the least able worker, aware that he does not perform the more difficult jobs as well as the other two, has agreed to rotation because of the dominance of his able co-worker. An "efficiency expert" notes that if the most able employee were given the most difficult task and the least able the least difficult, productivity could be improved by 20%, and the expert recommends that the employees stop rotating. The three employees and the a fourth person designated to play the role of foreman are asked to discuss the expert's recommendation. Some role-playing groups are given Maier's edict not to discuss solutions until having discussed the problem thoroughly, while others are not. Those who are not given the edict immediately begin to argue about the importance of productivity versus worker autonomy and the avoidance of boredom. Groups presented with the edict have a much higher probability of arriving at the solution that the two more able workers rotate, while the least able one sticks to the least demanding job—a solution that yields a 19% increase in productivity.
I have often used this edict with groups I have led—particularly when they face a very tough problem, which is when group members are most apt to propose solutions immediately. While I have no objective criterion on which to judge the quality of the problem solving of the groups, Maier's edict appears to foster better solutions to problems.
Ursprungligen postat av Robyn Dawys
Norman R. F. Maier noted that when a group faces a problem, the natural tendency of its members is to propose possible solutions as they begin to discuss the problem. Consequently, the group interaction focuses on the merits and problems of the proposed solutions, people become emotionally attached to the ones they have suggested, and superior solutions are not suggested. Maier enacted an edict to enhance group problem solving: "Do not propose solutions until the problem has been discussed as thoroughly as possible without suggesting any." It is easy to show that this edict works in contexts where there are objectively defined good solutions to problems.
Maier devised the following "role playing" experiment to demonstrate his point. Three employees of differing ability work on an assembly line. They rotate among three jobs that require different levels of ability, because the most able—who is also the most dominant—is strongly motivated to avoid boredom. In contrast, the least able worker, aware that he does not perform the more difficult jobs as well as the other two, has agreed to rotation because of the dominance of his able co-worker. An "efficiency expert" notes that if the most able employee were given the most difficult task and the least able the least difficult, productivity could be improved by 20%, and the expert recommends that the employees stop rotating. The three employees and the a fourth person designated to play the role of foreman are asked to discuss the expert's recommendation. Some role-playing groups are given Maier's edict not to discuss solutions until having discussed the problem thoroughly, while others are not. Those who are not given the edict immediately begin to argue about the importance of productivity versus worker autonomy and the avoidance of boredom. Groups presented with the edict have a much higher probability of arriving at the solution that the two more able workers rotate, while the least able one sticks to the least demanding job—a solution that yields a 19% increase in productivity.
I have often used this edict with groups I have led—particularly when they face a very tough problem, which is when group members are most apt to propose solutions immediately. While I have no objective criterion on which to judge the quality of the problem solving of the groups, Maier's edict appears to foster better solutions to problems.
Alltså, folk idag fastnar för en politisk lösning alldeles för snabbt, utan att ha tänkt igenom den ordentligt. Därför behövs en modell för att tänka igenom politik ordentligt. Så, vad tror ni om den här modellen för att komma fram till vad som är den perfekta politiken?
