Efter att ha läst boken om Kongo av David van Reybrouck, är jag benägen att framhävda att "Kongo-Kinshasa" kan vara det mest misslyckade landet.
Då Kongo blev självständigt 1960 var landet det bäst utvecklade i Afrika, efter Sydafrika, sett till bl.a. infrastruktur. 1960 fanns det 140 000 km anlagd väg i landet, 1980 fanns det bara kvar 20 000 km anlagd väg. Idag är den säkert betydligt lägre än så, dock håller kineserna på att bygga nya vägar och järnvägar.
Bara fyra månader efter självständigheten hade hela landet kollapsat, militären, den civila förvaltningen, jordbruk och industri.
När Kongo blev självständigt blev det således kaos, militären fick inte längre några löner, p.g.a. att det inte fanns någon administration som klarade av den uppgiften. Militären började sko sig själva genom att plundra och råna civilbefolkningen.
Den civila förvaltningen rasade samman då det inte fanns tillräckligt med personer för att klara av uppgifterna. I Kongo fanns en person men en universitetsexamen, han blev deras första FN-ambassadör.
Någon månad efter självständigheten uppstod rykten om att militären mördade och våldtog vita. Det resulterade i en massflykt av vita. Ca 30 000 lämnade landet på två månader. Det fick förödande resultat för exportjordbruket och industrin.
Det fanns både ett moderna plantager och industrier, men när de vita lämnade fanns det inga som kunde sköta om driften av maskiner m.m. Många människor förlorade också sina jobb. Fabriker stod och rostade sönder, samtidigt som grödor avsedda för export stod och ruttnade på stora plantager tvingades Kongo ta emot nödhjälp utifrån.
Kongo har också den s.k. "Inga-dammen", ett av världens största vattenkraftverk. Den har byggts ut i två steg och skulle i teorin kunna förse större delen av Afrika med el. Men p.g.a. inkompetens har kraftverket aldrig klarat av att gå mer än 30 % av dess totala kapacitet.
Under Belgarnas tid hade kolonialarmén (med belgiska befäl) vissa framgångar. De besegrade italienare i Etiopien och slogs även i Nordafrika tillsammans med allierade. Efter självständigheten, då alla (vita) befäl försvann, har det egentligen varit totalt kaos i Kongos armé. Länder som Uganda och Rwanda kan i princip göra som de vill, genom att stödja diverse lokala miliser och gå in och "stjäla" Kongos råvaror. Coltan är "2000-talets gummi", används i Iphone, Ipads m.m. Det utvinns endast på två platser i världen, i Kongo och i Australien. Ändå är det Rwanda som står för en stor del av exporten, då Rwanda-vänliga miliser kontollerar områden med gruvor i. Officiellt har Rwanda och Uganda dragit sig tillbaka från Kongo, men realiteten talar ett annat språk. Kongos svaga armé har aldrig egentligen lyckats upprätthålla kontroll över landet.
Då Kongo blev självständigt 1960 var landet det bäst utvecklade i Afrika, efter Sydafrika, sett till bl.a. infrastruktur. 1960 fanns det 140 000 km anlagd väg i landet, 1980 fanns det bara kvar 20 000 km anlagd väg. Idag är den säkert betydligt lägre än så, dock håller kineserna på att bygga nya vägar och järnvägar.
Bara fyra månader efter självständigheten hade hela landet kollapsat, militären, den civila förvaltningen, jordbruk och industri.
När Kongo blev självständigt blev det således kaos, militären fick inte längre några löner, p.g.a. att det inte fanns någon administration som klarade av den uppgiften. Militären började sko sig själva genom att plundra och råna civilbefolkningen.
Den civila förvaltningen rasade samman då det inte fanns tillräckligt med personer för att klara av uppgifterna. I Kongo fanns en person men en universitetsexamen, han blev deras första FN-ambassadör.
Någon månad efter självständigheten uppstod rykten om att militären mördade och våldtog vita. Det resulterade i en massflykt av vita. Ca 30 000 lämnade landet på två månader. Det fick förödande resultat för exportjordbruket och industrin.
Det fanns både ett moderna plantager och industrier, men när de vita lämnade fanns det inga som kunde sköta om driften av maskiner m.m. Många människor förlorade också sina jobb. Fabriker stod och rostade sönder, samtidigt som grödor avsedda för export stod och ruttnade på stora plantager tvingades Kongo ta emot nödhjälp utifrån.
Kongo har också den s.k. "Inga-dammen", ett av världens största vattenkraftverk. Den har byggts ut i två steg och skulle i teorin kunna förse större delen av Afrika med el. Men p.g.a. inkompetens har kraftverket aldrig klarat av att gå mer än 30 % av dess totala kapacitet.
Under Belgarnas tid hade kolonialarmén (med belgiska befäl) vissa framgångar. De besegrade italienare i Etiopien och slogs även i Nordafrika tillsammans med allierade. Efter självständigheten, då alla (vita) befäl försvann, har det egentligen varit totalt kaos i Kongos armé. Länder som Uganda och Rwanda kan i princip göra som de vill, genom att stödja diverse lokala miliser och gå in och "stjäla" Kongos råvaror. Coltan är "2000-talets gummi", används i Iphone, Ipads m.m. Det utvinns endast på två platser i världen, i Kongo och i Australien. Ändå är det Rwanda som står för en stor del av exporten, då Rwanda-vänliga miliser kontollerar områden med gruvor i. Officiellt har Rwanda och Uganda dragit sig tillbaka från Kongo, men realiteten talar ett annat språk. Kongos svaga armé har aldrig egentligen lyckats upprätthålla kontroll över landet.
