Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Kul ändå att solipsism alltid mynnar ut i kvant. Och vice versa.

Nu skummade jag lite snabbt men ska absolut lusläsa imorgon då jag har mer tid. Men jag hittade:

"If I am the only thing that exists, and the Universe is My Oyster served on a figmental half-shell, then why cannot I be surrounded by beautiful houris who do nothing but peel me half-naked grapes (or peel me grapes, half-naked, better yet) at a whim?"

Där är vi återigen tillbaka i textförfattaren uppfattning av verkligheten. Han kan inte för sitt liv se hur han någonsin skulle kunna hamna i ett hav av kvinnor som matar honom med druvor. För han har aldrig lärt sig något annat.
Han sätter begränsningen i sina tankar. Det är här jag drar parallellen till law of attraction som har blivit så otroligt populärt på sistone. (Det du tänker, vibrerar osv manifesteras till en verklighet). Du skapar verkligheten genom dina tankar. Det är en naturlag (enligt de som tror på den teorin).
Och om DU skapar din egen verklighet så måste det förr eller senare "interfera" med MIN verklighet. Och det går ju inte riktigt. Ponera att vi båda manifesterar samma V75-vinst tillräckligt hårt tex. Vem vinner?
Och då är vi i solipsism-land igen.

Jaha, isåfall är väl frågan: Finns det överhuvudtaget något som pekar på att detta skulle kunna vara sant?

Nej inte mer än att du tror att det är sant själv? Vad är egentligt sant?
Testa. Utforska.

Bara en sån oerhört simpel sak som att le åt en annan främmande människa på stan och kolla vad som händer av det. Bryt mönster och observera vad som händer.

Så, det är bara någon som har kommit på detta? Tankar utan substans? Lite coola idéer, är det allt?

Vilket mönster?!

Jag har ingen aning. Det var därför jag startade tråden. Men jag tycker det är intressant att diskutera och höra hur andra (om ni finns ) resonerar.

Ett mönster som jag bröt ikväll var att jag log in i en helt främmande tjejs ögon som jag passerade på stan och hon log tillbaka och vinkade till mig. (Något jag nästan aldrig gjort)

Ett annat var att jag för en gångs skull började prata med lirarna på Indiern där jag käkar dagligen. Och hade en kul diskussion om hur otroligt stark de gör sin lamm vindaloo.

Ett tredje var att jag började snacka med städerskan på jobbet och hade en skön diskussion livet.

Inga extraordinära grejor men..


Poängen är att "din verklighet" eller den objektiva verkligheten (det kan vi ju aldrig fastställa) kan böjas förvånansvärt hårt beroende på din interaktion med den. Det är ju iofs den mest självklara saken i världen att det fungerar så. Men jag tror att många av oss har glömt det.

Dina hjärna är det mest kraftfulla och samtidigt det mest förgörande verktyg du har.
Men du kan välja vad du gör med den, genom mental träning.

Alltså, det du skriver nu... betyder att mina svar är dina tankar? Och för mig (som bara existerar i min värld, men inte i din) är dina tankar min egen fantasi?

Fattar du hur extremt korkat detta låter?

Bara för att man inte kan bevisa något, så behöver ju inte det betyda att det obevisbara påståendet stämmer.

Hör här: Finns det Happy Meal på en planet som är 10^23 mil från Jorden (i alla tänkbara riktningar)? [Det ogillas om svaret på något sätt skulle kunna härledas tillbaka till Jorden]

Det går varken i dagsläget att bevisa eller motbevisa. Men frågan är knappast intressant!

Känns som folk som har kunskapsluckor söker sig till religion? Varför inte bara acceptera att vi är människor, varelser som inte kan veta allt och som inte ens kan veta allt som vi har potential för?

Och vad har detta att göra om du är den enda som existerar i "din värld" eller ej?

Att jag säger hej till någon betyder ingenting.

Tror du förväxlar 'att ha trevligt' med att vara upplyst. Du kanske mår skit? Har aldrig hört en vettig människa tro på detta nämligen.

http://www.vk.se/981061/tid-gar-i-sl...ion-for-flugor

Med denna information så borde man konstatera att t.ex olika djur upplever tid olika snabbt där flugan upplever verkligheten i slow motion, om olika djur upplever tid olika snabbt, hur fort går då tiden egentligen? Om inget medvetande finns på plats, hur fort går tiden då? är det människans tidshastighet som gäller? Eller är det "gud" som sätter standarden? Eller är tiden en konstant? Allt har redan hänt och kommer att hända? eller skapas den helt enkelt av dig?

Mycket intressant det här, samma sak bör kunna appliceras på andra saker, hur ser ett träd ut i skogen om ingen finns där att observera det? olika djur/ människor ser olika färger osv, vilka färger/ utseende är det som gäller? vilken färg har trädet om ingen ser det? Tror det måste finnas ett medvetande som "håller ihop allting" kanske är jag själv, eller kanske något övergripande medvetande som skulle kunna benämnas som "gud"..