Hajades sjukdomsberättelse: prostatit [Utbruten tråd/mod]

Det är det här som är så jobbigt med de ytterst få internationella specialistläkare som finns på området - de är egocentriska mytomaner allihop. Toth, Georgiadis och Guercini. Alltid massa konstigt osammanhängande dravel. Typiskt sydeuropeer, de är det alla tre. Jag är också det men kan ändå säga att deras medicinska expertis inte avhjälp den sydeuropeiska macho/mytomanmentaliteten som finns.

Dr Bahn verkar inte vara en snackare men hans behandling verkar vara ineffektiv. Jag har pratat en del med en av Georgiadis grekiska patienter som också har klamydia och nån mer patogen var det, som gick tillbaka till Georgiadis flera gånger men aldrig blev av med bakterierna. Han hade i sin tur kontakt med flera andra patienter och menade att de flesta förvisso blir något bättre, men att ett bot är sällsynt.

Å andra sidan var det med "hans" metod jag botade mig själv - mängder med antibiotika och massage. Det hade dock inte gått om inte dr Toth rensade min sjuka sädesblåsa med injektioner först.

Håller med i vissa delar och håller med i mindre om andra delar. Men vi kan ta den diskussionen i den andra tråden.

Kom på två grejer som du kan prova.

För det första kolla när antibiotikan efter intag peakar i koncentrationen i blodet och ställ in massagen efter den. Läste någonstans att ett par har gjort det med gott resultat. Frågan är om det verkligen påverkar, men det skadar nog inte heller.

För det andra kan det vara bra att samtidigt ta något antiinflammatoriskt som får ner storleken prostatan och tar ner antalet vita blodkroppar så att inflammationen läker ut och antibiotikan lättare kommer åt alla fickor. Finns en studie med vitlök och ett par andra på ett på fyra olika ryska läkemedel. Kommer skriva mer om de ryska läkemedlen i prostatit tråden. Så kanske AHCC, Allicin eller något annat?

Hur går det annars, känner du någon förbättring?

Dagen efter mötet med urologen på Östermalm går jag till en ny vårdcentral där jag bor. Jag får träffa en läkare och förklarar min situation. Jag ber hennes om hjälp om att få träffa en infektionsläkare eller urolog på Huddinge sjukhus. Hon hänvisar mig till Grekland för det var ju där de senaste proverna var tagna. Det kanske blir aktuellt säger jag men jag vill gärna följa upp detta här i Sverige innan. Vi pratar en minut till innan jag reser på mig och tackar för mig.
Ska ge mig nu frågar jag mig själv. Nej, Inte en chans. Jag går vidare till nästa vårdcentral.

Där träffar jag en sympatisk äldre dam som skickar mig med akutremiss till sös och deras urologmottagning. Väl på södersjukhuset så visar det sig att jag inte alls får träffa någon urolog, de hänvisar mig till akuten. Där fick jag vänta i flera timmar. Jag vart lovad att jag skulle få träffa en specialist med så blev det aldrig. Däremot en läkare som var trevlig. Han lyssnade och hade förståelse. Han var mycket intresserad av de undersökningar jag hade gjort innan och kollade på ultraljudsbilder och tidigare bakterieodlingar. Han föreslog att jag skulle läggas in och då skulle de kunna ge mig en spruta med ceftriaxone. Sen IV behandling i ett dygn. Han sa att det skulle göra jätte ont med sprutan. Jag tackade nej till detta. Han fråga om det var så att jag var spruträdd, nej, jag tror inte att en spruta och en dos IV kommer att hjälpa mig förklara jag. Han förklara att IV och sprutan kommer på effektivt sätt skölja ut varenda bakterie i mina urinvägar. Inte en chans att bakterierna överlever sa han. Infektionen sitter i min prostata och sädesblåsor och då behövs en mer långvarig behandling förklarar jag. Jag tackar för han välvilja, och förklarar att mitt syfte varför jag överhuvudtaget kom till sös akuten var för att får träffa en infektionsläkare eller urolog för att diskutera behandling då jag har en komplicerad infektion. Han skrev tillslut ut 10 dagar amoxicillin. Han sa att det va bästa orala antibiotikan för en sån infektion som jag har, att den kommer att bota mig och att jag inte behöver oroa mig. Hans välvilja visste jag kunde stå mig dyrt, att ta för korta kurer gör jag inte igen. Aldrig. Han hade tillbringat 40 minuter med mig. Han gjorde klart för mig att det var unikt att en patient fick så mycket tid. Att jag aldrig skulle få det om jag hamna på infektionsavdelningen eller hos urologen hos dom. Jag skulle höra av mig efter 5 dagar om det inte hade blivit bättre. Fick även lämna urinodling som jag senare fick reda på att det aldrig skickde iväg för odling.

Dagen efter så gick jag och min fru till SESAM-mottagningen. Där får vi båda lämna prover då vi tidigare testats positiva för klamydia. Jag får en prostatamassage och venereologen kollar med mikroskåp på prostatasekretet. Hon ser inga tecken på klamydia. En vecka senare för vi båda svaret att det är negativt. Men att vi ska få komma dit igen för utredning. Några dagar senare går jag till vårdcentralen igen. Jag tigger till mig fyra veckor Cedax.

Jag blir i samma veva erbjuden att påbörja behandlingen i Grekland men väljer att skjuta på det. Anledningen var att jag ville kunna köra minst fem veckors sammanhängande behandling.

Förra veckan åkte vi till Rom för att besöka Guercini då jag var nyfiken på hans behandlingsmetod. I och med att vi boka biljetterna så nära inpå så blev det kanske lite onödigt dyrt med flygbiljetterna. Vi hitta ett B&B för 450 kr natten nära stationen Termini som va riktigt bra. På vägen till kliniken så gick vi förbi en stor park. Där bryter jag ihop och börjar gråta, tårarna vill inte sluta och jag känner en enorm förtvivlan. Min fru tröstar mig som så många gånger tidigare. Det ordnar sig, det kommer bli bra. Jag känner mig som ett litet barn. Orden nådde inte in den gången. Måste tänka klart intalar jag mig själv, måste behålla fokus. Se möjligheterna. Här är jag i Italien, Rom, och håller på bryta ihop. So what. Gör jag det så gör jag det. Det får blir som det blir.

Jag frågade mig själv vad i detta nu är det som är värst. Kunde snabbt konstatera att det inte var fysisk smärta den här gången. Det är alla tankar som får mig att lida. Alla tänk om, alla scenarion som går tjäpprätt i skallen min. Rädsla för det okända, jag har fan ingen aning om vad som kommer hända. Sen kommer den där känslan av besvikelse. Känslan att vara övergiven.

Kanske har allt det här ändå ett "högre syfte" tänker jag. Att jag kommer se tillbaka på det här i framtiden och tacka för det. Att det fick mig att se de viktiga i livet. Att ändra kurs. Det är lätt att döma något som bra eller dåligt i stunden men som senare visar sig vara helt tvärt om.. Kanske är det precis det här jag behöver intalar jag mig själv. Sen dyker en annan tanke upp, kanske är det meningen att jag ska jag skola om till läkare som jag alltid velat bli. Skulle vara fantastiskt att få hjälpa andra människor tänker jag..

Väl inne hos doktorn så undersökte han prostatan och hittade till min förvåning en cysta i den. När han sa ordet cysta så vek sig bena på mig. Jag började skaka i kroppen, med ultraljudstången där bak.
Den är 16x9 mm. En så kallad uricular cyst. Jag får förklarat att placeringen på den är en indikation på att jag haft den sen födseln. Formen på den är som ett päron, som också indikerade att den var från födseln. Jag fråga om det fanns en chans att den va infekterad. Nej, det va inte troligt med tanke på hur tunna cystväggarna såg ut.

Annars så blev han inte så förvånad över förkalkningarna. Han visade med ultraljudet hur förkalkningarna omringade infektionscentrum. Dit in når inte oral antibiotika förklara han.
Jag fick även prostatamassage, han topsade på det som kom ut för att kunna lämna prov för odling och PCR-dna test. Blir spännande att se om det visar något. Sädesblåsorna glömde ”vi” bort att kolla, men han sa efteråt att de var inflammerade. Några bilder på på sädesblåsorna tog han inte. Men flera på prostatan. Efter undersökningen hade vi en lång diskussion. Denna gång så spelade jag in allt. Han prata mycket om vikten av att behandla inflammationen som uppstått och skrev ut en hel drös med prylar för det.
Vi diskuterade även val av antibiotika för injektionerna samt själva genomförandet. Han kör med 10 dagars mellanrum med totalt tre stycken injektioner. Jag fråga om det gick att täta på intervallen och ta fler injektioner, men de va enligt honom ingen ide då antibiotikan stannade kvar i prostatan med höga koncentrationer i 10 dagar. Detta enl. den forskning han bedrivit i slutet 90-talet.
Han föreslog gentamicin som antibiotika, men den har e-colin visat sig ha resistent mot så vi kom överens att den inte passa bra då risk fanns att selektera fram dessa. Detsamma gällde kinoloner. Rifampincin och azithromycin föreslog han, jag föreslog någon karbapaner. Men det verkade han inte tycka vara en bra ide. Jag glömde fråga om cephalosporiner, det tror jag också skulle kunna funka. Vi kom aldrig i mål med den diskussionen. Vårt samtal gled över på oral antibiotika.
Jag berättar att jag bara fått för korta antibiotika kurer i Sverige med antibiotika som inte ens penetrerar prostatan i tillräcklig utsträckning. Jag berättar att jag vill köra en lång kur innan jag är redo för injektioner, men han vill inte skriva ut mer än 10 dagar och hänvisar till att det är så mycket biverkningar. Jag fick 10 dagar azithromycin samt 10 dagar prulifloxacin utskrivet.
Frugan frågade hur många som vart botade av denna metod. Guercini kunde inte ge en procentenhet annat än att det är en mycket effektiv behandlingsmetod då man uppnår en extremt hög koncentration av antibiotika i prostata samt att det går att infiltrera sädesblåsorna dit oral antibiotika sällan når. Ang biverkningar så nämndes bara att man kunde få blod i spermat de första gångerna man hade utlösning efter injektionstillfället.

Allt som allt så vart det ett givande möte. Blir till att försöka få tillbaka via försäkringskassan.
Vi skulle hålla kontakten via mail.

Efter mötet med Guercini så funderar jag på en behandlingsplan. Hur jag än vrider och vänder på det får jag inte ihop det. Sitter senare på en underbar restaurang med min fru och äter pizza. Fast knappt närvarande, sämsta sällskapet man kan tänka sig. Kommer där på mig själv att så här har det nog varit den senaste tiden med min närvaro. Det ska det bli ändring på lovar jag mig själv, måste ge utrymme för annat i livet också. Livet ska levas, inte överlevas.

Kan bara konstatera att situationen är mycket komplicerad.

Dagen efter besöket tar jag med mig receptet för att hämta ut medicinen jag fick utskriven.
Jag hämtar ut sammanlagt 6 veckor av prulifloxacinet. Ett paket prulifloxacin med 10 tabletter betalar jag 20 euro för. Ett paket med 3x500 mg azitrhomycin betalar jag 6 euro för, köper 10 paket av denna. Ett fåtal apotek som jag besöker är noga med att få titta på receptet, medan andra apotek ger ut det jag vill utan recept. Handlar även med mig Doxycycline, betalar 4 euro/paket med 10 tabletter i varje.
Hade nog kunnat få med mig ett ton mediciner på det receptet jag hade velat, kan konstatera att deras apoteksmodell inte riktigt fungerar som den svenska

När jag kom hem från Italien började jag äta Cedax, detta för att inte förvärra situationen ytterligare. Samt att denna skulle kunna vara effektiv mot e-colin. Någon dag efter kurens start började jag massera prostatan och sädesblåsorna. Lite osäker kring dosen och börjar med 1x400mg/dag. Börjar även äta Uro-vaxom som jag beställt på goldpharma någon vecka innan. Har även införskaffat material och tillverka egna allicinsuppar. Doserar ca 360 mg allicin/supp.

Tre dagar efter att jag börjat med massagen märker jag att jag att det kommer ut vita flyttningar då jag kramar penisen. När jag kissar morgonen därpå svider det till ordentligt i penisen. Känns som jag håller på en urinvägsinfektion. Vad har jag nu satt igång tänker jag.

Samma dag har tid till venereologen på sesammottagningen. Nu får jag träffa en annan venereolog. Han undrar varför jag är där. Jag drar min historia lite kort och säger att jag har en komplicerad infektion samt att jag testats positiv för klamydia utomlands. Han säger att han inte kan hjälpa mig med e-colin, det är en urologsak, vi sysslar bara med könssjukdomar.
Den problematiken är jag mycket medveten om. Och jag har varit hos en massa urologer och ingen kan hjälpa mig. De urologer jag träffat sysslar inte med könssjukdomar samt att deras kompetens gällande infektioner inte har gagnat mig säger jag. Han erkänner problematiken och säger att jag har hamnat i en svår situation. Men att jag måste respektera att han är specialist på sitt område.

Han säger sedan att inte är sannolikt att jag har klamydia då deras PCR-dna visar negativt. Jag har en infektion upprepar jag. Han förklarar att deras prover är nästintill hundraprocentiga. Jo men, ger detta prov utslag för klamydians alla olika faser i dess livscykel? Jag får inget direkt svar. Jag förklarar min ståndpunkt och att mycket tyder på att jag gått med denna klamydiainfektion länge. Han säger då den borde ha läkt ut av sig själv, det gör 80% av infektionerna. Kanske är det så att jag och min partner har bollat den emellan oss? Varför har jag antikroppar mot klamydian? Det kan man ha efter en infektion säger han, jo men borde inte dessa antikroppar försvinna efter ett tag? Inget svar på det heller. Både jag och min fru visar tecken på infektion säger jag.

Jag nämner att jag har vita flytningar. Han ber att få undersöka mig. Han topsar ollonet, tyvärr är det helt ”rent” där. Jag ber om att få försöka och lyckas krama ut en stor seg vit droppe. Halleluja! Han samlar upp den vita flytningen och kollar på den i sitt mikroskop. Du har en infektion säger han. Flytningen innehåller massor med vita blodkroppar (och något annat som jag inte minns vad det hette som tyder att jag gått med detta länge). Han kan även se bakterier i flytningen, men inte vad det är för någon bakterie.

Jag förklarar att infektionen kommer sprida sig till mina urinvägar igen. Han säger, den har redan spridit sig till dina urinvägar. Ja, då är det är bara en tidsfråga innan de går upp i njurarna säger jag.

Snälla jag ber dig, hjälp mig. Hur jag än försöker så får jag ingen hjälp förklarar jag.
Måste jag vara döende för att nån ska förstå? Jag går runt med en infektion, som du nu också kan se. Jag har varit både i Grekland och Italien för att samla bevis på att jag är sjuk.
Jag tror han uppfattar vilken situation jag sitter i. Han säger att jag måste till ett universitetssjukhus då detta är komplicerat, inget privata eller enskilda urologer kommer kunna hjälpa mig med. Det är ju det jag har sagt i flera månader utan att få något nämnvärt gehör säger jag. De remisser som skickats till Huddinge sjukhus och Södersjukhuset har kommit tillbaka med vändande post informerar jag honom. Han lyssnar. Han säger att han ska skriva remiss till både infektion och urologavdelningen på Huddinge. Chansen är dock stor att det inte vill ta emot dig men då ringer jag och pratar med dom säger han. Ja, kan inte du hjälpa mig så kan nog ingen i detta land göra det. Innan jag går därifrån så får jag lämna nya prover.

Har oxå gjort samma sväng till Italien och jag kan inte fatta att deras recept funkar som dom gör jag fick utskrivet clonazepam doppar för att slappna av musklerna och jag kunde gå från apotek till apotek och hämta ut i princip oändliga mängder om jag velat! Men tog bara tre dubbelt uttag för man ska ju flyga hem med det sen..

För dom som inte vet hur receptet ser ut så kan jag förklara att det inte finns någon skriven mängd i milligram du får ta ut utan bara vilken medicin och direktiv hur du som patient ska ta medicinen och ingen streckkod finns och dom stämplar inte det efter uttag

Tycker du ska följa SKOJANS exempel och rikta in dig på att behandla sädesblåsorna med injektioner och sedan lång kur med massage för prostatan! Jag fick ju svar på vad jag led av och även resistens bedömning men det har inte hjälpt mig eftersom jag inte haft pengar för att behandla sädesblåsorna hos guercini jag fick inte ens tillbaka dom pengar jag lånat till undersökningen och medicinerna av F kassan..

Efter besöket hos venereologen så fundera jag på hur jag ska öka mina chanser att få träffa någon speciallist och göra en ordentlig utredning. Jag måste få en infektionsläkare och en urolog att sammanstråla och prata ihop sig gällande mitt ärende.

Jag ringer morsan som jobbar inom vården. Frågar henne hur det funkar med journaler och så då jag sprungit runt som jag gjort. Om det är så att de ser varandras journaler. Nej, det gör dom inte enligt henne. Då måste de be dig om lov först.

Jag går till en ny vårdcentral efter besöket hos venereologen. På vägen dit så slår det mig att jag tillbringar hela min semester att jaga hjälp. Han skriver ut mera cedax och doxyferm. Han lovar skicka ut remisser, bla till sankt göran dit det bara är en veckas väntetid. Morsan påminner mig om att ringa och jaga läkarna så att de verkligen skickar iväg remisseran och det omgående.

Jag ringer vårdcentralen som skrev ut 4 veckor cedax, jag lämnade ett urinprov där senast som jag preppade med sperma. Den läkaren lovade att det skulle göra en förlängd odling för att se om de kunde hitta någon bakterie. En odling på 5-10 dagar. Distriktssköterskan som jag pratar med informerar mig att det inte hittat något i provet. Kan du se hur länge de odlade på det? Nej, men det är väl standard säger hon. När skickade ni iväg den och när kom den tillbaka. Provet skickades den 23 juli och kom tillbaka den 24 juli. Herregud tänker jag, varför gör du så här mot mig? Vill du testa min envishet eller? Jag informerar att jag har flytningar, att det konstaterats att jag har en infektion och jag får ingen hjälp, vad ska jag göra? Hon säger, jag kan ju se att du har multiresistenta bakterier så det finns inget att göra i ditt fall. Det är ingen ide att du kommer hit och söker hjälp i vart fall. Kan du se om läkaren skickat remiss. Ja, det har hon. Tack och hej.

Både Huddingesjukhus och Södersjukhuset har hänvisat mig till Liljeholmens urologmottagning, och de har haft semesterstängt i en månad. Men nu har det öppnat igen. Jag ringer dit.
Jag frågar om de fått min remiss. Tyvärr så kunde de inte se det. Det har kommit in massor av remisser under sommaren så det kan ta lite tid att sortera upp allt. Okej, min infektion väntar inte informerar jag. De lova att höra av sig inom någon vecka eller två.

Ringer tillbaka till Liljeholmens urologmottagning dagen därpå och lyssnar hur det går. Jodå. Vi har fått in din remiss. Men du måste vidare till en infektionsläkare. Kan ni skriva remiss på det? Hon ska prata med läkaren lovar att hon ska höra av sig samma eftermiddag. Hon ringde aldrig upp.

Idag ringde jag till urologen på Liljeholmen igen och undrar varför de aldrig hörde av sig. Jag prata med samma sköterska som i fredags. Nu säger hon att de inte fått någon remiss och att det är ca 4 månaders väntetid till dom. Konstigt säger jag då du i fredags hade remiss. Samt att södersjukhuset och Huddinge har vidarebefordrat sina remisser till er. Jag förklarar läget igen och ber henne att de skickar vidare mig till Huddinge. Hon vill avsluta samtalet och hänvisar att de har telefontid nu och andra patienter som ringer. Hon är mycket stressad. Hon lovar att ringa upp innan dagens slut. Är återigen helt paff på denna mottagning och deras bemötande. Undrar vad oddsen är att hon ringer tillbaka till mig? Sämre odds än 7-1 resultatet mellan Tyskland-Brasilien i VM?

Efter samtalet ringer jag till vårdcentralen som skrev ut två veckors cedax. Jag fråga sköterskan om läkaren har skickat ut de remisser som vi kom överens om. Nej läkaren har inte hunnit den än, han har varit ledig. Pust och suck.

Tålamod, tålamod, tålamod. Ge inte upp. Envishet vinner i längden.

Jag pinnar iväg till vårdcentralen som skrev ut 4 veckor cedax och lovade förlängd odling. Nu är jag förbannad. Riktigt förbannad och less. Sen jag vart sjuk har jag träffat 6 läkare bara på den vårdcentralen. Idag får jag träffar en ny läkare som ger mig 45 minuter av sin tid. Han noterar allt vi pratar om. Tar kopior på alla journaler inkl. de utländskas. Han tycker det inte alls är konstigt att jag inte fått rätt hjälp, då detta är så komplicerat. Även han säger att i det här ärendet så måste ju en infektionsläkare och en urolog sätta sig ned tillsammans för att utreda och behandla dig. Exakt! Det är precis det jag vill. Han ringer infektionskliniken men kommer inte fram. Han säger att han ska skicka över alla papper till dom med remiss. Bra! Äntligen börjar det hända något. Han lovar att höra av sig på eftermiddagen och berätta hur det gått, hans ord litar jag på. Fast klockan är nu snart halv fyra och än så är telefonen knäpptyst..

Tack för tipsen. Jo, strålen är bättre. Smärtan i prostatan har gått ned!

Annars hade ett uppehåll igår med massagen sedan jag jag var nära att svimma i förrgår under massagen. Sädesblåsorna gör så förbannat ont att trycka på, och svullna är dom.
Den ena sädesblåsan har som en plommonstor vätskefylld boll som guppar runt när jag trycker på den. Ändå så kommer det knappt ut något när jag får utlösning. Jag tror jag kommer åka på att punktera båda sädesblåsor och dränera ut innehållet alternativt att jag får injicera antibiotika i dom båda.

Har även undersökt sperman några gånger. Den är gul och rinnig. Kommer väldigt lite. Är lite smuts i sperman också. I sperman ser jag även ultratunna små röda trådar. Ser en 10-15 st eller så. Vad i helvete är dessa trådar kan man fråga sig? Blod är det då inte. Och något ludd är det inte heller från kallingarna som en urolog sa till mig. Jag har fotograferat med mobilen där de syns ganska tydligt.
Ser exakt ut som det trådar jag hade i avföring och urin som jag sökte hjälp för på Huddinge infektionsklinik, men inte fick någon hjälp. Det här bara måste ha med infektionen att göra. Jag undrar vad det är för skit jag fått i Indien.. Börjar bli smått orolig nu..

Ang Ahcc så måste jag lägga till det i mitt protokoll. Allt som stärker immunförsvaret är välkommet.
Min uppfattning är att Ryssland har en liten annan syn på prostatit än i Sverige. Jag får intrycket att man behandlar både immunsystem och infektionen på en och samma gång. Samt att de förespråkar massage av prostatan som en del av terapin samt även sjukgymnastik.