Citat:
Ursprungligen postat av
-Info-
Vad som är "hat" för en person ses som "kritik" av en annan person.
Det ironiska är att Julia Casars tonfall (och mycket av det man hittar i andra alternativmedier) knappast skiljer sig från den mycket hätska tonen på kultursidor och bland krönikörer i gammelmedia där meningsmotsåndare regelbundet demoniseras, tilldelas epitet och uppmanas att hålla käften. Och då har vi inte ens nämnt hur journalisterna och deras kompisar uppför sig på Twitter.
Vad är egentligen skillnaden mellan att kalla folk gubbslem, islamofober och rasister jämfört med batikhäxor, oikofober och landsförrädare? Man kan utan problem hävda att rasist är det värsta av de anklagelserna på grund av alla de konnotationer det har i svensk debatt; det är ungefär som att bli kallad pedofil.
Vad gäller Julia Caesar så skriver hon fortfarande som en journalist, det vill säga välförmulerat och hårdvinklat. Men återigen: hur skiljer det sig från den extremt tendentiösa journalistik man hittar i gammelmedia? Orrenius och Hamrud är själva två utmärkta exempel i genren, med han som finjournalisten och hon som smutsjobbaren.
Citat:
Intressant är att de även definierat om ordet "makthavare". Från och med igår så innefattar det visst även sjuka gamla tanter över 70 år som bloggar från en stuga i skogen.
Det är ännu ett exempel på deras orwellska gummidefinitioner. Kontentan blir att de alltid har rätt, eller snarare ger sig själv rätt.