Citat:
Ursprungligen postat av
Reviews
Det är i grunden sunt att reflektera, analysera och ifrågasätta. Men när det börjar gränsa till en sport att gå emot strömmen så handlar det mycket riktigt om något annat; möjligen som en färgklick till en i övrigt grå vardag? Drivs man däremot som skribent av en uppriktig vilja att förstå, resulterar också ofta den äktheten i ett givande meningsutbyte där båda parter är beredda att överge en tidigare övertygelse, i smått som i stort.
Sedan får man väl ta i beaktning att ett annorlunda tankesätt kan ge upphov till speciella resonemang.
De mest uppenbara självklarheter i det här fallet torde vara DNA-spår samt ett flertal vittnesiakttagelser under dagen. FUP´en är gedigen och visar att utredarna inte har lämnat mycket åt slumpen.
Mycket bra reflektioner och jag har frågat det samma, dock mer riktat till person i tråden - och det raderades naturligtvis. Vad är drivkraften till alla dessa inlägg?
Jag undrar givetvis eftersom det inte ter sig sunt - sunt utifrån att det är hatiskt, det är överdrivet, det är en fixation av sällan skådat slag: det är med andra ord inte normalt. Det är näbbigt, det är motvalls och det är angrepp som förstör pågående dialoger.
Det är inte en vilja att granska för säkerhet, för positiv förändring/förbättring.
Just detta är grundläggande - att se om en debatt är sund, kreativ och för tråden framåt. Vid ett sammanträde, ett APT, en förhandling skulle en ledande person gå in och göra 'time out' när det skenar och föra dialogen i rätt riktning igen. Man göder inte det paranoida, det hatiska, det som inte är kreativt. Här ser man det fria ordet in absurdum - i sin värsta variant.
Detta rättsfall har många intressanta vinklar då det är ett stort, komplicerat indiciemål. Det handlar om ett stort eftersök med många aktörer i flera dagar. Redan innan hon hittas är ett enormt stort antal människor engagerade med stor mediabevakning.
Det är polisens MSO, det är flera brottsplatsundersökningar, det är DNA, juridik och det övergår även till psykologi via mordets udda karaktär.
Det är ett mord som berör via att det är en ung flicka, i en normal miljö som vid en normal tidpunkt på dagen vill åka hem till sin trygga miljö. När hon berövas detta kommer mordet in i vardagsrummet och väcker tankar och känslor.
De som arbetar med förundersökningen har gjort ett enormt bra arbete - det är svårt men det är gediget. De har lyckats täppa till FU på ett strålande sätt då det fanns ett uppenbart behov av att skydda FU. Fortsättningsvis var det en mycket bra sakframställan och slutplädering av åklagaren och ett målsägarbiträde som föredömligt företrädde familjen:
En familj som utsatts för värsta tänkbara men som hånas av personer i denna tråd. Vad skulle Lisa tycka om att hennes älskade pappa omtalas i vedervärdiga termer? Man kränker inte bara familjen:
Man kränker offret.