Citat:
Ursprungligen postat av
X-pert
Lägg till det att bilen sedan är plastad och klar för den slutliga transporten som aldrig blev av.
Ja, det fullständigar bilden av en planerande NB som lagt sig vinn om framförhållning med siktet inställt på en slutmanöver - som emellertid polisen och MPS snabbt och eftertryckligt blåste honom på.
Citat:
Ursprungligen postat av X-pert
Joggerskans utpekande har framställts som svajigt. Så är ju inte fallet. Riktigt snabbt kunde hon para ihop en 2D-bild (foto) med vad hon som hastigast såg i 3D (verkligheten). I rätten när hon skulle para ihop 3D med 3D högg hon direkt, som en iller. Detta är inte belyst nån stans vad jag kunnat se. För att kunna känna igen i 2D någon man sett i 3D förutsätter antingen att man sett ifrån samma vinkel som bilden är tagen. Eller nästan, varvid viss processning måste äga rum undermedvetet. 3D till 3D-matchning har bättre förutsättningar att ske omedelbart.
Ja, hon högg som en iller – utan minsta tvekan:
Ja, jo, men det är han. – Jag trodde faktiskt inte jag skulle känna igen honom, för det var svårt på bilderna. – 3D till 3D.
Åklagaren lyfter också i sin inlaga till HR (aktbil. 11) fram hennes starka och tydliga vittnesmål samt påpekar att TR inte beaktat att NB måste ha passerat platsen vid samma tidpunkt som joggerskan stoppats. Här kan vidare nämnas att det finns två viktiga hållpunkter betr. tiden: dels hade joggerskan varit sen till en tidsbestämd middag, och dels finns kameraövervakning samt kvittobevis på att NB 19:21:38 betalat med kort hos Handlar´n. Att det skulle ha varit en snarlik man som joggerskan stött på och som hon vid första anblicken uppfattat vara en av de män som jobbat vid silon hon tidigare under dagen klättrat upp i, ter sig svårfunnet. Lägg därtill övriga ”omständigheter”, dvs det som förenar den nedlagda kopplingsstationen med det gamla mjölkrummet: litet hus, avskilt och oanvänt utrymme med omedelbar närhet till allmän väg, toalett, gamla lampkupor (”spermaskålar”), rör/handtag, ett långt snöre (som synes ha skurits bort från en fästanordning, för att sedan snörbitarna/det oanvända vita snöret, fått ligga kvar där det råkat hamna), möjlighet till tänjbart alibi (tankning/inköp/plåtarbete) samt – inte minst – ett utvalt offer med långt blont hår som skulle lockas över en väg innan fällan obönhörligt slog igen. Även fotokonfrontationen (där joggerskan ansåg den förevisade bilden av NB vara mest lik mannen vid kopplingsstationen) pekar i samma entydiga riktning:
Ja, jo, men det är han.
TR:s bevisvärdering i detta avsnitt var pinsamt undermålig men HR kommer med all säkerhet att tillmäta joggerskans vittnesmål ett betydligt större bevisvärde. Vittnesmålet företer alla tecken på att inte vara det minsta tillrättalagt vilket bl.a. kan utläsas av vittnets fortsatta osäkerhet betr. den parkerade bilen samt i övrigt vittnets resonemang kring de bilder hon tidigare förevisats.