Citat:
Ursprungligen postat av
XeniaOnatopp
Men, hur kommer det sig att varje gång åklagarens Wenner väljer mellan rationellt och irrationellt beteende så är det alltid till NB:s nackdel?
Om han dök upp bakom kaféet hade Lisa aldrig följt med till ladan.
Hon skulle ha startat mopeden bakom kaféet och kört iväg, inte rullat fram den. En rullning kan iaf inte ha ingått i NB:s plan.
Jag vet inte riktigt vad du syftar på när det gäller åklagaren. Du vet sen tidigare att jag menar att en person som begått ett grovt brott (planerat eller ej) och beslutar sig för att försöka dölja spåren pga stress fungerar sämre kognitivt än normalt och därför kan förväntas blanda rationella beslut (utifrån sina egna intressen) med dåliga dito. Man kan också av okunskap göra saker som är dåligt, t ex lämna spår fast man är övertygad om att man vidtagit åtgärder för att inte göra det.
Med "rulla" menar jag att hon kan ha startat motorn och sakta åkt fram mot vägen. Där väntar en NB som står och gestikulerar: "Hallå jag behöver hjälp" Såvitt jag förstår vittnesuppgifterna så kan hans bil ha stått parkerad nära där hon kommer med mopeden. Lisa stannar och kliver av.
Det är klart att invändningar om sannolikhet kan riktas mot alla scenarion här. Men jag förstår inte riktigt hur du tänker när du föreställer dig en "bekant" till Lisa som dyker upp som gubben i lådan och ber henne följa med bort till ladan för att... Ja vadå? Varför skulle hon göra det?
Ingen av dessa scenarion är orimliga. Allraminst med tanke på att ett liknande försök verkar ha gjorts av gärningsmannen dagen innan. Jag tror han behövde få henne i relativ närhet till ladan - sen har han agerat. Jag tror som sagt inte att det var detaljplanerat, det handlar sannolikt mer om att ett för honom gynnsamt tillfälle uppenbarar sig när han (för vilken gång i ordningen?) stryker runt eller kör runt i förhoppningen att hitta en ung (och blond?) söt flicka. Jag vet inte ens vad han tänkte sig att göra. Kanske är inte ens snaran förberedd, utan något han tillgriper i våldsam vrede över att saker och ting inte går som han tänkt sig. Det kan hända att hela händelseutvecklingen inte är förutsedd av honom. Det kan göra det psykologiskt lättare för honom att avskärma sig från brottet efteråt och konsekvent neka till allting - även den för honom meningslösa och rentav skadliga lögnen att han inte haft någon som helst beröring med henne.
Det som också talar emot noggrann planering är risken för upptäckt. Bilar passerar regelbundet här och det bor människor strax intill. Hela planen hade kunnat omintetgöras på ett ögonblick. Jag tror inte det här är någon iskall Ted Bundy-typ, utan en människa som följde starka impulser utan stor tanke på konsekvenserna där och då. Eventuellt med ett resultat han inte fullt ut tänkt sig. När det skedda är ett faktum vaknar han till från sitt kanske halvt transartade tillstånd (
Den underliga känslan Adriana fick av honom är ett klart indicium på att så kan ha varit fallet) och paniken kommer: Han måste försöka dölja spåren av det som hänt och som hände så snabbt.