Citat:
Jag håller inte med om att joggerskans utpekande skulle vara en svag del i bevisningen, tvärtom - det är starkt och trovärdigt.
Det är en mycket svag del av hela bevisningen, Adrianas utpekande. Lite märkligt att HR tog fasta på den när inte TR gjorde det. Kom ihåg att hon beskrivit en helt annan bil än NB:s och att hennes minnesbild kunnat påverkas av media och all uppståndelse.
Det är en svag länk till åklagarens hela teoribygge och kan man slå hål på den biten, finns det ingenting som kopplar NB till någonting före Lisas död.
Griftefridsspåret hänger mycket på att det inte var NB som stoppade joggerskan.
Edit: Dags att analysera den där cigarettfimpen som hittades vid kopplingsstationen
Det är en svag länk till åklagarens hela teoribygge och kan man slå hål på den biten, finns det ingenting som kopplar NB till någonting före Lisas död.
Griftefridsspåret hänger mycket på att det inte var NB som stoppade joggerskan.
Edit: Dags att analysera den där cigarettfimpen som hittades vid kopplingsstationen
Citerar vad jag tidigare skrev om det.
Citat:
Ursprungligen postat av xerxesx
Jag skulle vilja säga att minnet fungerar som så att det direkt efter en hotfull händelse kan vara svårt att få ordning på minnesbilderna av det inträffade. När hjärnans alarmsystem varnar för hot i en situation som uppfattas som hotfull så drabbas personen oftast av ett starkt stresspåslag. Överlevnadsinstinkten är det första som slår till vid en skrämmande händelse. Vid ett senare skede så bearbetas oftast tankar och känslor kring det inträffade. Minnet av det upplevda hotet har ofta "svetsat sig fast", d.v.s minnesbilderna av en person som upplevts som ett hot kan vara väldigt tydliga och starka. På samma sätt som minnena av hotet förstärks så kan man säga att minnena av detaljer i omgivningen försvagas. Med det vill jag ha sagt att vittnet är trovärdigt, det hon minns av händelsen är det relevanta d.v.s det upplevda hotet av mannen som stoppade henne, en tydlig minnesbild av den personen.
Jag skulle vilja säga att minnet fungerar som så att det direkt efter en hotfull händelse kan vara svårt att få ordning på minnesbilderna av det inträffade. När hjärnans alarmsystem varnar för hot i en situation som uppfattas som hotfull så drabbas personen oftast av ett starkt stresspåslag. Överlevnadsinstinkten är det första som slår till vid en skrämmande händelse. Vid ett senare skede så bearbetas oftast tankar och känslor kring det inträffade. Minnet av det upplevda hotet har ofta "svetsat sig fast", d.v.s minnesbilderna av en person som upplevts som ett hot kan vara väldigt tydliga och starka. På samma sätt som minnena av hotet förstärks så kan man säga att minnena av detaljer i omgivningen försvagas. Med det vill jag ha sagt att vittnet är trovärdigt, det hon minns av händelsen är det relevanta d.v.s det upplevda hotet av mannen som stoppade henne, en tydlig minnesbild av den personen.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
