Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det här skriver jag under på när som helst. Det är så vi enskilda individer kan göra något. Alla läser inte allt de kommer över på detta område som vi i den här tråden. Om man kan upplysa den oupplyste lite är mycket vunnet. Jag har länge varit helt öppen med vad jag tycker om det pågående vansinnet vilket gjort att folk på jobbet aktat sig för att ta upp... ja... låt oss säga "invandringsrelaterade utmaningar". Det senaste året, dvs 2016 då alltså, har detta dock så sakteliga förändrats. Folk har börjat ta upp artiklar som belyser t ex bränder, våldsbrott, assistansfusk osv för det verkar som om de vill veta mer om det än de kunnat läsa i tidningen. De vet att jag oftast har koll, om inte på namngiven GM så i alla fall i stora drag, och med mer information som de fått sig till livs. Det är inte svårt om man frekventerar en del trådar på FB t ex.

Man slås av hur lite folk vet. De vet vad som är fel, men bara toppen på isberget. När man fyller på blir de än mer upprörda. -Hur kan det vara så här?!

Muller i folkdjupet är det viktigaste vapnet i att ta tillbaka vårt land från "eliten".

Jag får samtidigt be att tacka skribenterna i tråden för väldigt givande läsning, speciellt de senaste veckorna. Jag blir inte riktigt klok på vad Polu är för någon. Först tänkte jag att här har vi en journalist som vill förstå sin samtid men inte genom att prata med kollegorna (eftersom det blir en oxymoron) men nu tror jag mer på en av alla de medborgare som slutligen tröttnat och sökt sig till nya informationskällor. Välkommen helt oavsett. Kul att du hittade tråden.

Precis! De måste visas som de narrar de är. Och det fina är att de själva kommer att göra sig till narrar om de offentligt ställs inför fakta.

Det är inte som jag säger emot mig själv men det kanske låter så eftersom det hela handlar om en paradox. Jag ska förklara.

Jag har högst ofrivilligt tvingats till närkamp med ”etablissemanget” för att hjälpa en anhörig (med vård och omsorg). Där har jag funnit människor som det är fullständigt omöjligt att resonera med. Exakt samma mekanismer har jag funnit när det gäller att resonera kring mångkulturen.

Jag har kommit fram till en förklaringsmodell med tre villkor:

1. En person som är faktaresistent och har ett uppblåst ego utan motsvarighet i verklig kompetens.
   
   
2. Denne person tar allt motstånd som bevis på att motståndaren inte förstår och blåser därmed upp sitt ego ytterligare.
   
   
3. Personen undviker alla sakfrågor och tar gärna till känsloargument och personangrepp i sin argumentation.

Detta skapar en omöjlig situation eftersom all fakta som framförs bara skapar djupare motsättningar. Detta är paradoxen eller rundgången.

Det går alltså inte att argumentera med dessa människor. Då återstår bara att få omvärlden att se narrarna. När det blir tydligt faller också all deras makt.

”Narrativet om narrarna som avskaffade sig själva” låter bra tycker jag

Jag brukar åhöra "Granskning Sverige" lite då och då. Kan inte minnas att någon journalist någonsin tidigare tagit sig tid att lyssna och t.o.m. hålla med i vissa spörsmål. I detta fall ringer Erik Johansson till DN-journalisten Anders Bolling, de diskuterar källkritik, Putin m.m.

En oerhört hörvärd historia detta och jag kan verkligen rekommendera att Ni offrar 30 minuter av er dyrbara tid.

https://www.youtube.com/watch?v=i9ZvlHPCILA

Är denne Anders Bolling ett undantag eller har DN bytt strategi frågar jag mig förvånat. D.v.s. har de vid redaktionsbordet beslutat att nu ska vi bemöta belackarna med debatt, "vi vet ju bäst och således har vi inget att förlora".

Kan säga att det gick sådär för Bolling. Den påläste Erik Johansson bollade med Bolling och taktiken kanske återigen måste omprövas.

Edti: Upptäckte i efterhand att inslaget ifråga var från december, d.v.s nästan gammal skåpmat. Dock fortsatt lyssningsvärt för de som inte redan hört det.

Nja igen:

Mediernas ställning likväl som politikerns ställning är mer likt sagan om kejsaren utan kläder.

Den yttersta makten kan bibehålla makten så länge alla andra inte skrattar åt de uppenbara bristerna i kompetens, logik, fakta eller sanningar.

Att så många håller så tyst beror på att de är starkt beroende av den yttersta makten för sin position i samhället. De vill inte ifrågasätta då svaret blir att de blir förlöjligade. Helt nakna.

Bara de som inget har att förlora vågar idag ifrågasätta. Din lista i min version blir allmängiltig för både personer och organisationer:

1. Har makt utan motsvarighet i verklig kompetens.
   
   
2. Tar allt motstånd eller ifrågasättande som bevis på att motståndaren försöker utmana makten och blåser därmed upp sitt ego ytterligare.
   
   
3. Undviker därför alla sakfrågor, är faktaresistent och tar gärna till känsloargument och personangrepp i sin argumentation.

DET HANDLAR OM MAKT!

Det är därför kontraproduktivt att argumentera med dem då de då fortfarande tar del och är en del av makten.
I mediernas fall tredje statsmakten. En odemokratisk institution som måste "kläs av"

Edit:
Det är därför enklare att behålla absoluta makten genom att ha inkompetenta chefer/politiker som kämpar för att behålla sin del av makten än kompetenta chefer/politiker som faktiskt kan utmana makten utifrån saklighet.

Grym intervju. Grym. Johansson gör ju piruetter kring Bolling...Tack för tipset!

Enligt Peter Harold ledde Granskning Sveriges intervju (och kritik) till att Harold skickade öppna brev till såväl GS som Bolling. Och Bolling svarade sålunda:



Herr Bolling kanske inte är något undantag direkt, om han bara är öppen och uppriktig om samtalet inte spelas in och inte kan höras av husse.

https://peterharold.wordpress.com/20...kning-sverige/

Samma sak här. Och man är knappast ensam om att läsa det där som en perfekt beskrivning av verkligheten. Hon skriver det som en sorts skrämseltext och jag bara nickar igenkännande. Även de delar som ska förminska kritikerna som "förfördelade tonåringar". Precis så oförlåtande rasande med gränslös känsla av att vara förrådd har jag. Det enda jag skulle vända mig emot är "onyanserad" i den mening att jag inte har några problem med att se nyanserat på invandrare. Moderaternas ledning däremot...

Texten lär nog trigga en hel del moderater som känner igen sig. Särskilt som man får lite intrycket av att det nog ligger ett eller flera äkta email som grund för texten. Så ytterligare avhoppare får hon nog räkna med.

Undanflykter. Bolling vet mycket väl, för det är mediekunskap 101, att ingenting, någonsin är off camera när man pratar med en journalist (oavsett vad denne säger och bedyrar). Och eftersom man inte behöver be om lov för att spela in ett samtal (det räcker om en av parterna har kännedom om det, dvs intervjuaren) måste man alltid utgå från att bandspelaren rullar. Inget fuffens eller fult spel med det.

Vi hade kunnat det, och har så också gjort i stor utsträckning, genom att inte ge dem våra pengar.

Men globalisterna i riksdagen har motmedel mot det, och har nyligen som du vet röstat för att säkerställa deras existens med utökade medel och med kronofogden och polisens vapenmonopol som slutlig garant, sett till att stjäla våra pengar via skattsedeln för vidare transferering till DN och andra patraskmedia.

Kallas visst fortfarande för presstöd antar jag .

Jag skulle vilja testa ett resonemang som kan passa in i tråden eftersom det handlar om mediernas förhållande till samtiden och vad som är politiskt korrekt.

J A Selander var chefredaktör för Eskilstuna-Kuriren under andra världskriget. Såvitt jag förstår var han en modig publicist som trotsade både den svenska regeringen och Hitler. Alltså det då politiskt korrekta. J A Selander betraktades som ett hot mot rikets säkerhet och ställdes inför rätta:

J A Selanders modiga kamp mot nazismen
http://ekuriren.se/nyheter/eskilstun...p-mot-nazismen

Nu undrar jag följande: Kan inte J A Selanders trotsiga agerande mot det svenska etablissemanget jämföras med dagens alternativmedia kring mångkulturen i sina grundläggande mekanismer?

Jag har tidigare frågat några chefredaktörer men inte fått några meningsfulla svar. En svarade ”Tror definitivt han skulle ge mig sitt stöd” men ville inte utveckla svaret mer än så. Så jag är fortfarande undrande.

Det där gäller troligen de flesta inom det politikomediala etablissemanget men för vanligt folk gäller det inte lika självklart. För att påverka etablissemanget att röra sig i någon annan riktning än det självt väljer måste folklig resning till. Frågan är hur denna folkliga resning skulle kunna organiseras. Vi har inte fördelen av att ha bara två alternativ att välja mellan, som med Brexit ja eller nej, den välomvittnat korrupta krigshäxan Clinton eller jokerkortet med kardinalpajasen Trump. Om svenskarna ställdes inför att välja mellan fortsatt massinvandring tillsammans med avveckling av välfärdsstatens sociala skyddsnät eller att i Sverige garanteras svenska medborgares välfärd på bekostnad av övriga världens medborgares inbjudan till festen, vore nog svaret givet. Men så enkelt är det förstås inte.

Många är inte bara beroende av rådande makt, sådan den nu är, för sin position i samhället, utan för sin blotta överlevnad i samhället, och det gäller inte bara allehanda migranter. Många, många är beroende av stöd från det allmänna för att klara försörjning, boende, vård och omsorg. För den som inte har medel att skaffa privat sjukvårdsförsäkring, boende i fungerande enklav eller duglighet nog att av egen kraft göra sig attraktiv på den mer lukrativa delen av arbetsmarknaden är sannolikt nuvarande samhällsutveckling riktigt, riktigt skrämmande. Vem ska bry sig om en halvlyckad etnisk svensk liksom. Man klarar sig inte på egen hand och man kvalar inte in i kategorier det anses vara tillräckligt synd om för att det allmänna ska se sig skyldigt att dra försorg om en. Åt vilket håll ska sådana personer vända sig? Ska man våga liera sig med sturm und drang-förespråkare som vill sopa undan nuvarande elit och ersätta den med, ja med vad? Eller ska man sitta tyst och still i båten och acceptera det ständigt pågående naggandet av det allmännas välfärdsåtagande med förhoppning att det ändå blir så pass mycket kvar att man i alla fall får det asylsökande är garanterade, dvs mat för dagen och tak över huvudet? Jag tror väldigt många befinner sig just där och vägvalet är inte självklart från den positionen. Troligen är det just detta maktspelarna har fattat och det frekventa talet om att "ta folks oro på allvar" är nog till stor del nyspråk för hur denna tämligen stora grupp lämpligast snärjes för egen sak och agenda. Sannolikt är det också förklaringen till att SD, trots majoritetens massiva missnöje med sakernas mångkulturella tillstånd och rädsla inför framtiden, inte når mer än ca 20 % av valmanskåren. Det har alltid funnits en uttalad rädsla hos de relativt svaga att stöta sig med överheten eftersom det funnits en välgrundad fruktan för repressalier. Av den anledningen klagar inte åldringar i någon större utsträckning på förhållandena på deras äldreboenden eller kvaliteten på hemtjänsten. Inte heller klagas det från föräldrahåll över hårresande brister i de allra uslaste skolorna med någon svensk elevrest kvar. Av samma orsak, man fruktar repressalier.

Lovade mig själv vid ett svagt tillfälle att inte lyssna på Studio Ett år 2017. Trillade dock dit redan idag, tänkte att de kanske nyktrat till, oj så fel jag hade.

I Studio Ett för 20 minuter ljöd ett snyftreportage multiplicerad med tio ut i etern. Det handlade bla om en stackars syrisk familj (tror jag) som var tvungna att bo i en pytteliten "campingsstuga" mitt ute i ingenstans. Det var dramaturgi på hög nivå. Mörkt, skog, affären var en halvtimme bort. Den lille nyfödde skrek om nätterna så storasystern kunde inte sova. Kylskåpet var pyttelitet osv osv.
Sedan var det ytterligare en stackare som var tvungen att dela rum med en annan migrant. Denne snarkade och talade ett annan språk. Killen ifråga var webbdesigner eller dylikt men arbetsförmedlingen fixade inget jobb till honom.

Dessa jubelidioter till journalister måste börja göra sitt jobb. Ställ exempelvis en simpel fråga "- Hur hade ni det där ni kommer ifrån?".

Spaning i detta är att nu är det eländet i Sverige som det ska fokuseras på. Det är således fortfarande oerhört synd om migranterna och detta oavsett om de nu bor i Sverige.

Ibland tror man på fullaste allvar att sr-ledning och regeringen har måndsgsmöten där agendan läggs upp för veckan. Löfven: "Nu jäklar måste ni trycka på det eländiga boendet för våra nysvenskar så att urbefolkningen inte blir uppretade."

På samma sätt som man röstade bort Palme.


Jag vet inte det jag. Ingen jag har talat med har uttryckt sympatier för dom stackars nysvenskarna utan alla, oavsett partifärg, har istället blivit förbannade och tyckt att "passar det inte så går det bra att åka hem". Dom här gnällspecialistrna är naturligtvis inte flyktingar och inte från Syrien heller, utan det är slackers från alla möjliga håll som vill ha det bekvämt på din bekostand.
SR spelar SD rakt i händerna. För varje sådant där skitrepotage så får SD 100-tals nya anhängare.