Flashback bygger pepparkakshus!
Äntligen fredagkväll
Det där med att bli avslöjad på något sätt kan jag inte säga att jag känner igen. Det låter som en jobbig sak att behöva tänka på och oroa sig över som barn. Och precis som du är inne på, så kan vi knappast tillskriva allt jobbigt, svårt och negativt i livet på kuken. Du får fortsätta jobba på den biten, för det är nog inte sunt att känna så.
Jaha, du är omskuren. Det är klart att sånt ingrepp måste vara jobbigt när man är barn, men jag antar att det var bättre än alternativet, att låta det vara. Och nu slipper du ju i alla fall mitt problem, med överflödig förhud. Skum/dum fråga kanske, men är ditt ollon blottat vid slakt tillstånd då? Är inte så påläst. Tror du att du kanske hade upplevt din kuk på ett annat sätt om du inte haft trång förhud och således genomgått omskärelse? Den kan ju se ganska annorlunda ut, även om inte storleken i sig direkt påverkas av ingreppet.
Trist att du känner så angående inititiativen du tog med tjejer. Jag tror själv att jag aldrig direkt visat intresse för någon. Det fanns lite känslor för några fina tjejer under gymnasietiden, men då mådde jag så dåligt över mig själv så det fanns inte ens på kartan att agera på det. Sedan 20-årsåldern så känner jag väldigt sällan attraktion till någon, mer än rent fysiskt till tjejer man ser i förbifarten då och då. Misstänker att jag inte är något vidare på det där med att skapa kemi. Antar att du är bättre på att visa intresse nu än när du var yngre i alla fall? Det handlar väl till ganska stor del om att vara trygg i sig själv, eller vad säger du?
Din historia om tjejen i bilen gjorde lite ont i mig, jag skulle nog kunna ha gjort något liknande. Du fick i alla fall tjejen du gillade in i bilen, vilket antagligen är en klen tröst. Tyvärr tar man ju sånt där så hårt i den åldern.
Nej vem vet, kanske hade jag varit ett stort fan av Våra värsta år om jag vuxit upp 10 år tidigare. Haha nä, men det gör inget, du behöver inte kontra
Jo jag är helt med dig på att kuken inte direkt utgör något större problem än det vi skapar i huvudet. Dessvärre är det nog så svårt att hantera ändå. Gäller det inte att vara svinrik då? Så att man verkligen kan ligga på topp med bilar, kläder, hus etc. Jag menar så att det verkligen syns att man har det väl ställt. Och sen undrar jag hur mycket man får ut av ligget när man är fullt medveten om att det aldrig hade hänt utan pengarna. Nu kanske det bara är jag som försöker intala mig själv saker och ting då jag har det ganska average ställt ekonomiskt.
Tack! Jag vet att jag kommer att falla tillbaka så småningom om jag inte lyckas få någon tjej att bli intresserad av att ligga med mig. Men jag tar det en dag i taget, och det känns helt okej. Det är bara att hålla dörrarna öppna, en dag kanske du helt enkelt känner dig trött på skiten, och då är det bara att testa.
Jag tänker på hur du skriver om vad du känner över det du säger dig gått miste om i livet, sex, samliv, närhet etc. Jag är rädd för att mitt liv skulle fortsätta på samma sätt som det gör nu i 15 år till, och så sitter jag där ledsen, ensam och överfull av ånger. Just för att man som du säger aldrig lyckas bli nöjd med sig själv, och därmed inte få ta del av allt det där trevliga. Det är mycket möjligt att jag tänker att vi är väldigt lika varandra, baserat på att vi har ett rejält problem gemensamt. Naturligtvis finns det (tack och lov) väldigt mycket mer som präglar ens liv än vad man har för kuk och relation till den. Jag drog nog helt enkelt några tveksamma paralleller till mitt liv som gjorde mig lite illa till mods. Jag vet att jag rör ihop saker och ting ibland, hoppas att du blev något klokare av min förklaring ändå.
Väl talat! I slutändan står vi själva ansvariga för vilka vi är, vad vi åstadkommit och huruvida vi känner oss tillfreds eller ej. Visst kanske vi kan ha det svårare i vissa aspekter i livet än många andra, men det innebär endast att hindrena framför oss är större, inte att de är oövervinnliga. Haha bjuder på den klyschiga liknelsen.
Jag tycker att det låter som att du har en sund inställning till frågan, och att du gav ett trovärdigt och bra svar. Som du säger så tror jag att man bör lägga en stor del av fokus på sig själv, det kommer man att ha nytta av oavsett. Samtidigt bör man ju vara medveten om hur möjligheterna att träffa någon ser ut i den typen av liv man har. Om man inte rör sig mycket i offentliga miljöer eller gör sig tillgänglig på annat sätt så är chanserna kanske inte så stora att någonting händer. Nu vet jag inte hur det ser ut för dig, men jag kan säga att de enda tjejerna jag har något att göra med överhuvudtaget är kollegor på jobbet.
Nej jag har nog varit lite otydlig med hur jag själv resonerar. Min logiska sida säger att jag är ganska körd, varför skulle jag träffa en tjej nu när jag aldrig haft en flickvän tidigare? Att jag inte har något att erbjuda. Men nu är jag inne i en period där jag låter hopp och tro ta större plats inom mig, och jag ger inte de negativa tankarna så mycket utrymme. Jag jobbar på mig själv, vilket jag mår bra av, och jag vet att det inte alls är bra för mig att sluta försöka utvecklas. Jag vill tro att det ändå finns många tjejer som skulle bli intresserade av mitt sanna jag, som jag kanske har lite svårt att alltid visa utåt.
Om det djupt inom mig fanns en övertygelse om att jag aldrig skulle träffa någon tjej så vet jag inte om jag skulle orka. Jag är fullt medveten om att livet handlar om så mycket mer, och att livet inte per automatik blir en dans på rosor bara för att man träffar någon. Men att veta att jag inte en enda gång i mitt liv skulle få uppleva riktig närhet och intimitet skulle vara helt förkrossande.
Haha jag lade inte någon större vikt på hur jag uttryckte mig, men förstår vad du menar
Kanske bättre att säga som du "Utan att kräva ett svar"
...Det var den fredagkvällen, det tar sin lilla tid att skriva ihop inläggen ibland. Får korta ned citatet igen också.
Tackar som frågar. Det är svårt att svara på, i dagsläget känns det helt ok, men antagligen kommer jag att komma in i en period i framtiden där det känns mycket tyngre igen. Jag tror ändå att den här tråden har bidragit till de senaste veckorna varit lättare. Om det vänder så är det skönt att veta att tråden ligger kvar.
Går inte att få stor kuk, Brad Pitt-ansikte, god ekonomi, bra hälsa och allt annat som förknippas med ett bra liv. Ta tillvara på det du har.
Negrer tränar på samma anläggning som jag och herre Jesus vilka stora bananer flera av dem har.
Långa och grova penisar som man sällan ser på vita män.
Ja, det blev helg ännu en gång
Jo, det är ju givet att jag måste fortsätta jobba med mig själv. Och ingen av de dåliga
känslorna vi skriver om här inne är ju sunt att känna för vem som helst. Det behöver
inte poängteras, det är självskrivet. Men jag gör mig själv en enorm björntjänst om
jag inte är ärlig mot mig själv och inte skriver naket och ärligt om hur mitt liv har varit.
Inom KBT brukar det pratas om att man måste acceptera att leva med sitt bagage
resten av sitt liv.
Jag har kommit till en punkt i livet där jag inte fylls av några negativa känslor över detta.
Och det måste jag tillskriva till stora delar den KBT:n som jag tidigare gått på.
Jag klistrar in en liten del av en längre text som jag har skrivit vid ett helt annat tillfälle:
"En bra start är att prata med en terapeut eller riktigt, riktigt bra vän som är neutral.
När man väl insett att man har "problem", först då kan man börja attackera problemen
och med tiden skala bort problemen eller åtminstone acceptera att problem får lov
att finnas i ens livsutrymme, men de får inte diktera vilken riktning ens liv ska ta.
Jag brukar tänka mig att jag har en ryggsäck med all skit i, eller mina tanke-monster i.
Den kommer jag bära resten av mitt liv och det är helt ok. Men ryggsäcken sitter på min rygg.
Den bestämmer inte om jag ska ta av till höger eller vänster eller promenera rakt fram i livet.
Däremot går det inte att bli av med ryggsäcken och det är egentligen inte värre än att den får
hänga på ryggen." Det var den texten.
Ytterligare sätt att illustrera det på:
Man föreställer sig en buss. Bussen tar mig till olika ställen i mitt liv. Men eftersom
jag kontrollerar mitt liv, så sätter jag mig helt sonika i förarstolen och kör själv bussen.
Jag kör själv bussen och mina monster kan sitta längst bak i bussen och skrika sig
hesa och gapa allt de vill. Det är helt ok med mig, ingen fara alls. Jag bestämmer när
jag vill ta av till höger eller till vänster, när jag vill gasa och bromsa in, helt oberoende
av allt liv längst bak i bussen
Man måste acceptera de korten man har blivit tilldelad i livet och göra det bästa
av läget. Det är ett bra sätt att angripa sin egen situation på.
Så, jag rekommenderar dig att om du faller tillbaka någon gång framöver,
gå och boka tid med en kbt-terapeut. Oavsett hur många anledningar du kan ge dig
själv varför du inte ska göra det. Bara ett tips i all välmening.
Ja, ollonet är blottat i slakt tillstånd. Jag har fått ett par frågor om hur jag lyckas
onanera och det är inte så konstigt. Men det är njemas problemas överhuvudtaget.
Jo, jag hade ju kunnat onanera utan glidmedel och andra hjälpmedel, om jag
inte varit omskuren. Rent utseendemässigt vet jag hur det hade sett ut, eftersom
det fanns kompisar med det. Så, jag har ingen uppfattning om jag hade mått bättre
eller sämre eller likadant, med förhuden bevarad. Det är ett mysterium för mig ha ha
Du antar helt rätt, jag är hyfsat trygg i att ta kontakt med tjejer nu när jag är 40+.
Det är något jag vill att du ska ta med dig, av den bilden du känner att jag målar
upp av mig själv Så allt är inte nattsvart, många saker blir bättre/lättare med åren.
I många fall när man blir äldre så slipas topparna och dalarna av i hur man tar sig an livet.
Det är en sak jag gillar med att åldras, man tar livet lite mer med en klackspark och lever
mer och mer i nuet. Det är positivt känner jag, jag vill till den platsen där nuet är det viktigaste.
"Jag tänker på hur du skriver om vad du känner över det du säger dig gått miste om i livet, sex, samliv, närhet etc." ....
"Jag är rädd för att mitt liv skulle fortsätta på samma sätt som det gör nu i 15 år till, och så sitter jag där ledsen, ensam och överfull av ånger".
Jag har inte använt orden samliv och närhet etc. Det är din egen tolkning av min text.
Jag förstår dina rädslor för det du skriver här. Men å andra sidan behöver det inte alls bli så
Titta på mig, jag känner mig full av liv och jag har väldigt mycket kämpaglöd kvar i mig!
Om något så vill jag att du tar det positiva budskapet till dig.
Visst, jag har mina toppar och sannerligen mina djupa dalar, men jag har också verktyg att
som jag använder för att angripa dalarna med, som gör att jag inte kastar in handduken.
Du kommer lyckas väldigt bra, om du hittar dina verktyg som funkar för dig i ditt liv.
Det vågar jag utlova.
När det gäller tjejer så tror jag det kommer, när man själv är på en bra plats i livet.
Jag vet för lite om dig och var i livet du befinner dig, med jobb, boende, ekonomi
och så vidare, men alla de bitarna spelar in också. Jag får känslan av att de bitarna
är på plats i ditt liv. Bra.
Men för att återgå till de lite mer provocerande frågorna så kan det vara så att
det finns vissa andra orsaker till dina självupplevda problem du känner att du har
med att träffa tjejer. Förutom storleken alltså.
Samtidigt skrev du tidigt att du vill avgränsa tråden så att den inte spretar iväg
åt alla möjliga håll.
Så kanske ämnet är något lite uttömt när det kommer till storleken. Jag kan
inte komma på mycket mer att ta upp om storleken. Vi kan väl enas om att
vi måste acceptera de korten vi blivit tilldelade, åtminstone tills de börjar med
fungerande kirurgi för penisförlängning he he.
Skämt åsido, det du skriver om förhuden går väl att åtgärda, om du skulle vilja ta det steget.
Jag vet för lite om det, det måste en läkare uttala sig om.
Jag känner precis som du gör, den här tråden har gjort livet lite lättare den senaste tiden
Gott snack!
Jag ville bara säga att "sex-självkänslan" måste byggas upp, precis som allting annat i ens liv. Jag har noterat (är tjej) att ju längre tid det går mellan tillfällen då jag har sex, desto svårare är det att "bara" göra det.
Jag har förstått att jag har en rätt komplicerad inställning till intimitet, om man jämför med resten av världen, och det bidrar till att sex blir en sådan jävla stor grej när det väl sker eller inte sker. Jag har varit i hälsosamma relationer och då har det inte varit en issue, men under mina singelperioder så har det blivit som ett stort, svart orosmoln som jag ständigt bär med mig.
Därför tror jag att din inställning till din penis hänger också väldigt tätt ihop med att du inte ligger så ofta. Det är fan som att bli av med oskulden på nytt, varje gång det har dröjt längre tid.
Det jag tröstar mig själv med, är någonstans att även om sex är viktigt, så kan det inte få vara avgörande när man träffar någon som man vill vara med. Det kan bara inte vara det enda viktiga, och det har jag alltid trott att det är för män. Men verkligheten ter sig annorlunda, och tro mig, kvinnor är överlag mer accepterande och mindre intresserad av sex. Kanske inte WT-brudar som stryker runt på klubbarna och plockar upp dudes, utan vanliga kvinnor i vardagslivet. Om du hittar någon som du gillar och som gillar dig, så är inte sexet avgörande. Hoppas jag.
Tack för din input!
Jag önskar att jag kunde tänka på det sättet du lägger fram det hela, att min kuk är min kuk, and that's that. Tyvärr sitter väl tendenserna att jämföra sig med andra människor i alla möjliga slags sammanhang ganska djupt.
Om jag förstår dig rätt så vill du förmedla att det enda som i slutändan spelar någon roll är hur man uppfattar och ser på sig själv. Och visst, jag håller med dig om t.ex. tjejer som tror att de kan glida genom livet på sitt utseende är väldigt oattraktivt. Men jag tror ändå inte att man kan plocka utseende helt ur ekvationen, inte i det samhälle vi lever idag. Personlighet och kemi vinner ju dock säkerligen i det långa loppet. Jag skulle själv säga att jag ligger strax under genomsnittet utseendemässigt, men jag är fullt medveten om det inte innebär att jag exempelvis skulle ha noll chans med 75 % av alla tjejer oavsett min personlighet. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det.
Det verkar ju betyngande att gå och bära på självhat, hoppas att du jobbar på det. Jag hatade både min personlighet och mitt utseende när jag var yngre, nu är jag bara på sin höjd lite ohälsosamt självkritisk.
Det var riktigt bra liknelser med ryggsäcken och bussen tycker jag. Jag tror jag vandrar på en liknande stig där, men har kanske inte kommit lika långt. När jag var yngre så övervägde jag inte att jag skulle behöva leva med mina permanenta tillkortakommanden (bl.a. kuken), utan då gällde det att söka efter lösningar. Med lite kritiskt tänkande inser man snart att det inte finns något vettigt sätt att förstora kuken på, och då man inser att det inte finns några lösningar så växer frustration och uppgivenheten fram. När jag blivit äldre så har jag insett att om jag inte kan lösa problemet per se, så får jag arbeta på min relation till det upplevda problemet (för att knyta tillbaka till trådstarten). Och vissa dagar så känns det lika hopplöst som det gjorde när jag var yngre, men de dagarna har ändå blivit färre i sin helhet.
Vi kan ju säga så att jag kör bussen för det mesta nuförtiden, men målet är naturligtvis att jag ska vara den enda busschaufören.
Att vara trygg i sig själv känns så fundamentalt för att vara framgångsrik i så väldigt många delar av livet. Och det är ju skönt att du kan uppskatta att det blivit bättre! Jag upplever det absolut inte som att ditt liv är nattsvart, men jag kanske stirrat lite för mycket på vissa saker du skrivit som jag sedan överanalyserat. Nu har jag ju ingen referens, men jag tycker att det känns som att du är väldigt ärlig i det du skriver och lyckas vara vädligt objektiv trots att du skriver utifrån dina egna erfarenheter och upplevelser.
Jo jag tog mig väl några friheter vid tolkningen där. Och absolut, fokus lägger vi på det positiva, du verkar ändå ha ditt på det torra.
Jag är ändå på en ganska bra plats i livet som du verkar ha läst in. Jag har dock mycket tid att fundera och reflektera över mig själv, på gott och ont. Men jag är optimistiskt, tror ändå att jag har många egenskaper som skulle värderas högt av en potentiell partner.
Som du är inne på så är kukproblemen inte isolerade, utan det finns lite annat. Min tanke var vid trådstarten att det skulle bli för rörigt om jag blandande in alla mina psykologiska svårigheter, och valde därför att göra en tydlig avgränsning. Nu har väldigt många olika kukaspekter och kukinfallsvinklar diskuterats i tråden, vilket jag är hemskt tacksam över, men jag är också glad att vi sedan kunde diskutera kringliggande områden som påverkar och påverkas av kukproblemet.
Ja du sammanfattar det hela ganska bra, finns kanske inte så mycket mer att tillföra i dagsläget. Jag kommer hur som helst att hålla tråden nära och avser att återkomma om jag har något nytt att tillföra.
Mycket gott snack! Tack återigen för en välnyanserad diskussion, och det är glädjande att jag inte är den enda som fått ut något av tråden!
Tack för ditt intressanta inlägg!
Sex-självkänsla, jo det låter ju ganska logiskt. Den självkänslan har jag tyvärr aldrig riktigt fått chansen att bygga upp. Som du säger så kommer jag bli oerhört nervös och osmidig när det väl är dags igen, vilket är lite trist att veta. Det skulle nog kännas, precis som du säger, som att förlora oskulden pånytt.
Du säger att du har en komplicerad syn på intimitet, och att du börjar oroa dig när det går lång tid mellan sessionerna. Får man fråga vad din oro baserar sig på? Gäller det något fysiskt med din kropp (som jag), eller är det snarare prestationsångest det handlar om?
Utan att ha någon direkt erfarenhet själv så tycker jag väl att det verkar som att folk generellt sätt är överens om att sex är väldigt viktig del av ett förhållande. Avgörande som att man avslutar starten på en potentiellt grym relation i övrigt för att sexet inte var bra? Nej förhoppningsvis inte. Men nog kan det väga ganska tungt, misstänker jag.
Ja det är väl så att de ointressanta tjejerna tenderar att föra mest väsen av sig.
Citat:
Det är lugnt och absolut inget du behöver lämna en förklaring för. Nu var det min tur att återkomma
med ett svar först efter någon dag Det är i mångt och mycket två faktorer som styr
när jag ska skriva. Om jag orkar efter en hel dags arbete och/eller om jag känner att lusten
faller på (inspiration).
Nedslående kanske, men det kan ju vara så enkelt att det finns trådar här som
tar upp ämnet på djupet, som jag inte känner till. Så låt oss inte dra alltför långtgående
slutsatser baserat endast på mina erfarenheter av trådarna här. Jag misstänker att
du skapat ett extra konto endast för det här ämnet, vilket jag i sådana fall har full
förståelse för. Och inget jag kommer att kommentera ytterligare, med tanke på 1.06 regeln.
Nej, jag tänker inte på att någon ska komma på att jag har en liten snopp. Det var lite
hafsigt uttryckt av mig, men jag menar känslan generellt att någon ska "avslöja" mig
som en bluff. Det har rötter i min skadade självbild som jag försöker reparera nu på
äldre dar. I mitt fall beror känslan säkert på att min pappa söp varje dag och jag
var livrädd att någon kompis skulle komma på besök och se min pappa utslagen mitt
på ljusa dan. Det var säkert i det som den känslan cementerades i barnet jag var då.
Jag var tvungen att ljuga och se till att kompisarna inte kom hem till mig, utan att
jag kunde ta mig hem till dem istället, osv. Då när jag var barn, var givetvis snoppens
storlek inte något problem för min självbild, skulle jag gissa.
Men det håller jag på att bearbeta och det går på rätt håll bitvis, kan jag lyckligtvis meddela.
(Plus att det är något off-topic i den här tråden)
Däremot minns jag att min omskärelse var något traumatisk, när jag skulle gå till
omklädningsrummet med de andra killarna. Det var en nödvändig operation för
att jag hade för trång förhud som inte gick att dra tillbaka. Så inget religiöst alls ha ha.
Min snopps liv är kantad av otur, nu när jag tänker på det här vid tangentbordet.... suck....
Nja, jag skulle inte vilja gå så långt som du skriver, att jag försökte åtminstone. Antalet
avbrutna försök överskuggar med hästlängder antalet få verkliga tafatta försök som
inte ens bidrog till något gott.
När jag läser om din story med tjejen i bilen så får jag sjukt liknande flashbacks. Jag har,
nu när minnet landade där, en liknande story med en tjej i en bil som jag var sjukt
förälskad i, slash kåt på. Jag kan nog ha varit runt 19 år. Allt gick fel, när jag försökte
få till en puss i bilen, när vi parkerat utanför hennes föräldrars bostad. Jag blev knallröd
i ansiktet och fick panik. Allt sket sig, blev otroligt akward och när hon hade klivit
in i bostaden så körde jag därifrån med ett öppet sår i mitt självförtroende.
Ja ja ja, jag gillade i alla fall den humorn i Våra värsta år. Jag kan ju inte kontra, eftersom jag
inte har en aning om din typ av humor när du var 15-20 år gammal
Jag minns inte just att jag väntade på att "när ska kuken växa till sig?". Allt med tjejer och
sex var ändå så avlägset i min värld, så jag bara antog att jag hade otur i penis-lotteriet.
Ja, kvinnor bryr sig nog generellt väldigt lite om storleken på kuken. Så om vi bygger upp
vårt självförtroende så kan vi definitivt få ligga, det är jag övertygad om. Med tjejer som
spelar i vår egen liga förstås. Men det säger ju sig självt
med ett svar först efter någon dag
Det är i mångt och mycket två faktorer som styr när jag ska skriva. Om jag orkar efter en hel dags arbete och/eller om jag känner att lusten
faller på (inspiration).
Nedslående kanske, men det kan ju vara så enkelt att det finns trådar här som
tar upp ämnet på djupet, som jag inte känner till. Så låt oss inte dra alltför långtgående
slutsatser baserat endast på mina erfarenheter av trådarna här. Jag misstänker att
du skapat ett extra konto endast för det här ämnet, vilket jag i sådana fall har full
förståelse för. Och inget jag kommer att kommentera ytterligare, med tanke på 1.06 regeln.
Nej, jag tänker inte på att någon ska komma på att jag har en liten snopp. Det var lite
hafsigt uttryckt av mig, men jag menar känslan generellt att någon ska "avslöja" mig
som en bluff. Det har rötter i min skadade självbild som jag försöker reparera nu på
äldre dar. I mitt fall beror känslan säkert på att min pappa söp varje dag och jag
var livrädd att någon kompis skulle komma på besök och se min pappa utslagen mitt
på ljusa dan. Det var säkert i det som den känslan cementerades i barnet jag var då.
Jag var tvungen att ljuga och se till att kompisarna inte kom hem till mig, utan att
jag kunde ta mig hem till dem istället, osv. Då när jag var barn, var givetvis snoppens
storlek inte något problem för min självbild, skulle jag gissa.
Men det håller jag på att bearbeta och det går på rätt håll bitvis, kan jag lyckligtvis meddela.
(Plus att det är något off-topic i den här tråden)
Däremot minns jag att min omskärelse var något traumatisk, när jag skulle gå till
omklädningsrummet med de andra killarna. Det var en nödvändig operation för
att jag hade för trång förhud som inte gick att dra tillbaka. Så inget religiöst alls ha ha.
Min snopps liv är kantad av otur, nu när jag tänker på det här vid tangentbordet.... suck....
Nja, jag skulle inte vilja gå så långt som du skriver, att jag försökte åtminstone. Antalet
avbrutna försök överskuggar med hästlängder antalet få verkliga tafatta försök som
inte ens bidrog till något gott.
När jag läser om din story med tjejen i bilen så får jag sjukt liknande flashbacks. Jag har,
nu när minnet landade där, en liknande story med en tjej i en bil som jag var sjukt
förälskad i, slash kåt på. Jag kan nog ha varit runt 19 år. Allt gick fel, när jag försökte
få till en puss i bilen, när vi parkerat utanför hennes föräldrars bostad. Jag blev knallröd
i ansiktet och fick panik. Allt sket sig, blev otroligt akward och när hon hade klivit
in i bostaden så körde jag därifrån med ett öppet sår i mitt självförtroende.
Ja ja ja, jag gillade i alla fall den humorn i Våra värsta år. Jag kan ju inte kontra, eftersom jag
inte har en aning om din typ av humor när du var 15-20 år gammal
Jag minns inte just att jag väntade på att "när ska kuken växa till sig?". Allt med tjejer och
sex var ändå så avlägset i min värld, så jag bara antog att jag hade otur i penis-lotteriet.
Ja, kvinnor bryr sig nog generellt väldigt lite om storleken på kuken. Så om vi bygger upp
vårt självförtroende så kan vi definitivt få ligga, det är jag övertygad om. Med tjejer som
spelar i vår egen liga förstås. Men det säger ju sig självt
Äntligen fredagkväll
Det där med att bli avslöjad på något sätt kan jag inte säga att jag känner igen. Det låter som en jobbig sak att behöva tänka på och oroa sig över som barn. Och precis som du är inne på, så kan vi knappast tillskriva allt jobbigt, svårt och negativt i livet på kuken. Du får fortsätta jobba på den biten, för det är nog inte sunt att känna så.
Jaha, du är omskuren. Det är klart att sånt ingrepp måste vara jobbigt när man är barn, men jag antar att det var bättre än alternativet, att låta det vara. Och nu slipper du ju i alla fall mitt problem, med överflödig förhud. Skum/dum fråga kanske, men är ditt ollon blottat vid slakt tillstånd då? Är inte så påläst. Tror du att du kanske hade upplevt din kuk på ett annat sätt om du inte haft trång förhud och således genomgått omskärelse? Den kan ju se ganska annorlunda ut, även om inte storleken i sig direkt påverkas av ingreppet.
Trist att du känner så angående inititiativen du tog med tjejer. Jag tror själv att jag aldrig direkt visat intresse för någon. Det fanns lite känslor för några fina tjejer under gymnasietiden, men då mådde jag så dåligt över mig själv så det fanns inte ens på kartan att agera på det. Sedan 20-årsåldern så känner jag väldigt sällan attraktion till någon, mer än rent fysiskt till tjejer man ser i förbifarten då och då. Misstänker att jag inte är något vidare på det där med att skapa kemi. Antar att du är bättre på att visa intresse nu än när du var yngre i alla fall? Det handlar väl till ganska stor del om att vara trygg i sig själv, eller vad säger du?
Din historia om tjejen i bilen gjorde lite ont i mig, jag skulle nog kunna ha gjort något liknande. Du fick i alla fall tjejen du gillade in i bilen, vilket antagligen är en klen tröst. Tyvärr tar man ju sånt där så hårt i den åldern.
Nej vem vet, kanske hade jag varit ett stort fan av Våra värsta år om jag vuxit upp 10 år tidigare. Haha nä, men det gör inget, du behöver inte kontra
Jo jag är helt med dig på att kuken inte direkt utgör något större problem än det vi skapar i huvudet. Dessvärre är det nog så svårt att hantera ändå. Gäller det inte att vara svinrik då? Så att man verkligen kan ligga på topp med bilar, kläder, hus etc. Jag menar så att det verkligen syns att man har det väl ställt. Och sen undrar jag hur mycket man får ut av ligget när man är fullt medveten om att det aldrig hade hänt utan pengarna. Nu kanske det bara är jag som försöker intala mig själv saker och ting då jag har det ganska average ställt ekonomiskt.
Tack! Jag vet att jag kommer att falla tillbaka så småningom om jag inte lyckas få någon tjej att bli intresserad av att ligga med mig. Men jag tar det en dag i taget, och det känns helt okej. Det är bara att hålla dörrarna öppna, en dag kanske du helt enkelt känner dig trött på skiten, och då är det bara att testa.
Jag tänker på hur du skriver om vad du känner över det du säger dig gått miste om i livet, sex, samliv, närhet etc. Jag är rädd för att mitt liv skulle fortsätta på samma sätt som det gör nu i 15 år till, och så sitter jag där ledsen, ensam och överfull av ånger. Just för att man som du säger aldrig lyckas bli nöjd med sig själv, och därmed inte få ta del av allt det där trevliga. Det är mycket möjligt att jag tänker att vi är väldigt lika varandra, baserat på att vi har ett rejält problem gemensamt. Naturligtvis finns det (tack och lov) väldigt mycket mer som präglar ens liv än vad man har för kuk och relation till den. Jag drog nog helt enkelt några tveksamma paralleller till mitt liv som gjorde mig lite illa till mods. Jag vet att jag rör ihop saker och ting ibland, hoppas att du blev något klokare av min förklaring ändå.
Väl talat! I slutändan står vi själva ansvariga för vilka vi är, vad vi åstadkommit och huruvida vi känner oss tillfreds eller ej. Visst kanske vi kan ha det svårare i vissa aspekter i livet än många andra, men det innebär endast att hindrena framför oss är större, inte att de är oövervinnliga. Haha bjuder på den klyschiga liknelsen.
Jag tycker att det låter som att du har en sund inställning till frågan, och att du gav ett trovärdigt och bra svar. Som du säger så tror jag att man bör lägga en stor del av fokus på sig själv, det kommer man att ha nytta av oavsett. Samtidigt bör man ju vara medveten om hur möjligheterna att träffa någon ser ut i den typen av liv man har. Om man inte rör sig mycket i offentliga miljöer eller gör sig tillgänglig på annat sätt så är chanserna kanske inte så stora att någonting händer. Nu vet jag inte hur det ser ut för dig, men jag kan säga att de enda tjejerna jag har något att göra med överhuvudtaget är kollegor på jobbet.
Nej jag har nog varit lite otydlig med hur jag själv resonerar. Min logiska sida säger att jag är ganska körd, varför skulle jag träffa en tjej nu när jag aldrig haft en flickvän tidigare? Att jag inte har något att erbjuda. Men nu är jag inne i en period där jag låter hopp och tro ta större plats inom mig, och jag ger inte de negativa tankarna så mycket utrymme. Jag jobbar på mig själv, vilket jag mår bra av, och jag vet att det inte alls är bra för mig att sluta försöka utvecklas. Jag vill tro att det ändå finns många tjejer som skulle bli intresserade av mitt sanna jag, som jag kanske har lite svårt att alltid visa utåt.
Om det djupt inom mig fanns en övertygelse om att jag aldrig skulle träffa någon tjej så vet jag inte om jag skulle orka. Jag är fullt medveten om att livet handlar om så mycket mer, och att livet inte per automatik blir en dans på rosor bara för att man träffar någon. Men att veta att jag inte en enda gång i mitt liv skulle få uppleva riktig närhet och intimitet skulle vara helt förkrossande.
Haha jag lade inte någon större vikt på hur jag uttryckte mig, men förstår vad du menar
Kanske bättre att säga som du "Utan att kräva ett svar"
...Det var den fredagkvällen, det tar sin lilla tid att skriva ihop inläggen ibland. Får korta ned citatet igen också.
Citat:
Tackar som frågar. Det är svårt att svara på, i dagsläget känns det helt ok, men antagligen kommer jag att komma in i en period i framtiden där det känns mycket tyngre igen. Jag tror ändå att den här tråden har bidragit till de senaste veckorna varit lättare. Om det vänder så är det skönt att veta att tråden ligger kvar.
Citat:
Går inte att få stor kuk, Brad Pitt-ansikte, god ekonomi, bra hälsa och allt annat som förknippas med ett bra liv. Ta tillvara på det du har.
Negrer tränar på samma anläggning som jag och herre Jesus vilka stora bananer flera av dem har.
Långa och grova penisar som man sällan ser på vita män.
Citat:
Äntligen fredagkväll
Det där med att bli avslöjad på något sätt kan jag inte säga att jag känner igen. Det låter som en jobbig sak att behöva tänka på och oroa sig över som barn. Och precis som du är inne på, så kan vi knappast tillskriva allt jobbigt, svårt och negativt i livet på kuken. Du får fortsätta jobba på den biten, för det är nog inte sunt att känna så.
Jaha, du är omskuren. Det är klart att sånt ingrepp måste vara jobbigt när man är barn, men jag antar att det var bättre än alternativet, att låta det vara. Och nu slipper du ju i alla fall mitt problem, med överflödig förhud. Skum/dum fråga kanske, men är ditt ollon blottat vid slakt tillstånd då? Är inte så påläst. Tror du att du kanske hade upplevt din kuk på ett annat sätt om du inte haft trång förhud och således genomgått omskärelse? Den kan ju se ganska annorlunda ut, även om inte storleken i sig direkt påverkas av ingreppet.
....
Tack! Jag vet att jag kommer att falla tillbaka så småningom om jag inte lyckas få någon tjej att bli intresserad av att ligga med mig. Men jag tar det en dag i taget, och det känns helt okej. Det är bara att hålla dörrarna öppna, en dag kanske du helt enkelt känner dig trött på skiten, och då är det bara att testa.
Jag tänker på hur du skriver om vad du känner över det du säger dig gått miste om i livet, sex, samliv, närhet etc. Jag är rädd för att mitt liv skulle fortsätta på samma sätt som det gör nu i 15 år till, och så sitter jag där ledsen, ensam och överfull av ånger. Just för att man som du säger aldrig lyckas bli nöjd med sig själv, och därmed inte få ta del av allt det där trevliga. Det är mycket möjligt att jag tänker att vi är väldigt lika varandra, baserat på att vi har ett rejält problem gemensamt. Naturligtvis finns det (tack och lov) väldigt mycket mer som präglar ens liv än vad man har för kuk och relation till den. Jag drog nog helt enkelt några tveksamma paralleller till mitt liv som gjorde mig lite illa till mods. Jag vet att jag rör ihop saker och ting ibland, hoppas att du blev något klokare av min förklaring ändå.
...
Nej jag har nog varit lite otydlig med hur jag själv resonerar. Min logiska sida säger att jag är ganska körd, varför skulle jag träffa en tjej nu när jag aldrig haft en flickvän tidigare? Att jag inte har något att erbjuda. Men nu är jag inne i en period där jag låter hopp och tro ta större plats inom mig, och jag ger inte de negativa tankarna så mycket utrymme. Jag jobbar på mig själv, vilket jag mår bra av, och jag vet att det inte alls är bra för mig att sluta försöka utvecklas. Jag vill tro att det ändå finns många tjejer som skulle bli intresserade av mitt sanna jag, som jag kanske har lite svårt att alltid visa utåt.
Om det djupt inom mig fanns en övertygelse om att jag aldrig skulle träffa någon tjej så vet jag inte om jag skulle orka. Jag är fullt medveten om att livet handlar om så mycket mer, och att livet inte per automatik blir en dans på rosor bara för att man träffar någon. Men att veta att jag inte en enda gång i mitt liv skulle få uppleva riktig närhet och intimitet skulle vara helt förkrossande.
Haha jag lade inte någon större vikt på hur jag uttryckte mig, men förstår vad du menar
Kanske bättre att säga som du "Utan att kräva ett svar"
...Det var den fredagkvällen, det tar sin lilla tid att skriva ihop inläggen ibland. Får korta ned citatet igen också.
Tackar som frågar. Det är svårt att svara på, i dagsläget känns det helt ok, men antagligen kommer jag att komma in i en period i framtiden där det känns mycket tyngre igen. Jag tror ändå att den här tråden har bidragit till de senaste veckorna varit lättare. Om det vänder så är det skönt att veta att tråden ligger kvar.
Det där med att bli avslöjad på något sätt kan jag inte säga att jag känner igen. Det låter som en jobbig sak att behöva tänka på och oroa sig över som barn. Och precis som du är inne på, så kan vi knappast tillskriva allt jobbigt, svårt och negativt i livet på kuken. Du får fortsätta jobba på den biten, för det är nog inte sunt att känna så.
Jaha, du är omskuren. Det är klart att sånt ingrepp måste vara jobbigt när man är barn, men jag antar att det var bättre än alternativet, att låta det vara. Och nu slipper du ju i alla fall mitt problem, med överflödig förhud. Skum/dum fråga kanske, men är ditt ollon blottat vid slakt tillstånd då? Är inte så påläst. Tror du att du kanske hade upplevt din kuk på ett annat sätt om du inte haft trång förhud och således genomgått omskärelse? Den kan ju se ganska annorlunda ut, även om inte storleken i sig direkt påverkas av ingreppet.
....
Tack! Jag vet att jag kommer att falla tillbaka så småningom om jag inte lyckas få någon tjej att bli intresserad av att ligga med mig. Men jag tar det en dag i taget, och det känns helt okej. Det är bara att hålla dörrarna öppna, en dag kanske du helt enkelt känner dig trött på skiten, och då är det bara att testa.
Jag tänker på hur du skriver om vad du känner över det du säger dig gått miste om i livet, sex, samliv, närhet etc. Jag är rädd för att mitt liv skulle fortsätta på samma sätt som det gör nu i 15 år till, och så sitter jag där ledsen, ensam och överfull av ånger. Just för att man som du säger aldrig lyckas bli nöjd med sig själv, och därmed inte få ta del av allt det där trevliga. Det är mycket möjligt att jag tänker att vi är väldigt lika varandra, baserat på att vi har ett rejält problem gemensamt. Naturligtvis finns det (tack och lov) väldigt mycket mer som präglar ens liv än vad man har för kuk och relation till den. Jag drog nog helt enkelt några tveksamma paralleller till mitt liv som gjorde mig lite illa till mods. Jag vet att jag rör ihop saker och ting ibland, hoppas att du blev något klokare av min förklaring ändå.
...
Nej jag har nog varit lite otydlig med hur jag själv resonerar. Min logiska sida säger att jag är ganska körd, varför skulle jag träffa en tjej nu när jag aldrig haft en flickvän tidigare? Att jag inte har något att erbjuda. Men nu är jag inne i en period där jag låter hopp och tro ta större plats inom mig, och jag ger inte de negativa tankarna så mycket utrymme. Jag jobbar på mig själv, vilket jag mår bra av, och jag vet att det inte alls är bra för mig att sluta försöka utvecklas. Jag vill tro att det ändå finns många tjejer som skulle bli intresserade av mitt sanna jag, som jag kanske har lite svårt att alltid visa utåt.
Om det djupt inom mig fanns en övertygelse om att jag aldrig skulle träffa någon tjej så vet jag inte om jag skulle orka. Jag är fullt medveten om att livet handlar om så mycket mer, och att livet inte per automatik blir en dans på rosor bara för att man träffar någon. Men att veta att jag inte en enda gång i mitt liv skulle få uppleva riktig närhet och intimitet skulle vara helt förkrossande.
Haha jag lade inte någon större vikt på hur jag uttryckte mig, men förstår vad du menar
Kanske bättre att säga som du "Utan att kräva ett svar"
...Det var den fredagkvällen, det tar sin lilla tid att skriva ihop inläggen ibland. Får korta ned citatet igen också.
Tackar som frågar. Det är svårt att svara på, i dagsläget känns det helt ok, men antagligen kommer jag att komma in i en period i framtiden där det känns mycket tyngre igen. Jag tror ändå att den här tråden har bidragit till de senaste veckorna varit lättare. Om det vänder så är det skönt att veta att tråden ligger kvar.
Ja, det blev helg ännu en gång
Jo, det är ju givet att jag måste fortsätta jobba med mig själv. Och ingen av de dåliga
känslorna vi skriver om här inne är ju sunt att känna för vem som helst. Det behöver
inte poängteras, det är självskrivet. Men jag gör mig själv en enorm björntjänst om
jag inte är ärlig mot mig själv och inte skriver naket och ärligt om hur mitt liv har varit.
Inom KBT brukar det pratas om att man måste acceptera att leva med sitt bagage
resten av sitt liv.
Jag har kommit till en punkt i livet där jag inte fylls av några negativa känslor över detta.
Och det måste jag tillskriva till stora delar den KBT:n som jag tidigare gått på.
Jag klistrar in en liten del av en längre text som jag har skrivit vid ett helt annat tillfälle:
"En bra start är att prata med en terapeut eller riktigt, riktigt bra vän som är neutral.
När man väl insett att man har "problem", först då kan man börja attackera problemen
och med tiden skala bort problemen eller åtminstone acceptera att problem får lov
att finnas i ens livsutrymme, men de får inte diktera vilken riktning ens liv ska ta.
Jag brukar tänka mig att jag har en ryggsäck med all skit i, eller mina tanke-monster i.
Den kommer jag bära resten av mitt liv och det är helt ok. Men ryggsäcken sitter på min rygg.
Den bestämmer inte om jag ska ta av till höger eller vänster eller promenera rakt fram i livet.
Däremot går det inte att bli av med ryggsäcken och det är egentligen inte värre än att den får
hänga på ryggen." Det var den texten.
Ytterligare sätt att illustrera det på:
Man föreställer sig en buss. Bussen tar mig till olika ställen i mitt liv. Men eftersom
jag kontrollerar mitt liv, så sätter jag mig helt sonika i förarstolen och kör själv bussen.
Jag kör själv bussen och mina monster kan sitta längst bak i bussen och skrika sig
hesa och gapa allt de vill. Det är helt ok med mig, ingen fara alls. Jag bestämmer när
jag vill ta av till höger eller till vänster, när jag vill gasa och bromsa in, helt oberoende
av allt liv längst bak i bussen
Man måste acceptera de korten man har blivit tilldelad i livet och göra det bästa
av läget. Det är ett bra sätt att angripa sin egen situation på.
Så, jag rekommenderar dig att om du faller tillbaka någon gång framöver,
gå och boka tid med en kbt-terapeut. Oavsett hur många anledningar du kan ge dig
själv varför du inte ska göra det. Bara ett tips i all välmening.
Ja, ollonet är blottat i slakt tillstånd. Jag har fått ett par frågor om hur jag lyckas
onanera och det är inte så konstigt. Men det är njemas problemas överhuvudtaget.
Jo, jag hade ju kunnat onanera utan glidmedel och andra hjälpmedel, om jag
inte varit omskuren. Rent utseendemässigt vet jag hur det hade sett ut, eftersom
det fanns kompisar med det. Så, jag har ingen uppfattning om jag hade mått bättre
eller sämre eller likadant, med förhuden bevarad. Det är ett mysterium för mig ha ha
Du antar helt rätt, jag är hyfsat trygg i att ta kontakt med tjejer nu när jag är 40+.
Det är något jag vill att du ska ta med dig, av den bilden du känner att jag målar
upp av mig själv
Så allt är inte nattsvart, många saker blir bättre/lättare med åren. I många fall när man blir äldre så slipas topparna och dalarna av i hur man tar sig an livet.
Det är en sak jag gillar med att åldras, man tar livet lite mer med en klackspark och lever
mer och mer i nuet. Det är positivt känner jag, jag vill till den platsen där nuet är det viktigaste.
"Jag tänker på hur du skriver om vad du känner över det du säger dig gått miste om i livet, sex, samliv, närhet etc." ....
"Jag är rädd för att mitt liv skulle fortsätta på samma sätt som det gör nu i 15 år till, och så sitter jag där ledsen, ensam och överfull av ånger".
Jag har inte använt orden samliv och närhet etc. Det är din egen tolkning av min text.
Jag förstår dina rädslor för det du skriver här. Men å andra sidan behöver det inte alls bli så
Titta på mig, jag känner mig full av liv och jag har väldigt mycket kämpaglöd kvar i mig!
Om något så vill jag att du tar det positiva budskapet till dig.
Visst, jag har mina toppar och sannerligen mina djupa dalar, men jag har också verktyg att
som jag använder för att angripa dalarna med, som gör att jag inte kastar in handduken.
Du kommer lyckas väldigt bra, om du hittar dina verktyg som funkar för dig i ditt liv.
Det vågar jag utlova.
När det gäller tjejer så tror jag det kommer, när man själv är på en bra plats i livet.
Jag vet för lite om dig och var i livet du befinner dig, med jobb, boende, ekonomi
och så vidare, men alla de bitarna spelar in också. Jag får känslan av att de bitarna
är på plats i ditt liv. Bra.
Men för att återgå till de lite mer provocerande frågorna så kan det vara så att
det finns vissa andra orsaker till dina självupplevda problem du känner att du har
med att träffa tjejer. Förutom storleken alltså.
Samtidigt skrev du tidigt att du vill avgränsa tråden så att den inte spretar iväg
åt alla möjliga håll.
Så kanske ämnet är något lite uttömt när det kommer till storleken. Jag kan
inte komma på mycket mer att ta upp om storleken. Vi kan väl enas om att
vi måste acceptera de korten vi blivit tilldelade, åtminstone tills de börjar med
fungerande kirurgi för penisförlängning he he.
Skämt åsido, det du skriver om förhuden går väl att åtgärda, om du skulle vilja ta det steget.
Jag vet för lite om det, det måste en läkare uttala sig om.
Jag känner precis som du gör, den här tråden har gjort livet lite lättare den senaste tiden
Gott snack!
__________________
Senast redigerad av Specktakel 2017-02-25 kl. 15:34.
Senast redigerad av Specktakel 2017-02-25 kl. 15:34.
Citat:
Äntligen fredagkväll
Det svårt att svara på, i dagsläget känns det helt ok, men antagligen kommer jag att komma in i en period i framtiden där det känns mycket tyngre igen. Jag tror ändå att den här tråden har bidragit till de senaste veckorna varit lättare. Om det vänder så är det skönt att veta att tråden ligger kvar.
Det svårt att svara på, i dagsläget känns det helt ok, men antagligen kommer jag att komma in i en period i framtiden där det känns mycket tyngre igen. Jag tror ändå att den här tråden har bidragit till de senaste veckorna varit lättare. Om det vänder så är det skönt att veta att tråden ligger kvar.
Jag ville bara säga att "sex-självkänslan" måste byggas upp, precis som allting annat i ens liv. Jag har noterat (är tjej) att ju längre tid det går mellan tillfällen då jag har sex, desto svårare är det att "bara" göra det.
Jag har förstått att jag har en rätt komplicerad inställning till intimitet, om man jämför med resten av världen, och det bidrar till att sex blir en sådan jävla stor grej när det väl sker eller inte sker. Jag har varit i hälsosamma relationer och då har det inte varit en issue, men under mina singelperioder så har det blivit som ett stort, svart orosmoln som jag ständigt bär med mig.
Därför tror jag att din inställning till din penis hänger också väldigt tätt ihop med att du inte ligger så ofta. Det är fan som att bli av med oskulden på nytt, varje gång det har dröjt längre tid.
Det jag tröstar mig själv med, är någonstans att även om sex är viktigt, så kan det inte få vara avgörande när man träffar någon som man vill vara med. Det kan bara inte vara det enda viktiga, och det har jag alltid trott att det är för män. Men verkligheten ter sig annorlunda, och tro mig, kvinnor är överlag mer accepterande och mindre intresserad av sex. Kanske inte WT-brudar som stryker runt på klubbarna och plockar upp dudes, utan vanliga kvinnor i vardagslivet. Om du hittar någon som du gillar och som gillar dig, så är inte sexet avgörande. Hoppas jag.
Citat:
Jämför dig inte med andra. Din kuk är inte stor, normal eller liten, din kuk är enbart din kuk. Det är hur du använder din kropp, din charm och din kuk som räknas.
Jag var plufsig förut, borttränat nu, men då låg jag mer då jag vistades mer på krogen och var kåt av naturen, och fick snygga tjejer ändå fast ansiktet var fullt med fett och vätska och bilringarna var som en michelingubbe. Och min kuk såg brudarna inte på krogen. På den tiden var jag genuint social och charmig, nu är jag betydligt snyggare och intellektuellt socialare men mitt sting är helt borta, därav mitt liv som runkare. När jag var yngre störde jag mig på att vissa riktigt fula killar hade otroligt heta tjejer, men de killarna hade charm och självförtroende. Ens utseende blir vad man väljer att tänka om det, jag såg mig aldrig som ful under tiden jag var plufsig, sen en dag tyckte jag att jag var ful och valde att träna mig till en bra kropp och få bort den överflödiga massan i ansiktet. Själv kan jag tycka att mulligare och tjocka tjejer kan bete sig betydligt mer sexigt än fotomodeller utan personlighet, där de mulligare skulle kännas mer levande att vara intim med än en snygg levande barbiedocka.
En del tycker de själva är snygga med 110kg muskler, en del vill väga 65kg och vara smala, en del är långhåriga och en del har rakad skalle, en del har tatueringar, andra inte, och ingen bryr sig om sin kuk. Minst av allt tjejerna.
Jag själv drivs av ett stort självhat på grund av min personlighet, jag hatar mig själv och alla måsten som andra tvingar på mig främst i form av jobb men också allmänt tjat från föräldrar om hur jag borde leva, men utåt sett är jag en exemplarisk kollega, vän, bror, son, student, dock en värdelös pojkvän/dejtmaterial. Var glad att du inte hatar dig själv utan enbart ett planterat problem utifrån samhällsbilden på en kroppsdel som inte är ett problem.
Jag var plufsig förut, borttränat nu, men då låg jag mer då jag vistades mer på krogen och var kåt av naturen, och fick snygga tjejer ändå fast ansiktet var fullt med fett och vätska och bilringarna var som en michelingubbe. Och min kuk såg brudarna inte på krogen. På den tiden var jag genuint social och charmig, nu är jag betydligt snyggare och intellektuellt socialare men mitt sting är helt borta, därav mitt liv som runkare. När jag var yngre störde jag mig på att vissa riktigt fula killar hade otroligt heta tjejer, men de killarna hade charm och självförtroende. Ens utseende blir vad man väljer att tänka om det, jag såg mig aldrig som ful under tiden jag var plufsig, sen en dag tyckte jag att jag var ful och valde att träna mig till en bra kropp och få bort den överflödiga massan i ansiktet. Själv kan jag tycka att mulligare och tjocka tjejer kan bete sig betydligt mer sexigt än fotomodeller utan personlighet, där de mulligare skulle kännas mer levande att vara intim med än en snygg levande barbiedocka.
En del tycker de själva är snygga med 110kg muskler, en del vill väga 65kg och vara smala, en del är långhåriga och en del har rakad skalle, en del har tatueringar, andra inte, och ingen bryr sig om sin kuk. Minst av allt tjejerna.
Jag själv drivs av ett stort självhat på grund av min personlighet, jag hatar mig själv och alla måsten som andra tvingar på mig främst i form av jobb men också allmänt tjat från föräldrar om hur jag borde leva, men utåt sett är jag en exemplarisk kollega, vän, bror, son, student, dock en värdelös pojkvän/dejtmaterial. Var glad att du inte hatar dig själv utan enbart ett planterat problem utifrån samhällsbilden på en kroppsdel som inte är ett problem.
Tack för din input!
Jag önskar att jag kunde tänka på det sättet du lägger fram det hela, att min kuk är min kuk, and that's that. Tyvärr sitter väl tendenserna att jämföra sig med andra människor i alla möjliga slags sammanhang ganska djupt.
Om jag förstår dig rätt så vill du förmedla att det enda som i slutändan spelar någon roll är hur man uppfattar och ser på sig själv. Och visst, jag håller med dig om t.ex. tjejer som tror att de kan glida genom livet på sitt utseende är väldigt oattraktivt. Men jag tror ändå inte att man kan plocka utseende helt ur ekvationen, inte i det samhälle vi lever idag. Personlighet och kemi vinner ju dock säkerligen i det långa loppet. Jag skulle själv säga att jag ligger strax under genomsnittet utseendemässigt, men jag är fullt medveten om det inte innebär att jag exempelvis skulle ha noll chans med 75 % av alla tjejer oavsett min personlighet. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med det.
Det verkar ju betyngande att gå och bära på självhat, hoppas att du jobbar på det. Jag hatade både min personlighet och mitt utseende när jag var yngre, nu är jag bara på sin höjd lite ohälsosamt självkritisk.
Citat:
Ja, det blev helg ännu en gång
Jo, det är ju givet att jag måste fortsätta jobba med mig själv. Och ingen av de dåliga
känslorna vi skriver om här inne är ju sunt att känna för vem som helst. Det behöver
inte poängteras, det är självskrivet. Men jag gör mig själv en enorm björntjänst om
jag inte är ärlig mot mig själv och inte skriver naket och ärligt om hur mitt liv har varit.
Inom KBT brukar det pratas om att man måste acceptera att leva med sitt bagage
resten av sitt liv.
Jag har kommit till en punkt i livet där jag inte fylls av några negativa känslor över detta.
Och det måste jag tillskriva till stora delar den KBT:n som jag tidigare gått på.
Jag klistrar in en liten del av en längre text som jag har skrivit vid ett helt annat tillfälle:
"En bra start är att prata med en terapeut eller riktigt, riktigt bra vän som är neutral.
När man väl insett att man har "problem", först då kan man börja attackera problemen
och med tiden skala bort problemen eller åtminstone acceptera att problem får lov
att finnas i ens livsutrymme, men de får inte diktera vilken riktning ens liv ska ta.
Jo, det är ju givet att jag måste fortsätta jobba med mig själv. Och ingen av de dåliga
känslorna vi skriver om här inne är ju sunt att känna för vem som helst. Det behöver
inte poängteras, det är självskrivet. Men jag gör mig själv en enorm björntjänst om
jag inte är ärlig mot mig själv och inte skriver naket och ärligt om hur mitt liv har varit.
Inom KBT brukar det pratas om att man måste acceptera att leva med sitt bagage
resten av sitt liv.
Jag har kommit till en punkt i livet där jag inte fylls av några negativa känslor över detta.
Och det måste jag tillskriva till stora delar den KBT:n som jag tidigare gått på.
Jag klistrar in en liten del av en längre text som jag har skrivit vid ett helt annat tillfälle:
"En bra start är att prata med en terapeut eller riktigt, riktigt bra vän som är neutral.
När man väl insett att man har "problem", först då kan man börja attackera problemen
och med tiden skala bort problemen eller åtminstone acceptera att problem får lov
att finnas i ens livsutrymme, men de får inte diktera vilken riktning ens liv ska ta.
Det var riktigt bra liknelser med ryggsäcken och bussen tycker jag. Jag tror jag vandrar på en liknande stig där, men har kanske inte kommit lika långt. När jag var yngre så övervägde jag inte att jag skulle behöva leva med mina permanenta tillkortakommanden (bl.a. kuken), utan då gällde det att söka efter lösningar. Med lite kritiskt tänkande inser man snart att det inte finns något vettigt sätt att förstora kuken på, och då man inser att det inte finns några lösningar så växer frustration och uppgivenheten fram. När jag blivit äldre så har jag insett att om jag inte kan lösa problemet per se, så får jag arbeta på min relation till det upplevda problemet (för att knyta tillbaka till trådstarten). Och vissa dagar så känns det lika hopplöst som det gjorde när jag var yngre, men de dagarna har ändå blivit färre i sin helhet.
Vi kan ju säga så att jag kör bussen för det mesta nuförtiden, men målet är naturligtvis att jag ska vara den enda busschaufören.
Att vara trygg i sig själv känns så fundamentalt för att vara framgångsrik i så väldigt många delar av livet. Och det är ju skönt att du kan uppskatta att det blivit bättre! Jag upplever det absolut inte som att ditt liv är nattsvart, men jag kanske stirrat lite för mycket på vissa saker du skrivit som jag sedan överanalyserat. Nu har jag ju ingen referens, men jag tycker att det känns som att du är väldigt ärlig i det du skriver och lyckas vara vädligt objektiv trots att du skriver utifrån dina egna erfarenheter och upplevelser.
Jo jag tog mig väl några friheter vid tolkningen där. Och absolut, fokus lägger vi på det positiva, du verkar ändå ha ditt på det torra
. Jag är ändå på en ganska bra plats i livet som du verkar ha läst in. Jag har dock mycket tid att fundera och reflektera över mig själv, på gott och ont. Men jag är optimistiskt, tror ändå att jag har många egenskaper som skulle värderas högt av en potentiell partner.
Som du är inne på så är kukproblemen inte isolerade, utan det finns lite annat. Min tanke var vid trådstarten att det skulle bli för rörigt om jag blandande in alla mina psykologiska svårigheter, och valde därför att göra en tydlig avgränsning. Nu har väldigt många olika kukaspekter och kukinfallsvinklar diskuterats i tråden, vilket jag är hemskt tacksam över, men jag är också glad att vi sedan kunde diskutera kringliggande områden som påverkar och påverkas av kukproblemet.
Ja du sammanfattar det hela ganska bra, finns kanske inte så mycket mer att tillföra i dagsläget. Jag kommer hur som helst att hålla tråden nära och avser att återkomma om jag har något nytt att tillföra.
Mycket gott snack! Tack återigen för en välnyanserad diskussion, och det är glädjande att jag inte är den enda som fått ut något av tråden!
Citat:
Jag ville bara säga att "sex-självkänslan" måste byggas upp, precis som allting annat i ens liv. Jag har noterat (är tjej) att ju längre tid det går mellan tillfällen då jag har sex, desto svårare är det att "bara" göra det.
Jag har förstått att jag har en rätt komplicerad inställning till intimitet, om man jämför med resten av världen, och det bidrar till att sex blir en sådan jävla stor grej när det väl sker eller inte sker. Jag har varit i hälsosamma relationer och då har det inte varit en issue, men under mina singelperioder så har det blivit som ett stort, svart orosmoln som jag ständigt bär med mig.
Därför tror jag att din inställning till din penis hänger också väldigt tätt ihop med att du inte ligger så ofta. Det är fan som att bli av med oskulden på nytt, varje gång det har dröjt längre tid.
Det jag tröstar mig själv med, är någonstans att även om sex är viktigt, så kan det inte få vara avgörande när man träffar någon som man vill vara med. Det kan bara inte vara det enda viktiga, och det har jag alltid trott att det är för män. Men verkligheten ter sig annorlunda, och tro mig, kvinnor är överlag mer accepterande och mindre intresserad av sex. Kanske inte WT-brudar som stryker runt på klubbarna och plockar upp dudes, utan vanliga kvinnor i vardagslivet. Om du hittar någon som du gillar och som gillar dig, så är inte sexet avgörande. Hoppas jag.
Jag har förstått att jag har en rätt komplicerad inställning till intimitet, om man jämför med resten av världen, och det bidrar till att sex blir en sådan jävla stor grej när det väl sker eller inte sker. Jag har varit i hälsosamma relationer och då har det inte varit en issue, men under mina singelperioder så har det blivit som ett stort, svart orosmoln som jag ständigt bär med mig.
Därför tror jag att din inställning till din penis hänger också väldigt tätt ihop med att du inte ligger så ofta. Det är fan som att bli av med oskulden på nytt, varje gång det har dröjt längre tid.
Det jag tröstar mig själv med, är någonstans att även om sex är viktigt, så kan det inte få vara avgörande när man träffar någon som man vill vara med. Det kan bara inte vara det enda viktiga, och det har jag alltid trott att det är för män. Men verkligheten ter sig annorlunda, och tro mig, kvinnor är överlag mer accepterande och mindre intresserad av sex. Kanske inte WT-brudar som stryker runt på klubbarna och plockar upp dudes, utan vanliga kvinnor i vardagslivet. Om du hittar någon som du gillar och som gillar dig, så är inte sexet avgörande. Hoppas jag.
Tack för ditt intressanta inlägg!
Sex-självkänsla, jo det låter ju ganska logiskt. Den självkänslan har jag tyvärr aldrig riktigt fått chansen att bygga upp. Som du säger så kommer jag bli oerhört nervös och osmidig när det väl är dags igen, vilket är lite trist att veta. Det skulle nog kännas, precis som du säger, som att förlora oskulden pånytt.
Du säger att du har en komplicerad syn på intimitet, och att du börjar oroa dig när det går lång tid mellan sessionerna. Får man fråga vad din oro baserar sig på? Gäller det något fysiskt med din kropp (som jag), eller är det snarare prestationsångest det handlar om?
Utan att ha någon direkt erfarenhet själv så tycker jag väl att det verkar som att folk generellt sätt är överens om att sex är väldigt viktig del av ett förhållande. Avgörande som att man avslutar starten på en potentiellt grym relation i övrigt för att sexet inte var bra? Nej förhoppningsvis inte. Men nog kan det väga ganska tungt, misstänker jag.
Ja det är väl så att de ointressanta tjejerna tenderar att föra mest väsen av sig.
Jag har en pinsamt liten penis
14,5 I längden
Omkrets är viktigast min är bara 11,5
Du verkar ju13 cm är mycket bättre
15 är riktigt bra
Påståendet att storleken inte betyder något är löjlig
Nu finns det gott rejäla Japaner med mycket omkrets
Men en del jp porr kan de ha relativt små. De använder ofta hjälpmedel
Träffar du en tjej
Pröva att använda penis atrapp att trä på penis så den bli tjockare
Anal plugg på tjejen
Så att sidan klämmer mer
Använder Masage stav ät fitta
Ge henne orgasm först prata om saker hur ni vill ha det. Istället för pinsam tystnad
GLÖM ALLA SAGOR OM ATT STORLEKEN INTE BETYDER NÅGOT
Eller slicka som vi säger
14,5 I längden
Omkrets är viktigast min är bara 11,5
Du verkar ju13 cm är mycket bättre
15 är riktigt bra
Påståendet att storleken inte betyder något är löjlig
Nu finns det gott rejäla Japaner med mycket omkrets
Men en del jp porr kan de ha relativt små. De använder ofta hjälpmedel
Träffar du en tjej
Pröva att använda penis atrapp att trä på penis så den bli tjockare
Anal plugg på tjejen
Så att sidan klämmer mer
Använder Masage stav ät fitta
Ge henne orgasm först prata om saker hur ni vill ha det. Istället för pinsam tystnad
GLÖM ALLA SAGOR OM ATT STORLEKEN INTE BETYDER NÅGOT
Eller slicka som vi säger
Citat:
Gläd dig åt att du inte har micropenis på 3-4 centimeter istället
Jag har en penis som är mindre än genomsnittet. Jag har haft jävligt lite
sex, men jag vet att det beror på min dåliga självbild mer än storleken på kuken.
Jag har barn och har varit gift, så det funkar jävligt bra när man träffar en tjej
som inte kräver 20 cm. Du skulle bli förvånad om du visste hur många tjejer
som skriver på sociala medier och forum om hur mycket en mans självförtroende
betyder och hur lite i relation till det, snoppens längd betyder.
Finns alltid tjejer som vill ha stora kukar. Precis som att det finns män som vill
ha tjejer med stora pattar eller stor röv. Försök att ignorera de tjejerna, så har
du fortfarande stora mängder med kvinnor som inte är fixerade vid storleken.
När man väl har ett förhållande så är ömhet, närhet, omtänksamhet mest viktigt.
Förspel, lek med kroppens olika delar, slick och sug, ja en massa grejor som man
kan göra som tjejer går i gång på.
Din längd på kuken är absolut inga problem, om du bara får upp ditt självförtroende
och ännu viktigare din självbild. Och att du lyckas tysta den inre rösten, den inre kritikern
som hela tiden säger att du är skit och att du inte duger. Sparka den fan i röven, den rösten
kan gå och suga kuk.
Pm:a gärna om du vill snacka mer eller ta det här i tråden.
Jag har en penis som är mindre än genomsnittet. Jag har haft jävligt lite
sex, men jag vet att det beror på min dåliga självbild mer än storleken på kuken.
Jag har barn och har varit gift, så det funkar jävligt bra när man träffar en tjej
som inte kräver 20 cm. Du skulle bli förvånad om du visste hur många tjejer
som skriver på sociala medier och forum om hur mycket en mans självförtroende
betyder och hur lite i relation till det, snoppens längd betyder.
Finns alltid tjejer som vill ha stora kukar. Precis som att det finns män som vill
ha tjejer med stora pattar eller stor röv. Försök att ignorera de tjejerna, så har
du fortfarande stora mängder med kvinnor som inte är fixerade vid storleken.
När man väl har ett förhållande så är ömhet, närhet, omtänksamhet mest viktigt.
Förspel, lek med kroppens olika delar, slick och sug, ja en massa grejor som man
kan göra som tjejer går i gång på.
Din längd på kuken är absolut inga problem, om du bara får upp ditt självförtroende
och ännu viktigare din självbild. Och att du lyckas tysta den inre rösten, den inre kritikern
som hela tiden säger att du är skit och att du inte duger. Sparka den fan i röven, den rösten
kan gå och suga kuk.
Pm:a gärna om du vill snacka mer eller ta det här i tråden.
Citat:
Hej!
Tänkte att jag postar detta under psykisk hälsa då tråden främst berör mitt förhållningssätt gentemot problemet, då problemet i sig inte går att lösa.
Jag är en kille som inte alls är så långt ifrån 30 år gammal, och jag lyckas verkligen inte acceptera den kuk jag blivit tilldelad.
Bakgrund
Hade det knepigt socialt i yngre dagar, depression och apatisk inställning till livet. Fick ligga första gången när jag var 23 år, och sedan dess har jag verkligen haft noll action. Började ta tag i saker och ting i mitt liv (rent generellt) för något år sedan, och mår nu bättre och fungerar bättre socialt. Upplever jag att något i mitt liv inte är bra så försöker jag numera att förändra min situation så jag blir nöjd. Det har fungerat bra för det mesta...
Problemet
Jag har alltid mått mer eller mindre dåligt över min kuk. Dels för att den är för liten, 12-13 cm lång med typ samma omkrets (erigerad så klart), men också för att det blir en massa överflödig förhud. Ollonet blottas inte per automatik vid erektion, och om förhuden dras tillbaka manuellt så lägger det sig som en stor klump precis nedanför ollonet. Det blir typ som en badring – sexy. Det spänner också och känns ganska obehagligt. Ståndet står förövrgit nästan rakt upp istället för framåt, och det är väl inget jätteproblem, men ändå något som bidrar till det allmänna missnöjet. Sedan är jag förjävla obekväm med hur liten kuken är när den är slak, inte många cm där. Kanske är löjligt, men jag kan t.ex. ligga och försöka sova och helt sonika bli irriterad över hur liten den känns. Jag har ärligt talat blivit nekad sex i mina egna drömmar på grund av att min kuk är för liten, hur sjukt är inte det?
Jaha, tänker man, men det är ju som det är, inte så mycket att göra åt. Det är lika bra att acceptera det man har. Visst, men hur gör man det rent praktiskt? Jag skulle inget hellre än att känna mig tillfreds med kuken, men nu gör jag inte det, och lyckas inte heller hur jag än tänker eller försöker. Det är ju knappast något som man har lust att diskutera med någon polare eller så. Vilket innebär att man för det mesta ältar det i sitt huvud tills det blir vassa tankar som man snart skär sig blodig på. Jag har slutat att kolla på porr, för det borde ju rimligtvis bidra till mina mindervärdeskomplex. Men jag tycker tyvärr inte att det hjälpt.
Sedan blir man ständigt påmind om att man är mindre värd som man om man är taskigt utrustad. Är det inte någon serie på TV så är det någon artikel på någon nyhetssida eller något inlägg här på flashback som trycker ner. Jag försöker att inte bry mig om det, men det är klart man påverkas. Samtidigt vill jag inte vara en människa som blir kränkt hit och dit av skitsaker.
Den tjej som jag faktiskt låg med ett par gånger uttryckte förvisso inte missnöje verbalt, men flera gånger lyckades jag inte hålla hårdheten. Hon blev tydligt frustrerad och sa snart upp kontakten. Jag var ju nervös över att inte räcka till, vilket såklart gjorde det värre då jag slaknade. Är hemskt rädd för att liknande scenario ska ske igen.
Nu får jag ju inte ligga ändå, men jag jobbar på mig själv varje dag och kanske faktiskt kan träffa någon om det fortsätter. Men jag vet ju inte hur jag jobbar på min relation till penis. Är rädd att jag kommer sabba mina chanser med mina osäkerheter. Risken finns ju att jag blir dissad för att den är för liten, men det kan jag ju inte styra över. Om jag lyckas använda det jag har på ett bra sätt så har jag ju i alla fall gjort det jag kan.
Det kanske är nästintill ironiskt att vända sig till flashback med ett sånt här problem, men jag skulle inte alls vara bekväm att diskutera detta med någon irl. Jag vet inte heller om jag riktigt lyckas förmedla hur jobbigt detta är, och hur svag jag känner mig mentalt då jag inte lyckas komma över. Det är fan och jag vet inte vad jag ska göra.
Hur går jag tillväga för att acceptera min penis? Alla tips, förslag, anektdoter etc. uppskattas!
TL;DR
TS avskyr sin penis pga att den är liten, har för mycket förhud och ser allmänt konstig ut. Skulle därför vilja veta hur man gör för att bli ok med det man har och därmed kunna lägga sin energi på viktigare saker i livet.
Tänkte att jag postar detta under psykisk hälsa då tråden främst berör mitt förhållningssätt gentemot problemet, då problemet i sig inte går att lösa.
Jag är en kille som inte alls är så långt ifrån 30 år gammal, och jag lyckas verkligen inte acceptera den kuk jag blivit tilldelad.
Bakgrund
Hade det knepigt socialt i yngre dagar, depression och apatisk inställning till livet. Fick ligga första gången när jag var 23 år, och sedan dess har jag verkligen haft noll action. Började ta tag i saker och ting i mitt liv (rent generellt) för något år sedan, och mår nu bättre och fungerar bättre socialt. Upplever jag att något i mitt liv inte är bra så försöker jag numera att förändra min situation så jag blir nöjd. Det har fungerat bra för det mesta...
Problemet
Jag har alltid mått mer eller mindre dåligt över min kuk. Dels för att den är för liten, 12-13 cm lång med typ samma omkrets (erigerad så klart), men också för att det blir en massa överflödig förhud. Ollonet blottas inte per automatik vid erektion, och om förhuden dras tillbaka manuellt så lägger det sig som en stor klump precis nedanför ollonet. Det blir typ som en badring – sexy. Det spänner också och känns ganska obehagligt. Ståndet står förövrgit nästan rakt upp istället för framåt, och det är väl inget jätteproblem, men ändå något som bidrar till det allmänna missnöjet. Sedan är jag förjävla obekväm med hur liten kuken är när den är slak, inte många cm där. Kanske är löjligt, men jag kan t.ex. ligga och försöka sova och helt sonika bli irriterad över hur liten den känns. Jag har ärligt talat blivit nekad sex i mina egna drömmar på grund av att min kuk är för liten, hur sjukt är inte det?
Jaha, tänker man, men det är ju som det är, inte så mycket att göra åt. Det är lika bra att acceptera det man har. Visst, men hur gör man det rent praktiskt? Jag skulle inget hellre än att känna mig tillfreds med kuken, men nu gör jag inte det, och lyckas inte heller hur jag än tänker eller försöker. Det är ju knappast något som man har lust att diskutera med någon polare eller så. Vilket innebär att man för det mesta ältar det i sitt huvud tills det blir vassa tankar som man snart skär sig blodig på. Jag har slutat att kolla på porr, för det borde ju rimligtvis bidra till mina mindervärdeskomplex. Men jag tycker tyvärr inte att det hjälpt.
Sedan blir man ständigt påmind om att man är mindre värd som man om man är taskigt utrustad. Är det inte någon serie på TV så är det någon artikel på någon nyhetssida eller något inlägg här på flashback som trycker ner. Jag försöker att inte bry mig om det, men det är klart man påverkas. Samtidigt vill jag inte vara en människa som blir kränkt hit och dit av skitsaker.
Den tjej som jag faktiskt låg med ett par gånger uttryckte förvisso inte missnöje verbalt, men flera gånger lyckades jag inte hålla hårdheten. Hon blev tydligt frustrerad och sa snart upp kontakten. Jag var ju nervös över att inte räcka till, vilket såklart gjorde det värre då jag slaknade. Är hemskt rädd för att liknande scenario ska ske igen.
Nu får jag ju inte ligga ändå, men jag jobbar på mig själv varje dag och kanske faktiskt kan träffa någon om det fortsätter. Men jag vet ju inte hur jag jobbar på min relation till penis. Är rädd att jag kommer sabba mina chanser med mina osäkerheter. Risken finns ju att jag blir dissad för att den är för liten, men det kan jag ju inte styra över. Om jag lyckas använda det jag har på ett bra sätt så har jag ju i alla fall gjort det jag kan.
Det kanske är nästintill ironiskt att vända sig till flashback med ett sånt här problem, men jag skulle inte alls vara bekväm att diskutera detta med någon irl. Jag vet inte heller om jag riktigt lyckas förmedla hur jobbigt detta är, och hur svag jag känner mig mentalt då jag inte lyckas komma över. Det är fan och jag vet inte vad jag ska göra.
Hur går jag tillväga för att acceptera min penis? Alla tips, förslag, anektdoter etc. uppskattas!
TL;DR
TS avskyr sin penis pga att den är liten, har för mycket förhud och ser allmänt konstig ut. Skulle därför vilja veta hur man gör för att bli ok med det man har och därmed kunna lägga sin energi på viktigare saker i livet.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
